Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
Viktigt

Skuld och skam.

2010-01-29 19:01 #0 av: kerstinjo

För att kunna gå vidare i livet och utvecklas till den vi egentligen är och leva det liv vi egentligen vill leva så handlar mycket om förståelse och att förlåta eller att acceptera och att sätta punkt för allt det som varit i vårt förflutna. Försök bara komma ihåg att vi alla behöver göra misstag för att kunna växa. Smärtan är vår lärare. Förlåt andra och dig själv för behovet att göra misstag för att kunna lära och växa. Det kommer att ge dig sinnesfrid.

Det är svårt att vara människa, därför förtjänar alla att bli förlåtna därför att de inte kunde göra bättre just då.

Du/jag/vi har begått misstag som alla andra. Vi är alla tillåtna att göra fel. Vi gör fel, du gör fel, alla gör fel någon gång. 

Förlåtelse eller accepterande är en livsnödvändigt. Förlåtelse eller accepterande handlar inte om att glömma det man utsatts för, eller det man gjort. Inte heller är det att godta det eller glömma det. Det handlar bara om att vi släpper det, släpper taget. släpper taget och går vidare 

Att vi kan sätta punkt. Förlåtelse är en process som många gånger måste få ta tid. 

img-set.jpg 

Låt det ta tid och gräv inte din egen grop, gräv inte ner dig.

Förlåtelse eller accepterande handlar om att vi släpper oförrätten, och att vi har modet att sätta punkt och gå vidare i livet. Att förlåta och acceptera kan vara arbetsamt och smärtsamt, oavsett om det handlar om andras svek eller ditt eget. Men det får dig att må bättre.

Lär dig acceptera eller förlåta för din egen hälsas skull. Att förlåta eller att acceptera är att i längden välja det möjliga framför det omöjliga, glädjen framför bedrövelsen. Det är att inse att vi är fria att välja
vad för sorts människa vi vill vara.

Att lära sig att acceptera saker som skett eller sker är inte alltid lätt. Oavsett vad vi och andra har gjort i det förflutna, handlar det om att acceptera att det var då och att det är över och färdigt. Vi kan inte ändra det förflutna. Vilka vi är idag och vilka vi vill vara i morgon är vad vi har kontroll över.

hope-balloon-small-girl.jpg

Det handlar således om att släppa allt som varit och att acceptera att det som har hänt det har hänt och vi kan inte göra något åt det, utan det enda vi kan göra något åt är det som kommer i framtiden genom att agera här och nu.

Du är värdefull. Här och nu!

Du vet väl om att du är värdefull.

Att du är viktig här och nu?

 Att du är älskad för din egen skull. Du är du och det finns ingen annan än du.

 

 anitasgava.gif

 Du är unik, för det finns ingen annan som du.

//Kerstin

Anmäl
2010-01-29 20:56 #1 av: David

Så sant så sant. Och tack Kerstin för ännu en kanonartikel!!

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2010-01-30 04:32 #2 av: Aviendha

Mycket sant i den, och jag önskar att fler kunte ta det till sig, men det är svårare än man kan ana när man tänker efter. Vart får du allt klokt ifrån Kerstin?!

Anmäl
2010-01-30 10:43 #3 av: kerstinjo

#2 På grund av mitt tidigare grava missbruk, så har jag jobbat mycket med 12-stegsprogrammet och lärt mig så otroligt mycket.

Det var inte på en dag jag fick förstå att det går att leva positivt. Det tog mycket lång tid, tid med många bakslag.

Tid att förlåta sig själv och därefter kunna gå vidare. Tid att se att jag duger som jag är. Tid att förstå att det finns gott i alla människor, även mig.

Jag lovar er att det går! Det går att få "sinnesro".

Anmäl
2010-01-30 10:56 #4 av: Katarina

Underbar artikel! Ska skriva av den, och försöka läsa den ibland.

Anmäl
2010-01-31 17:35 #5 av: Cochon

Jätte bra artikel Kerstin!

Hur lyckas man att förlåta sig själv? Har super svårt för att lämna saker bakom mig och förlåta mig själv... :/

Anmäl
2010-01-31 18:33 #6 av: NaimaG

Jag absolut älskar din artikel. Den är rörande och påminner lite utav livets poesi.

Det förflutna formar människan och ger denne erfarenhet och aspekter. "vi lär av våra misstag och vi lär så länge vi lever". Ällta ett förflutet handlande eller händelse orsaker en fysisk utmattning och en psykisk depression samt kan leda till oönskade beteendestörningar och ett oönskad inlärd diagnos.

#5 Det bästa sättet att förlåta sig själv är att tänka "ingen är perfekt, alla begår vi misstag men jag lär utav dem och utvecklas med dem". En metod man kan använda för att gå vidare i an vardag är att skriva ner allt man ångrar på ett papper, läsa igenom det noggrannt och sedan förstöra det. Den metoden är ovanlig men jag lärde mig den av en amerikansk psykolog under en resa till USA.

Anmäl
2010-02-01 12:19 #7 av: evrekaw

Lite lustigt att läsa den här artikeln just nu...

Har precis haft ett långt samtal med min dotter, vars far är blandmissbrukare. Han har vid oräknerligt antal tillfällen sårat henne och betett sig riktigt illa.

Nu är han i stan och vill träffa henne. Han säger att han enligt läkarna inte har långt kvar att leva då hans lever är helt paj...

Hon vill inte träffa honon eller förlåta honom för hon menar att han inte förtjänar det. Jag försöker få henne att tänka att hon inte ska göra det för hans skull - utan för sin egen... Att det kanske blir lättare för henne att gå vidare i livet om hon kan förlåta och kanske ha ett sista samtal med honom... Men hon vill inte...

Vad göra?Obestämd

Anmäl
2010-02-01 12:24 #8 av: Aviendha

#7 Ibland är det tufft att stå bredvid när människor man håller kära begår misstag. Däremot så kanke det inte är ett misstag just för din dotter. Vi alla fungerar ju olika som bekant. Det enda du kan göra är att prata om det och ge vettiga anledningar till varför, vilket du gjort. Men beslutet är hennes i slutändan, vilket betyder att du inte kan göra så mycket mer.

Anmäl
2010-02-01 19:27 #9 av: evrekaw

#8 Det är väl bara det att jag vet att jag själv skulle ha resonerat som hon gör när jag var i hennes ålder...

Jag tänker mig då att hon därför, senare i livet kanske ska ångra sitt beslut för att hon då ser saker med andra ögon och ur en större livserfarenhet...

Men jag respekterar hennes val och står vid hennes sida oavsett hur hon väljer - 22 år eller ej så är hon ändå min älskade unge...

Anmäl
2010-02-01 19:44 #10 av: Aviendha

#9 Jo, visst är det så. Och som mamma kan jag mycket väl tänka mig att man så gärna vill att ens barn ska göra de rätta valen så de inte ångrar något i morgon. Jag är 22 år nu, och jo, jag är fortfarande mammas "lilla snuttigull" :)

Anmäl
2010-02-19 18:19 #11 av: isa

Tack Kerstin för en mycket klok artikel.Får jag kopiera den och skicka till två familjemedlemmar?

Anmäl
2010-02-20 15:18 #12 av: Mamsingen

Det där var väldigt bra och väldigt tröstande....Glad

Anmäl
2010-02-23 20:36 #13 av: isa

putt

Anmäl
2011-04-07 16:31 #14 av: [Lisake]

En jättebra artikel att uppmärksamma på.Glad

 

Anmäl
2011-04-07 17:20 #15 av: kerstinjo

#14 Oj, den här artikeln hade jag nästan glömt av.

Men det är så otroligt viktigt att kunna sätta punkt, för att kunna gå vidare här i livet.

Anmäl
2011-04-08 17:14 #16 av: Hawknestgrove

ja, för mig är det väldigt svårt att glömma en oförätt.  Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2012-11-07 18:56 #17 av: Jullanhugo

Riktigt bra artickel! Jag är glad att det finns så många kloka människor. Finns faktiskt fler än vad jag alltid har trott! :) Jag förstår vad du menar, jag har inte haft det så lätt i livet(Fast vem har det?), jag blev misshandlad som barn i mitt fosterhem, sen flyttade jag hem. Under 3år var jag liksom inte glad, jag kunde inte sova jag drömde om fosterfamiljen nästan hela tiden. Det var något som liksom inte stod rätt till typ. Efter något år kom jag på att jag faktiskt saknade dom. Ni kanske undrar hur jag kunde göra det men jag gjorde det. Det blir liksom så när man har bott i ett hem så länge som jag gjorde. I början hatade jag pappan som hade slagit oss (Dom hade andra fosterbarn också) men under åren som gick blev jag klokare för varje dag. Speciellt när jag skaffade min häst så blev jag ännu klokare! Ni kanske tycker att jag skyter men jag anser mig själv som klok! Jag lärde mig att förlåta att se fördelar i dåliga saker. Ni kanske tänker att det inte finns något fint i att bli misshandlad men för min del var det det! Hade jag alldrig flyttat dit och dom hade behandlat mig så illa och brytit ner mig psykiskt så hade jag alldrig känt mig ensam, jag hade alldrig varit ensam och hade jag alldrig varit ensam hade jag kanske alldrig tänkt så mycket som jag gjorde. Jag lärde mig att ta hand om mig själv, att ta ansvar, att förstå andra folk som hade det svårt. Dessutom hade jag alldrig fått min häst om jag alldrig hade flyttat dit, jag hade alldrig haft mina fina vänner, jag hade alldrig varit så klok som jag är idag, jag hade liksom inte fått dom tillgångar som jag har! Jag kanske fick börja om på 0 många gånger men för varje gång jag fick börja om så lärde jag mig nya fantaskiska saker. Dessutom har jag lärt mig att förlåta mig själv, att se mig själv som jag är och inte försöka förändra på saker. För jag duger precis som jag är! Finns så mycket jag vill skriva, så mycket jag vill lära folk men jag kan inte hjälpa alla. Dessutom är det bäst om man inser dom flesta saker själv.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.