Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
Psykiatri-fakta

Att leva med självskadebeteende

2009-06-08 08:02 #0 av: David

Många menar att det på senare tid ökat bland unga människor. Skälen skulle vara en utbredd kroppsfixering i samhället och där fler gör skönhetsoperationer, tatuerar och piercar sig och att vissa grupper av ungdomar har det gemensamt att de självskadar sig.

Ett annat skäl skulle vara att det "smittar" och ytterligare skäl som anförs är att ungdomar mår sämre idag. Samtidigt vet vi att det är ett problem som uppmärksammas mer än tidigare. Så även om man kan anta att självskadebeteende ökar finns inga säkra belägg för det.

Vad menas med självskada?

Med självskada menas en impulsiv och medveten handling med syfte att skada sin egen kropp utan att vilja dö. Beräkningar säger att mellan fem och sju procent (12 procent av flickorna) av alla ungdomar självskadar sig och bland vuxna drygt tre procent.

Självdestruktivt beteende

Självskada räknas som ett självdestruktivt beteende, precis som att röka, utsätta sig för farliga situationer och relationer, självmord och självmordsförsök, ätstörning, missbruk av alkohol och droger.

När det talas om självskada brukar också nämnas en form av självskada som kan förekomma hos personer som är utvecklingsstörda eller har autismstörning, så kallat stereotypt självskadande, liksom självskada vid vissa svåra psykotiska tillstånd och tvångsmässig självskada vid något som kallas för trichotillomani.

Någon skarp gräns mellan självdestruktivt beteende och självskada går inte att dra. En del som självskadar sig har tidigare haft traumatiska upplevelser, andra har missbrukat alkohol eller droger och åter andra har försökt ta livet av sig. 

Hälften av alla som självskadar sig har också någon form av ätstörning, liksom att det ofta förekommer bland dem som fått diagnosen borderline, som är en form av personlighetsstörning.

Det finns många känslomässiga reaktionsmönster som påminner om varandra oavsett vilket självdestruktivt beteende man har. När personer skadade sig själv genom att förgifta sig med mediciner är anledningar ofta att andra skulle bry sig om henne. Det är också en av anledningen till att fortsätta att karva i sitt sår. Självhat är också något som går igenom i nästan alla fall.

Självskada och andra självdestruktiva handlingar handlar alltså om svårigheter att kunna hantera negativa känslor och impulser.

Varför?

  • En känsla av att man förtjänar att bli straffad av någon anledning
  • En känsla av lättnad för att hantera ilska, känslomässig spänning
  • För att lugna sig när panikångesten kommer
  • För att få kärlek och uppmärksamhet
  • För att straffa andra
  • För att känna tillhörighet och ha en identitet
  • För att känna sig värdefull
  • För att få utlopp för självhat
  • För att känna kontroll
  • Att fly från känslor av tomhet och ensamhet
  • Prestationsångest och stress
  • Ett sätt att fysiskt uttrycka vad man upplever psykiskt "Själens sår på utsidan"

Självskadebeteende upplevs ofta som beroendeframkallande.

Självskadebeteende kan drabba vem som helst och är mycket vanligare än man kan tro. En individ kan börja skada sig i sin ensamhet och döljer ofta sitt beteende för omgivningen under en längre tid innan hon/han upptäcks eller samlar mod och berättar det för någon.

Källa RSMH och PrimaDonnor

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-08 08:04 #1 av: David

Vad kan man som vän och närstående göra? PrimaDonnor listar några tips;

  • Var inte dömande, respektera individen
  • Försök förstå att individen mår väldigt dåligt
  • Var stöttande och lugnande
  • Lyssna respektfullt - individen som skadar sig är expert på sin situation
  • Respektera om individen inte vill berätta det för andra
  • Respektera individens rätt till privat sfär
  • Tvinga inte fram något, det tar tid att bygga upp förtroende
  • Sätt aldrig upp några ultimatum

Har du några bra tips på hur man som vän och anhörig kan hjälpa? Eller tips på vad man kan göra istället för att skada sig själv?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-08 10:58 #2 av: flikkan77

En bra artikel!

Jag har skadat mig själv en del genom åren, senast nu när jag var inlagd. Men min man blir så besviken när jag gör det så annars har jag nästan helt slutat.

Anmäl
2009-06-09 15:56 #3 av: HannaM

Att inte haka upp sig på själva skadan. Visst, är det något som man bör söka läkarvård för så ska det göras men det största problemet är att det är en person som mår (ursäkta språket) förbannat jävla dåligt.

Det finns så många olika tips jag fått från olika personer om vad man kan göra istället, det beror lite på vilken nivå ångesten är och hur man är som person vad som kan hjälpa.

Promenad

Hålla i isbitar

Andningsövningar, som te.x. andas i fyrkant

Prata med någon

Snärta sig med gummisnodd (jepp vården tipsar om det)

Ta en dusch, kall eller riktigt varm kan ge större effekt

Äta lugnande medicin om man har det ordinerat

Se till att inte vara ensam, det är inte många som skadar sig i andras närhet

 

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-06-09 16:29 #4 av: flikkan77

Jag har också blivit tipsad om att snärta med gummiband, men det kändes mest fånigt.

Tycker om dina andra tips HannaM, det som räddar mig är att jag så sällan är helt ensam... också mina lugnande mediciner.

Anmäl
2009-06-09 16:59 #5 av: [aspie]

En gång när jag hade jobbiga nervkänslor i en axel som gjorde mig galen kändes det som. Fick panik och banlade min axel med en stor gummiklubba. Det var som om det obehagliga lättade då.

Nu rekommenderar jag ingen att slå sig själv med gummiklubba, det var bara knäppa aspie som inte kunde låta bli. Kanske det hade funkat lika bra att snärta mig med en gummisnodd?

Anmäl
2009-06-09 17:47 #6 av: flikkan77

Kom och tänka på när jag som liten försökte vara busig och skjuta gummisnoddar på andra men mest snärtade mig själv på fingrarna. Oskyldig 

Fast det hade ju inget med ångesthantering att göra... bara lite svammel från min sida. Flört

Anmäl
2009-06-09 18:54 #7 av: David

Tycker Hannas tips låter oerhört bra. Och Aspie, såklart man kan få slå sig med en gummiklubba, huvudsaken är att det är gummi, då går smärtan över efter ett tag, och lämnar inga sår efter.

Är nog lite det som sjukvården menar med att snärta sig med en gummisnodd, det en fysisk smärta, men inga skadliga sår.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-09 19:27 #8 av: [aspie]

Men gummikliubban var JÄTTESTOOOOR David Oskyldig Men vissst det hade effekt på det andra irriterade momentet men jag var jätteöm och helt blåslagen efteråt och halvt handikappad i några dagar Skäms

Anmäl
2009-06-09 19:33 #9 av: David

Ser framför mig en sådandär jättegummiklubba som ofta finns på tivolin, när man ska slå på en grej i botten för att få en annan grej att åka upp och nudda en klocka. Skrattande (oj vilken bra beskrivning, någon som förstod vad jag menade?)

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-09 19:38 #10 av: [aspie]

Jag fattar precis vad du menar David, ha ha ha och nästan så stor var klubban jag använde Skäms

Anmäl
2009-06-09 19:40 #11 av: David

Kommer osökt in på något som spårar ur lite, men måste fråga;

Vart fick du tag på den gummiklubban? Flört

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-09 19:46 #12 av: Citronmeliss

Hemma hos mig har vi alltid haft en gigantisk gummiklubba avsedd för att bland annat banka i staketstolpar!

Gummit dämpar träffen en aning något som är önskvärt om man har ont i ryggen och splittar inte stolparna lika lätt som en järnslägga, om de är av trä.

Tur den var av gummi, som sagt..Flört

 

Anmäl
2009-06-09 19:51 #13 av: [aspie]

David, på jobbet hade vi massor av gummiklubbor i olika storlekar och jag hade en STOROskyldig Tur att jag inte tog släggan istället Tungan ute

Anmäl
2009-06-09 19:55 #14 av: flikkan77

Tror man kan köpa gummiklubbor på Lantmännen eller Jula tillexempel. De har ju allt!

Anmäl
2009-06-09 19:59 #15 av: [aspie]

Flikkan, gå nu för allt i världen inte och köp en gummiklubba bara för att jag var dum he he Flört

Anmäl
2009-06-09 20:21 #16 av: flikkan77

Njo... för vi kanske ska bygga staket i sommar och blir det trästolpar så måste vi nog skaffa en gummiklubba. Men annars tänker jag inte köpa någon.

I fall jag inte skulle hitta någon riktigt stor som är riktigt billig. Har av någon okänd anledning en stor förkärlek till riktigt stora hantverkssaker, som gigantiska muttrar och sånt. SkämsOskyldigFlört

Anmäl
2009-06-09 20:43 #17 av: [aspie]

Ha ha ha du är ju för skön du flikkan. Du skulle ha en monstertraktor oxå då vilket fick mig att tänka på en häftig grej. Ska se om jag hittar det.Påminn mig om inget kommer Flört

Anmäl
2009-06-09 20:45 #18 av: flikkan77

Ja, en monstertraktor hade passat mig perfekt! Hade vart riktigt roligt att komma ut och busköra på åkrarna. Oskyldig

Anmäl
2009-06-09 20:48 #19 av: [aspie]

#18 Misstänkte detta Flört

Anmäl
2009-06-09 21:23 #20 av: Tavar

Tyckte det var ganska lustigt att läsa tipsen Tungan ute Den första jag talade om för att jag hade sådana här problem var en kompis och det ända hon sa var "Äh, du vill bara ha uppmärksamhet så nu kan du sluta".
Mina föräldrar höll fast mig för att få undersöka såren och sa att jag ska träffa en läkare som ska få mig att sluta för "det ser inte bra ut"... Alltså ville de inte att andra skulle veta om det.

Höll på i närmare ett år utan att någon märkte nå, då talade jag själv om för mina vänner. Sedan var jag oförsiktigt och då fick min far reda på det.

Anmäl
2009-06-10 00:00 #21 av: HannaM

Jo gummisnodden är väl för smärta som inte lämnar spår så att säga... isbitarna är väl tänkta åt det hållet också.

Sen har vi ju sjukvårdens absoluta favoritråd, drick lite te och gå och lägg dig!! Ges som råd i alla tillfällen=) Fantastiskt.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-06-10 00:34 #22 av: David

Drick te och gå och lägg dig? Har du fått det rådet själv? I vilket situation? Skulle bli oxförbannad om jag var i en akut situation och få rådet att koka upp lite te!

En promenad får jag som tips lite då och då, och det kan väl fungera om man inte är helt uppstressad.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-10 00:39 #23 av: HannaM

#22 Tja ungefär varje gång jag varit i kontakt med psykjouren. Det är deras standardlösing. Ringer man och säger hej jag orkar inte leva så föreslår dom att dricka te och gå och lägga sig. Eller kanske titta på tv?

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-06-10 00:47 #24 av: David

Inte riktigt det man förväntar sig att få som råd/hjälp när man ringer dit.

Titta på TV har jag också fått något tips om ibland. Men, man ringer inte dit för att få höra tv-tablån. Eller få råd om vilken te-sort som är bäst. suck!

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-10 00:50 #25 av: HannaM

#24 Åh dom har löst det problemet åt mig, jag slipper numera deras råd för dom har bara öppt dagtid. Efter klockan nio förväntas vi psykfall sova gott och inte ha någon ångest.

Min man ringde till grannjouren, (jag bor 2 km från gränsen mellan områdena) och jag fick inte ringa dit, psykakuten fick jag ringa till men bara korta korta samtal, dom hade många som ringde viktiga samtal.. nationella hjälplinjen har öppet till tio... jourhavande präst finns som alternativ men det verkar var det också.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-06-10 03:26 #26 av: Tavar

#25 Konstigt att du inte får ringa någon stanns O.O borde finnas någon man kan ringa till vart man än är i sverige som har öppet även på nätterna

Anmäl
2009-06-10 03:51 #27 av: David

#25. Det är då vi ska ha druckit vårt te och lagt oss och sussar gott. Eller tittar på tv så vi vackert kan vänta tills nästa dag. Rynkar på näsan

Här uppe blev jag faktiskt väldigt förvånad! Går att ringa dygnet runt. Har man svårt att komma in, så åker de ut, dygnet runt. De har mottagningen öppen 7-22 vardagar, övrig tid så ringer man och de kommer och möter vid riktiga akuten. Men har inte behövt ringa än, så jag vet inte om de kör med te-tv-sova här med.

#26. 112 och begära jourhavande präst får man ibland som råd. Nationella Hjälplinjen också, men då får man ofta dra en lång historia om sig själv först. För de har inte tillgång till journaler eller något. Rynkar på näsan

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-10 03:58 #28 av: Tavar

#27 Ok, tror att det ska finnas något ställe här i sthlm som man kan ringa till om man mår akut psykiskt dåligt och bara behöver någon som kan tala om för en vad man ska göra då man lätt glömmer allt då, då de även ska ha telefontid på nätterna. Tyvärr glömmer jag alltid bort vad de heter eller vilket nummer de har -_-''

Anmäl
2009-06-10 04:05 #29 av: David

Nationella Hjälplinjen kan det kanske vara?

Mobil Psykiatri Carema Hjärnhälsan
Vi utgår från Tyresö och gör besök i hela sydöstra Stockholms län - förutom i Tyresö även i Haninge, Nacka, Nynäshamn och Värmdö.

Kontakt kan tas dygnet runt via telefon. Efter bedömningssamtal i telefon avgörs om patienten ska komma på ett mottagningsbesök eller om ett hembesök ska göras av Mobil Psykiatri som utgår från Tyresö.

