Annons:
Etikettfakta
Läst 12662 ggr
kerstinjo
2010-01-05 19:24

Mäns våld mot kvinnor. Del 1.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Det är en mänsklig rättighet att få leva utan våld, ett konstaterande som markerades i FN-beslut 1993. FN markerade också i sitt ställningstagande att mäns våld hänger ihop med patriarkala samhällsformer, i det vi kallar könsmaktsordning. Allt hot mot kvinnor och barn är ett brott, oavsett vem som är förövaren och var det sker.

Hur ser våldet ut?

Vi värjer oss inför mäns våld mot kvinnor. Situationen är fruktansvärt
obehaglig. Den rubbar våra föreställningar om hur familjen ser ut.
Den rubbar våra föreställningar om kvinnors och mäns relationer.
Ett tragiskt faktum är att familjen aldrig har kunnat skydda kvinnor
och barn mot övergrepp inom familjen.

bring_me_back_to_life-582021.jpg

Vid våld i nära relationer finns ofta ett mönster där förövaren ökar sin
dominans och kontroll av kvinnan.

I början av relationen visar mannen sig ofta kärleksfull och uppvaktande. Efter en tid övergår hans omsorg till kontroll.

Han hindrar henne från att umgås med släkt och vänner eller
ha egna fritidsintressen. Hon isoleras allt mer.

Mannen börjar kritisera henne för den hon är, för det hon gör eller inte gör. Han bryter ned henne psykiskt så att hon förlorar sitt självförtroende.

Det första slaget kommer ofta i detta skede. Våldet upprepas och våldet och hoten blir "normalt", en del av vardagen.

I omkring hälften av de polisanmälda fallen har kvinnan barn och det
vanligaste är att gärningsmannen är pappa till barnen.

Kvinnofridsbrott handlar om mäns fysiska eller psykiska våld eller hot om
våld. Kvinnofridsbrott handlar om att förtrycka kvinnan. Kvinnofridsbrott
handlar om att bryta ner självkänslan hos kvinnan. Det gör livsutrymmet
mindre.

Det kan vara:

  • Fysiskt våld.
  • Psykiskt/känslomässigt våld.
  • Sexuellt våld och tvång.
  • Social isolering.
  • Ekonomisk isolering.

DISKUTERA

  • Känner du någon som utsatts/utsätts för våld i en nära relation?

  • Vad hände? Vad händer?

  • Fick/får hon stöd och hjälp, skydd?

  • Hur har du personligen reagerat/agerat?

 Var tionde kvinna har blivit utsatt för våld av sin nuvarande sambo/partner.
(Källa: Brå, Brottsförebyggande rådet och SKR, Sveriges Kvinnojourers Riksförbund)

Artikeln ingår i ett studiematerial från Folksam och Kommunal

 Kerstin 

 

Annons:
flikkan77
2010-01-05 20:54
#1

Bra skrivet detta med!

"You just have to belive…"

LenaR
2010-01-07 22:34
#2

På den där listan, fysiskt våld, psykiskt/känslomässigt våld, sexuellt våld och tvång, social isolering, ekonomisk isolering, fattas bara fysiskt våld i min barndomsfamilj. Allt annat utsattes mamma för.Min far berövade henne hennes självförtroende, hennes glädje, hennes yrkesstolthet (som var det sista hon klamrade sej fast vid) och hennes positiva och optimistiska världsbild.

Hon blev av med sina väninnor, tappade kontrollen över sin inkomst, och blev alltmer tystlåten och osäker. Vi, min syster och jag, såg vår mamma bli alltmer deprimerad och frånvarande men var själva så förlamade av kritik och förödmjukelser så vi gjorde inget vi heller. Både min mamma och jag har levt/lever med skuld över allt vi gjorde och inte gjorde. Min far är aningslös. Han är totalt omedveten.

Det finns mycket jag önskar att jag hade gjort annorlunda. Den skulden blir jag nog aldrig av med.

Det var en bra artikel, Kerstin, även om det var tung läsning.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

kerstinjo
2010-01-08 18:18
#3

#2 Jag förstår hur du tänker, men kan inte "fysiskt våld i min barndomsfamilj" ingå i psykiskt/känslomässigt våld?  Du har fått psykiska skador/men av din familjs fyskiska våld?

Visst är det tunga saker och jag var väldigt osäker på om jag skulle lägga in det på Psykologi.iFokus över huvud taget. Men det handlar ändock om psykologi och många av de personer som i dagsläget mår psykiskt dåligt har direkt eller inderekt drabbats av våld av något slag i sin barndom/ungdom.

Jag såg det även under min tid i psykvården, att ett känslomässigt dåligt mående ofta bottnade i hemförhållanden och uppväxttid.

Många gånger behövdes det inte slag och hårda ord för att ge en människa långa men/eller men för livet.

Jag såg även åtskilliga fall av ungdomar/unga kvinnor som "inte fanns".

De levde utåt ett bra liv, men de levde i en total känslomässig missär.

LenaR, glöm allt vad skuld och skam innebär. Vad hade du och din syster kunnat gjort annorlunda? 

I efterhand kan man alltid se "reprisen" och tänka; "Varför gjorde jag inte si eller så?"

Sjuka relationer ÄR sjuka och de drabbar HELA familjen. Så varför skulle ni tänka; "Varför gjorde vi inte si eller så…?"

Det är inte DIN skuld, det är inte DIN skam. Glöm aldrig det!

Jag kan inte låta bli att tänka på Sinnesrobönen när jag läser ditt inlägg. Den säger så mycket.

Ge mig sinnesro att acceptera,

det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.

 Kerstin 

 

Bergspuman
2010-01-08 21:00
#4

Jag vill tillfoga att även KVINNOR kan misshandla, såväl fysiskt som psykiskt. Det gjorde min mamma. Inte systematiskt, men oregelbundet, hastigt uppblossande och helt oförutsägbart. Väldigt påfrestande.

Kvinnor kan misshandla och förtrycka sin man, så att han till slut slår tillbaks, och så småningom går sin väg, för han står inte ut längre. Även den misshandlande kvinnans dotter gick sin väg till slut…

Kvinnors misshandel är nog ännu mer tabu… För det mesta är det ju männen som slår…

kerstinjo
2010-01-08 22:16
#5

Visst kan kvinnor misshandla också, det har jag aldrig tvivlat på och jag tycker inte att det är ett dugg tabubelagt.

Men det ämnet kanske kommer i en annan artikel, som berör just det ämnet.

 Kerstin 

 

LenaR
2010-01-09 00:03
#6

#3 Sinnesrobönen var fin. Jag har nog inte förståndet att inse skillnaden, än. Men det kanske kommer!


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Annons:
Upp till toppen
Annons: