Annons:
Etikettpsykologi-fakta
Läst 24814 ggr
kerstinjo
6/8/09, 1:21 AM

Det är normalt att vara onormal.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Ordet normal kan ha en obehaglig klang, speciellt när man sätter ett "o" eller ett "inte" framför. Människans strävan efter att vara som andra i gruppen har urgamla rötter. Baksidan är bortstötning av dem som inte passar in.

 De flesta har ett mycket märkligt förhållande till normalitetsbegreppet.

Att vara sig själv och ha ett riktigt självförtroende kräver att man avstår från att i första hand jämföra sig med andra och börjar ställa sig frågor om vem man själv är. Det är en omöjlig strävan att vilja vara som alla andra liksom det är fåfängligt att åstunda originalitet.

Om du är som alla andra är du olik alla andra och verkligt originell!  

Tänk att vara avvikande är faktiskt helt normalt.

Om alla var "normala" hade mänskligheten varit kvar på nivån där vi var innan hjulet uppfanns, spekulerar bland andra skriver bl.a. Michael Fitzgerald.

Inte som andra.

www.psykologibasen.dk/normalitet.gif

Det finns nog egentligen mycket få "normala" människor; de flesta har någon nisch där de inte fungerar helt normalt, förutsatt att normalitet är hur de flesta människor uppträder eller tänker och känner i en viss situation.  Själva ordet normal, som egentligen bara innebär "genomsnittlig", kan ha en otäck, värderande klang, särskilt med ett "o" eller ett "inte" framför. "Hon är ju inte normal", brukar inte vara någon smickrande beskrivning, och oftast syftar man då på psykiska egenskaper.

De allra flesta strävar efter att vara "normala". Vi vill passa in och vara älskade. Men för en del går det så långt att det blir ett problem.

Psykiska problem är vanliga. Det finns forskning som visar att var tredje person någon gång under livet drabbas av psykisk sjukdom av något slag. Men sådan sjukdom och psykiatriska tillstånd som gör att man på något sätt är avvikande uppfattas av många fortfarande som något skamligt, något omormalt. Människor med en psykiatrisk diagnos är ofta mycket rädda för att inte uppfattas som normala.

Figur25.jpg

 Och många som är avvikande från genomsnittet blir faktiskt utsatta av omgivningen, speciellt när det handlar om att man är socialt avvikande, inte fungerar som andra i det sociala samspelet eller har ett beteende som uppfattas som konstigt eller bisarrt.

Men många som över huvud taget sticker ut från det vanliga "mentalt" sett riskerar att bli mobbade, till exempel de som ligger ovanligt lågt eller ovanligt högt i intellektuell begåvning.

 Många experiment genom åren har visat att människans önskan att vara normal, att inte avvika, kan få oss att förneka både det vi egentligen tror på och våra egna sinnen.

De flesta har nog hört om studier där ovetande försökspersoner säger att de ser en rektangel fast de egentligen ser en kvadrat - bara för att de andra försökspersonerna, som är medvetna om lurendrejeriet, påstår att det är en rektangel på bilden.

 !Figur22[1].jpg

Men vår benägenhet att vilja vara lika andra har sina goda sidor också. Det är därför vi har den. Gemenskapen som finns i att känna igen sig är till stor glädje för många människor. Och genom att ta efter andra lär vi oss många bra saker, inte bara dåliga. Dessutom ger gruppen skydd och styrka åt sina medlemmar.

Evolutionsforskare som intresserar sig för hur våra beteenden har uppstått tror att vår önskan om att smälta in i gruppen har varit en egenskap som varit viktig för överlevnaden under miljontals år.

Det mänskliga livet är komplicerat. Vi konfronteras med väldigt många olika människor, och det finns många olika normer att ansluta sig till. Vi kategoriserar oss själva utifrån olika sociala sammanhang. För att vi ska kunna tillhöra en viss kategori måste det finnas en annan kategori som kontrast.

Det normala förutsätter det onormala som jämförelse.

Människor behöver inte tycka om alla i sin grupp, de behöver inte ens känna dem. Bara att de uppfattar att de tillhör samma kategori räcker för att en gruppkänsla - och därmed en känsla av likhet - ska uppstå, enligt den australiske socialpsykologen John Turner.

Man kan alltså säga att det är normalt att vilja vara normal, även om det inte alltid är särskilt positivt. De mörka sidorna, med intolerans, fördomar, utstötning och motsättningar mellan olika grupper, har följt mänskligheten genom tiderna.

Figur01.jpg

Psykiatern Susanne Bejerot på pekar att "normal" kan innebära något ganska tråkigt och trist också. Det är sällan de mest "normala" personerna som upplevs som spännande, originella och självständigt tänkande.

I dag tror man att många historiskt berömda personer kan ha varit psykiatriskt annorlunda. En del hävdar till exempel att Mozart hade Tourettes syndrom, och att Einstein hade Aspergers synd rom.

Liknande tankegångar finns hos andra forskare. Hans Asperger, psykiatern som gav namn åt det syndromet, skrev om "autistisk intelligens" som en form av intelligens som är nästan opåverkad av tradition och kultur (som båda hör till den "sociala" mänskliga sfären). Autistiskt tänkande är okonventionellt, fristående och originellt, som äkta kreativ intelligens är, menade Asperger.

Michael Fitzgerald, barn- och ungdomspsykiater i Dublin, skriver att personer med autistiska drag kan ha en enorm kapacitet för nyfikenhet och en tvingande drift att förstå omvärlden, som ofta ter sig svårbegriplig för dem. De accepterar inte gängse uppfattningar och ifrågasätter ofta de "bevis" som andra lägger fram. Det kan leda till helt nya tankar och infallsvinklar.

 Figur15.jpg

                          Foton från;   logo.JPG

 Kerstin 

 

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
HannaM
7/9/09, 12:43 AM
Zaphix
7/9/09, 1:09 AM
#8

Jättebra asrtikel, spännande.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

HannaM
7/9/09, 1:11 AM
#9

Visst är den=) Den ser lång ut när man ska börja läsa den men den känns inte alls lika lång när man helt plötsligt är i slutet

kerstinjo
7/9/09, 1:25 AM
#10

Tack för det. Jag försökte korta ner och korta ner (för jag vet att en lång artikel kan verka avskräckande), men gav upp till slut.

 Kerstin 

 

Rocktjejen
7/9/09, 3:29 AM
#11

Tack för en bra artikel!

Säger hon som alltid känt sig onormal.."utböling" nu blev jag genast mycket lättad.Skrattande

Hickory
7/10/09, 11:29 AM
#12

Hitler hade god kunskap om människors flockbeteende. Hur hade han annars kunnat få så många anhängare även bland dem som inte stödde honom…

Likaså människorhaven framför musikscenerna. Får en panik så sprider det sig lätt till överiga. Får en lust att skrika och jubla, då gör alla det.

Jag tycker om att skriva ned exempel för då går lärdomen in lättare =)

Väldigt bra artikel och jag läste den 2 gånger på raken  minsann!!!

Gronstedt
7/30/09, 8:21 PM
#13

Det är nog därför jag aldrig haft några problem med min självkänsla, fast de flesta verkar anse att jag borde ha det …

Annons:
Upp till toppen
Annons: