Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
Fakta

Berör mig.

2010-01-26 16:27 #0 av: kerstinjo

"Den som ständigt får uppleva beröringens gåva blir fri från rädsla, frisk till kropp och själ och frimodig i sin livsattityd Se mig, hör mig, berör mig, älska mig" (Beijbom,1996).

 

Genom hudens känslighet lär vi oss redan som nyfödda, hur omgivningen fungerar, vilken form och kvalitet saker och ting har. Det är välkänt att beröring av huden har stor betydelse både för barns motoriska och känslomässiga utveckling.

Vuxna kan överleva utan mänsklig närhet, men barn som inte får någon fysisk beröring kan dö. De tynar bort.

Frorskare världen över har fösökt få svar på frågan hur viktig beröringen kan vara, och har då bl.a. studerat hur däggdjur slickar sina nyfödda ungar. Då har man funnit att det inte alls handlade om att slicka dem rena, som man först trodde, utan om att stimulera och utveckla nervsystem, organ och beteenden. Slickandet (beröringen) sätter igång en rad reaktioner som för de flesta ungar faktiskt är nödvändiga om de ska överleva.

En normal utveckling förutsätter hudkontakt. Spädbarn som ingen rör vid riskerar att dö. Den s.k. kängurumetoden, som innebär att för tidigt födda barn bärs tätt intill mammans eller pappans kropp, främjar deras hälsotillstånd dramatiskt. Det räcker alltså inte med mattillförsel och värme i en kuvös

 

Den fysiska närheten till andra människor gör dig tryggare och friskare, den håller liv i relationer.

 

holding%20hands.jpg   

 

 

Vuxna kan överleva utan mänsklig närhet, men barn som inte får någon fysisk beröring kan dö. De tynar bort.

Någon lägger en hand på din arm, kramar om dig eller masserar din spända nacke - och vips känns livet lite lättare. Du blir lugn, känner dig kanske som en lyckligare människa. Kroppen jublar.

Att fysisk beröring gör oss gott och får oss att slappna av vet vi av erfarenhet. Förklaringen, eller åtminstone en del av den, stavas oxytocin.

Oxytocin är ett hormon och en signalsubstans som sätter fart i kroppen vid vänlig, fysisk beröring. Det styr en rad livsviktiga funktioner och är därmed avgörande för vår överlevnad. 

Beröring är livsviktig. För de flesta är den så självklar att vi märker vad den gör först om vi blir utan.

Det lindrar smärta, skyndar på läkningen av sår och skador, sänker blodtrycket och halterna av stresshormoner. Vi blir mer lugna, sociala och nyfikna på vår omgivning. Verkningarna är inte bara tillfälliga, utan dröjer sig också kvar en tid. Dessutom ger de mersmak - beröring är beroendeframkallande.

Utan fysisk närhet kan vi inte återhämta oss, kroppen har inte en chans att lagra näring eller läka skador och sjukdomar.

 

hands-781468.jpg

 

Vuxna kan överleva utan mänsklig närhet, men knappast leva.  Många ensamma och gamla människor går in i ett dvalliknande tillstånd, ligger som paket och förblir onåbara - tills någon rör vid dem.

Oxygenets effekter är som ett kroppens lugn och ro-system, en motsats till det kamp och flykt-system som aktiveras när vi känner oss hotade. Det ser till att kroppen går ned i varv, att vi känner oss trygga och avspända. 

Beröringen påverkar bland annat strukturen i vårt centrala nervsystem, så att balansen av olika hormoner och signalsubstanser förändras. För vuxna är förändringarna tillfälliga. Ett barn formas för resten av livet.

För att lugn och ro-systemet ska aktiveras krävs bara lätta strykningar som väcker hudens beröringsreceptorer. För hårda tag aktiverar i stället smärtreceptorer, som sätter i gång kamp och flykt-systemet. Vi blir stressade, med andra ord. 

 

 

Om jag är din baby - berör mig.                                                               Jag behöver din beröring på ett sätt du kanske aldrig förstår. Inte bara tvätta mig, byta mina blöjor och mata mig utan vagga mig, pussa mitt ansikte och stryk min kropp. Din lugna ömma beröring ger mig trygghet och kärlek.

Om jag är ditt barn - berör mig.                                                            Även när jag kanske är vrång och till och med tar avstånd från dig. Ge inte upp - hitta ett sätt att fylla mina behov. Din godnattkram hjälper mig att sova gott. Din dagliga beröring säger mig hur du verkligen känner.

Om jag är din tonåring - berör mig.
Tro inte - att bara för att jag är nästan vuxen så behöver jag inte känna att du bryr dig om mig. Jag behöver dina ömma händer och kärleksfulla röst. När det stormar i livet är jag fortfarande det lilla barnet.

Om jag är din vän - berör mig.                                                                                  Inget visar så mycket att du tycker om mig som en varm kram. En helande beröring när jag är nere betyder att jag är älskad. Det försäkrar mig att jag inte är ensam. Din beröring kanske är den enda jag får.

Om jag är din livspartner - berör mig.
Du kanske tror att passionen är tillräcklig men endast dina armar håller rädslan borta. Jag behöver din mjuka, tröstande beröring för att komma ihåg - att jag är älskad som jag är.

Om jag är ditt vuxna barn - berör mig.
Även om jag har en egen familj, behöver jag pappas och mammas armar
när jag är svag. Som förälder själv ser jag på ett nytt sätt, jag förstår att uppskatta er för det ni är.

Om jag är din åldrande förälder - berör mig.
Så som jag berörde dig när du var mycket liten. Håll min hand, sitt tätt intill mig - ge mig styrka, värm min kropp, trött med din närhet, fast min hud är skrynklig vill den gärna bli smekt.

Var inte rädd!

Berör mig!

Författare; okänd. Översatt från engelska av Lena Jelvéus.

Anmäl
2010-01-26 18:02 #1 av: isa

Tack för en jättebra artikel! Ett bra tips till ensamma vuxna, som sällan får någon beröring från en annan människa är att skaffa ett husdjur. Att klappa en katt eller en hund, är också lugnande och man blir lyckligare + känner sig inte så ensam.

Anmäl
2010-01-26 18:21 #2 av: David

Som vanligt en jättefin och tänkvärd artikel Kerstin!

#1. Håller med dig, ett husdjur är guld. (vad vore jag utan mina katter?)

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2010-01-26 19:05 #3 av: kerstinjo

Ja, det är välkänt att våra husdjur har samma effekt på oss människor.

Anmäl
2010-01-26 21:03 #4 av: flikkan77

Ja, det är underbart med en sovande hund i knät. Det är nått som kan få mig lugn nästan jämt.

Anmäl
2010-01-26 21:29 #5 av: David

När jag inte kan sova, och får en katt jämte mig som andas så lugnt, det är så otroligt lugnande och man somnar rätt gott och rätt snabbt.

Sömnmedicin - släng er i brunnen. Skrattande

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2010-01-26 21:35 #6 av: kerstinjo

#5 Sova med en lömsk kattskrälle intill sig? Då behövs det väl verkligen sömnmedicin? Obestämd

Anmäl
2010-01-26 22:08 #7 av: zmulan

Jätte bra artikel men... För mig (och flera) kan beröring vara fullkommligt förödande. Jag hamnar i fullkommlig panik när andra människor rör vid mig. Inte ens min sambo´s beröring klarar jag av i perioder eller ens djuren närhet.

Så tänk på att olika bakgrunder kan påverka. Alla behöver inte en kram eller en vänlig hand på axeln... ta reda på om dina medmänniskor vill ha en kram istället...

Värme //Zmulan

Anmäl
2010-01-26 22:13 #8 av: David

#6. Mina är väluppfostrade. =)

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2010-01-26 22:13 #9 av: flikkan77

Har Lina i sängen fast när jag sov middag idag höll jag på att få nackspärr för hon skulle tvunget sova på mitt huvud. Puttade jag bort henne så kom hon tillbaka så fort jag somnat om. 11 kilo labrador var lite väl mycket...

 

 

Anmäl
2010-01-26 22:15 #10 av: flikkan77

zmulan: Känner igen det där med. Ibland när jag mår dåligt så klarar jag inte av beröring jag heller, hade bara glömt bort det.Oskyldig

Då blir det för mycket med hundar som trängs och en make som ska klappa och kramas. Det gör liksom ont på nått sätt bara någon kommer för nära. Måste välja kläder och sånt för inget får sitta "fel".

Så jag förstår lite hur du menar...

Anmäl
2010-01-26 23:04 #11 av: kerstinjo

#7 "Alla behöver inte en kram eller en vänlig hand på axeln."

Jo, jag tror att vi behöver det. Men jag har full förståelse att  människor har olika saker i bagaget, som gör att de inte klarar av den berörningen.

Anmäl
2010-01-27 00:23 #12 av: zmulan

#11   Av egen erfarenhet vet jag , för min del i alla fall, att en kram eller en hand på axeln kan vara  förödande! Under långa perioder i mitt liv har jag mått bättre utan någon beröring än med beröring. Så nä, jag tror inte att alla behöver beröring. Eller är jag bara en väldigt sjuk och annorlunda människa. :)

Anmäl
2010-01-27 00:51 #13 av: Aviendha

Jag är en sådandär som behöver beröring, gärna hudkontakt, för att må bra. När det gått lång tid emellan så kan jag nästan få fysiska känningar av det, hela mitt jag skriker efter beröring. Mänsklig närhet och värme.

Och som ett sidospår; oxytocin är ett riktigt faschinerande hormon, det gör i princip allt hos oss och har så stor betydelse på flera plan.

Anmäl
2010-01-27 10:17 #14 av: kerstinjo

Oxytocin...

...lindrar smärta
...sänker blodtrycket
...sänker nivån av stresshormoner
...ger bättre matsmältning och näringsinlagring
...stimulerar tillväxt
...påskyndar läkning av sår och stärker immunförsvaret
...gör oss mer lugna och rofyllda
...gör oss mer sociala och intresserade av vår omgivning
...gör oss mindre rädda och fientligt inställda
...förbättrar relationer
...underlättar inlärning

Intressant, eller hur?