08-718 71 90, dygnet runt

Stockholms läns psykiatriska akutmottagning (Länsakuten)

08-672 25 33, dygnet runt

Verkar som alla andra akutmottagningar hänvisar till Länsakuten efter sin stängning.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-10 04:12 #30 av: Tavar

Bor på sydvästra sidan så vore konstigt om skolan satte upp lappar om några som inte ens kan komma hit och hjälpa. Men ska kolla om lappen fortfarande är kvar på fredag när jag ska dit och hämta mitt riktiga betyg :P

Anmäl
2009-06-10 04:13 #31 av: David

Det vore spännande att höra. Du får gärna dela med dig, tror att det är rätt många här som bor i Stockholmsområdet.

Själv så är man ju norrlänning Glad

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-10 04:21 #32 av: Tavar

Hade tänkt göra en ny lättfunnen tråd både här och på ångestsjukdommar för de som är i behov av den ^^ Får hoppas lappen är kvar ;)

Anmäl
2009-06-10 04:27 #33 av: David

Jaaa! Vilken smart idé.

Undra om man skulle kunna komplettera den för varje län sedan också. Så vi hade en slags "telefonkatalog" för hela Sverige. Tack Tavar för den idén!

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-10 04:30 #34 av: Tavar

Låter som en bra ide :) är ju sådant man vill ha lättåtkommligt när man väl behöver de. Vi får leta runt lite efter olika ställen ;)

Anmäl
2009-06-10 11:02 #35 av: flikkan77

Har aldrig fått tips om att dricka te men tipset att gå ut och gå får jag rätt ofta. Vilket är jobbigt för att jag inte våga gå ut och gå själv men det är det ingen som "vill" förstå.

2 km i rask takt är lika bra som 10 mg stesolid vad senaste budet.

Anmäl
2009-06-10 12:21 #36 av: HannaM

#29 senast jag letade runt på nationella hjälplinjen hade dom telefon tid till 22...  I övrigt hänvisas man precis som du såg till länsakuten där dom inte kan ta stödsamtal utan mest typ samtala av kategorin, jag ser en rosa elefant ska jag komma in till er.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-06-10 12:33 #37 av: Citronmeliss

Att gå ut och gå må hjälpa somliga, men personligen så finns det få saker som triggar igång mig mer negativt, än just fysisk aktivitet..

Det får mitt innehåll i huvudet att snurra riktigt ordentligt så det är det sista jag vågar göra!

Annars är jag en sådan som älskar att promenera, att gå med hundarna är som balsam för själen, dock ej vid de tillfällena.

Värre än te för mig alltså.

Annars kunde vi ju alltid starta Te-akuter!
En form av café, ett Te-hus för oss som är i behov av samtal och akutstöd.

Det kan ju drivas som ett brukarkooperativ så slipper sjukvården kostnaderna för det helt och hållet.

De som vill kan ju dessutom promenera dit, då blir det dubbel effekt, så att säga!Oskyldig

Anmäl
2009-06-10 12:38 #38 av: Aviendha

Ja, ett tekoperativ vill jag ha!

Anmäl
2009-06-10 12:44 #39 av: HannaM

#37 Låter fint, var i detta avlånga land ska detta hamna månntro? Kan bli långa promenader för min del om det blir malmö=)

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-06-10 12:55 #40 av: Citronmeliss

Passar Dalsland bättre Hanna?

Jag har erfarenhet av att jobba i liknande verksamheter!Flört

Fast, tänk så trötta vi skulle bli av allt promenerande?

Vi hade nog inte orkat tänka på något annat och det är väl preventivt om något.

Kanske vi till och med hade kunnat hoppa över själva tedrickandet när vi kom fram, för vem orkar det, helt utmattad?

Vi ska ju dessutom (i bästa fall) orka "knata på" hem igen.Oskyldig

Anmäl
2009-06-10 12:56 #41 av: HannaM

#40 dalsland är bättre, då kan jag vila lite på landet i sydvästra värmland på vägen=)

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-06-10 14:42 #42 av: David

#36. Förstod nästan att det var något sådant. Ska inte den rosa elefanten vara flygande också för att kunna ringa? Tungan ute

#37. Vilken bra idé! Även om jag själv omöjligt skulle få i mig en kopp te de närmaste dygnen efter den promenaden! Flört Skulle för den delen också ta en vecka eller två att komma fram också. Allafall gående.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-10 14:56 #43 av: Citronmeliss

Nä.. och skidor är inte att rekommender denna tiden på året, men vintertid så!Glad

Anmäl
2009-06-10 15:21 #44 av: David

Tror du att jag är Gustav Vasa? Flört Har stått på ett par skidor en gång i mitt liv, och det var när jag gick i lekis. Glad

Så, ska jag ta skidorna får du förbereda med lite gips när jag kommer.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-10 15:33 #45 av: Citronmeliss

Får genast kolla upp vår dagsjukvård här i området då!

Ett "gipsat ben" borde väl kunna få hjälp där?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.