Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
Tips

Fotspår i sanden

2009-07-10 01:11 #0 av: David

Just nu verkar det som många har det lite extra kämpigt, ångest, ensamhet, depression, olika bipolära skov, och sommarvärmen.

Oavsett om man tror på Gud, eller inte, så finner jag lite tröst i den här. För även om man inte tror just på Gud, så är man inte ensam, det finns alltid någon där, ibland är det bara svårt att se det.

En natt hade en man en dröm.

Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. 

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. 

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig".

Författaren okänd

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-07-10 01:12 #1 av: David

Tycker den här är väldigt fin. Och kanske är det så? Vem vet?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-07-10 01:33 #2 av: EmmaG

Som "halvkristen" (just nu har jag inget förhållande med Jesus) så tycker jag att det är väldigt fin, och den väcker ändå ett litet hopp

Anmäl
2009-07-10 01:41 #3 av: Halvdansken

Jag tänker ofta på den, fastän jag inte alls är religiös. Men den hjälper ändå!

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2009-07-10 09:57 #4 av: [aspie]

Jag vill gärna tro att det är så

Anmäl
2009-07-10 12:52 #5 av: isa

Åh vad fin den var!

Anmäl
2009-07-10 12:53 #6 av: David

#4. Vi måste väl nästan tro att det är så. Jag hoppas då verkligen att det är så.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-07-10 13:08 #7 av: ChristineL

ja, den här har jag läst nån annanstans! Tycker den är så fin, även om jag inte är troende :)

Anmäl
2009-07-10 15:01 #8 av: Citronmeliss

Den är tänkvärd..Glad

Anmäl
2009-07-10 15:04 #9 av: David

Sista meningen;

"Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig"

Går att göra om lite hur som helst, utan att på något sätt få in religion i det. Blir nästan alltid tårögd av just den.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.