Anmäl
2010-01-27 13:25 #15 av: isa

#14 så sant som det är sagt.Jag är säker på att utan min katt , skulle jag varit mycket sjukare.

Anmäl
2010-01-27 14:37 #16 av: kerstinjo

Numera vet man att husdjuren har en fysisk, psykisk, social och medicinsk effekt på vår hälsa, en positiv effekt. 

Det har mycket med relationen till djuret, och med beröring, att göra.

T.o.m. en Marodör duger.Glad

Hundägare är friskare, läs mera på http://www.expressen.se/husdjur/1.1690887/forskare-hundagare-ar-friskare

 

Anmäl
2010-04-20 01:00 #17 av: LadyNight

Har i likhet med några andra här väldigt svårt för fysisk kontakt, det gör nästintill ont om någon tar i mig. Har varit på det här viset ett par år och jag har vant mig vid det, precis som mina nära och kära har fått göra.

Därimot har jag haft hund nu i snart 1år och det är underbart mysigt att få ha en hund som sover i ens knä eller vill ha klapp och gos stup i kvarten. Har inga problem alls med den beröringen. Djur går hur bra som helst, men med människor funkar det inte alls.

Någon som känner igen sig?

Anmäl
2010-04-20 01:36 #18 av: Loveferrets

Jag behöver heller inte nån beröring, mår bara dåligt om nån tar på mig. Däremot så får jag så mycket kärlek av min iller så det är mycket bättre än människokontakt. Bjuder en bild på min älskling.

Anmäl
2010-04-20 12:18 #19 av: rolnor

Jag minns när jag hade brännt mej illa på handen (kemi-experiment) Och jag kördes till Örebro sjukhus, när dom plåstrat om mej så kändes det som om handen grillades över öppen eld (på vägen till sjukhuset hade jag handen i en hink med kallt vatten, det lindrade smärtan), jag grät rakt ut där jag låg i sjukhussängen, min far var med mej, när jag gråtit en bra stund gjorde han det jag längtat efter hela mitt liv, ha la sin hand på min panna, först grät jag ännu mer, sen somnade jag av all smärtstillande, ett fint minne, han brukade aldrig röra mej.

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-04-20 21:46 #20 av: LenaR

#19 Gråter Sorgligt minne, även om det är fint att du bevarat det.

Min far tycker inte heller om att röra vid människor. Gör han det någon gång är han hårdhänt, t.o.m våldsam. Men i hans fall blir jag allt mer övertygad om att det beror på autism. Jag finner det mer ursäktligt, om det är så.

Kanske är det därför jag själv blivit så touchy-feely som de säger på engelska.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Anmäl
2010-05-10 20:29 #21 av: Sharona

Väldigt bra artikel! Intressant att läsa. Ibland tänker man inte på hur viktig beröring kan vara!

Anmäl
2010-05-11 16:29 #22 av: Hawknestgrove

Ja och så sorgligt, med flickan77. Enda bliden jag sett av henne.MEn en väldigt viktig artikel...

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-05-16 13:21 #23 av: gris3n

intressant artikel, dock som så många andra här så tål jag inte beröring i perioder då jag mår dåligt. jag får panik å har svårt å lugna ner mej sen.

dock har jag alltid gillat att ha hunden nära, hans mjuka päls å blöta pussar har alltid haft en lugnande verkan. :)

Anmäl
2010-05-29 02:54 #24 av: [muffy]

Fina ord. sanna ord.

en öm punkt. ett känsligt ämne.
ledsen i hela kroppen.

eftersom jag aldrig fått uppleva den där närheten utav vuxna människor i mitt liv, göt det ont. en saknad. Men jag märker nu, när jag har min lilla kissebäbis. Hut rnormt mycket överflöd av kärlek man har, hur mycket man tycker om, klappar, pussar pratar, finns där. Till och med för ett litet djur.....

Anmäl
2013-07-17 14:52 #25 av: IamAlone61

Att vuxna kan överleva utan beröring är säkert sant, men jag har väldigt svårt för att kalla det "att Leva", utan beröring känns allt så hopplöst, som bara ännu ett varv i ett evigt Ekorrhjul.

Själv saknar jag min hund, som vi var tvungna att avliva p.g.a. att barnen var allergiska mot pälsdjur (och barnen är ju prio 1 naturligtvis).

Saken är den (har jag kommit på nu på senare år) att så länge jag hade min hund, så kunde livet storma så mycket det ville, jag hade alltid någon som ville få och ge mig närhet och beröring, och därmed även trygghet och hopp om att allt skulle bli bra igen. Någon som inte någonsin ställde krav på att jag först måste göra si eller så, det eller detta för att vara värdig tid och uppmärksamhet, d.v.s. som inte lade prestige i att ge denna beröring (för den som inte kan läsa mellan raderna så var beröring inte prioriterat ifrån min hustrus sida och aldrig utan krav på rejäla motprestationer).

Jag har aldrig träffat på någon hund eller katt som vägrar att bli berörd om den inte först har fått dig att jobba häcken av dig, för att visa dig värdig.Glad 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.