Annons:
Etikettpsykiatri-fakta
Läst 38426 ggr
evrekaw
2009-06-03 16:02

Bipolärt syndrom del1

Bipolär sjukdom, bipolärt syndrom eller manoderpressiv sjukdom som den också kallas. Jag väljer dock att kalla den för bipolärt syndrom, då benämningen manodepressiv sjukdom tyvärr är omgärdad med så många myter och felaktiga uppfattningar. Syndrom darför att det säger något. Nämligen att sjukdomen innehåller många delar som är en form av handikapp/funktionsnedsättningar, eller med andra ord, ett hinder till att fungera fullt ut i livet på alla plan.

 Bipolärt syndrom delas in i fyra varianter i Sverige. Bipolär typ 1 som innebär att man lider av mer uttalade maniska episoder som avlöses av längre depressiva perioder. Bipolär typ 2 är nar man inte blir Manisk utan stannar vid hypomani och depressioner. Man kan även vara unipolär, dvs. att man bara har återkommande depressioner. Den sista varianten är cyklotymi, eller rapid cycling som den också kallas. Detta innebär att man svänger mycket snabbt mellan hypomani och derpression. Man kan svänga flera gånger på en dag. Man man räknas in hit om man svänger flera gånger mellan hypomani och depression inom en 3-4 dagars period I exempelvis USA har man många fler benämningar än vad vi har i Sverige. Detta för att försöka täcka in alla olika varianter, vilket inte alltid blir så lyckat. Det är bara att konstatera att det finns en sådan oändlig variation inom ramen för denna sjukdom att det nog aldrig kommer att gå att täcka in samtliga variationer. Något man inte heller får glömma bort är att den här sjukdomen går i skov. Något som innebär att man har sjuka perioder och friska perioder. Man behöver inte vara sjuk konstat hela året igenom. Man befinner sig alltså emellanåt i "normal"läge också.

Vad är det då som kännetecknar mani, hypomani och depression? Mani är en form av eufori. Man har massor av energi, lite och emellanåt, total avsaknand av sömnbehov. Man påbörjar en massa projekt men har svårt att fokusera och slutföra det man påbörjat. Man pratar mer, pratat innan man tänkt efter, varför man kan säga saker man absolut inte skulle säga vid "normaltilstånd". Man kan tappa kontrollen över pengar och slösa bort hela lönen på något totalt vansinnigt - exempelvis köpa en massa skor och kläder, eller bjuda allt och alla på krogen. Man kan även få ett ökat sexbehov. Man tappar omdömet om det mesta, men har ingen självinsikt över att så är fallet. Efteråt förstår man inte hur det gick till…

Manin kan emellanåt gå så högt att man även får psykotiska drag, eller så blir man totalt psykotisk. Vanligt är att man får vanföreställninigar, blir paranoid och aggressiv. Ett exempel på att bli manisk med psykotiska inslag där man totalt tappar omdömet var när jag varit gravid och då inte får fick äta medicin för att det är farligt för barnet. Jag köpte en massa gul färg och målade allt som gick att måla i gult. (jag gillar inte ens gult.) Jag trodde att alla ville skada barnet jag bar i magen, så jag vägrade äta annat än det jag själv tillagat. Jag misstänkte grannarna för allt möjligt elakt, varför jag bråkade massor med dem. Vi blev tvugna att flytta, grannarna hatade mig. Vi fick även betala skadestånd för att jag vandalisterat lägehheten med gul färg… Inget av detta känns realistiskt för mig. Det känns som om min man berättar om någon annan. Men det är bara att acceptera. Jag var manisk och psykotisk och betedde mig därefter.

 Hypomani är en lättare form av mani. Man är glad, euforiskt och har sänkt sömnbehov. Man far dock inte iväg så att man tappar kontrollen som vid mani. Man har fortfarande självinsikt. Jag älskar detta tillstånd. Man tittar sig i spegeln på morgonen och tänker… Mmmm still going strong, man är inte så tokog ändå. Man är positivitetsdopad och man har engergi till max varför allt som borde ha gjorts blir gjort i ett svep. Man torkar ur skåp, städar garderoberna, tar hörnen moppen inte riktigt når, putsar fönster… I stort sett allt man inte orkat blir nu gjort. Man har dock kvar självinsikt och kan hantera sina impulser på ett mycket bättre sätt än vid mani. Om det inte vore för att den ackumulerade sömnbristen till sist skulle få mig att krascha skulle jag vilja få vara hypoman jämt. Jag är som lyckligast då.

Depression innebär att ha en sänkt sinnesstämning. Det är som att ha för lite batterier i kroppen. Man saknar energi, kan få både svårt att sova eller att man bara vill sova. I denna fas kan man fastna i negativa grubblerier. Man misstolkar in elakheter och sarkasm, tar åt sig för minsta lilla bagatell. Man får stelare ansiktsrörelser, mindre mimik. Kan också uppleva tanketröghet. Man kan även här gå så lågt i depressionen att man får psykotiska inslag, framförallt att man blir paranoid. Det händer att man bara vill dö, får suicidala inslag eftesom ångesten jagar en natt som dag. Man får ingen rast och slutligen känner man att man inte orkar mer. Det är viktigt att söka hjälp innan man kommer till detta skede. Jag har döpt ångesten till två olika namn. Den lättare som smågnager, men som går att uthärda kallar jag för Mr. Gnaget. Den svårare som är fruktansvärd och emellanåt bjuder på rena panikatacker, kallar jag för Ågren.

 Man kan under depressionen få ett enormt ökat sömnbehov. Det kan kännas som om hur mycket man än sover är man fortfarande trött. Man är som en bil med soppatosk.

Vad man nu inte får glömma är att det jag nu skrivit här är generellt. Tyvärr finns risken att någon tror att det går att få en komplett manual utifrån sjukdomsbeskrivningar i en folder eller på nätet, eller som här. så är dock inte fallet. Det finns så många skiftningar och variabler från en person till en annan.

Ett exempel är när man befinner sin i ett blandtillstånd. Blandtillstånd, mixed stages är att man exemplevis är hyopman med all den ökade energin och det minskade sömnbehovet - men ångesten gnager på en och samma gång. Jag kan vara så här i en övergångsfas från det ena till det andra. Djupt deprimerad springer jag runt och städar och städar och vankar genom nätterna. Sömnstörningar kan man ha oavsett om man är upp eller ner. Många tror att sömnen blir bättre vid normalläge och depression och att den endast infinner sig vid mani och hypomani. Detta är en villfarelse. Detta har jag själv kroniskt och arbetar därför deltid. Skulle inte orka annars.

 Varför säger jag då att bipolärt syndrom är att ha flera handikapp? Jo, för att kroniska sömnstörningar gör att man inte fungerar fullt ut, man orkar helt enkelt inte. Under depressionen orkar man inte lika mycket och är skör ute bland människor och i det sociala spelet. Man har inte kontroll över sitt liv som andra har. Man har inte samma humor och självdistans. Man tar åt sig. Dessutom innebär en oförstående omgivning också ett handikapp.

Min familj tror att alla bipolära är som farmor var, trots att vi är väsensskillda. Men de vet minsann vad manodepressiv är för något. Basta! Jag har förlorat min rätt att vara arg. Är jag arg är jag manisk. Jag måste vara så "lagom" för är jag för tyst, då är jag deprimerad. Ingen har insikt i vilken kamp det är att måsta kämpa hela tiden för att inte anses vara si eller så. Detta är också ett handikapp.

 Att man vid depression inte är deprimerad över något specifikt, som de som har en orsaksrelaterad depression alltid är, har många svårt att förstå. De frågar vad som hänt, vad är promblemet? Men sanningen är ju att det inte alltid är orsaksrelaterat. Vi söker dock en orsak, därför att det finns en yttre förväntan på att en sådan ska finnas. Alltid hittar vi något att göra en höna av en fjäder av. Detta i sig gör egentligen bara saken värre.

I media, film och böcker framställs alltid den "galne människan," när man har med en karaktär som är bipolär. Man frossar i sjukdomens ytterligheter, vilket leder till att många har en skev uppfattning om vad sjukdomen innebär. De tror att filmen "Mr. Jones" med Richard Geere är realistisk. De vet inta att den rollfiguren är en karikatyr av manins topp och depressionens botten. Alla fintrådiga och idividuella variationenr finns inte med. Och jag vill påstå att alla bipolära har sina individuella egenheter.

 En annan sak som är ett handikapp är att man förstör relationer. Folk tröttnar på den deprimerade människan och blir sårade av den maniska som hasplar ur sig ogenomtänkta saker.

 Att vara bipolär innebär inte att vara "dum i huvet" många kända storheter har/hade denna sjukdom. Vad sägs om Cornelis Wreesvijk, Robert Broberg, Winston Churchill, Stephen Fry och Curt Corbain. Alla är exempel på oerhört kreativa och intelligenta människor. I boken "Touched with fire" undersöker en författare och forskare kända bipolära människor och menar att det är just "uppåtsvängarna" som lett till storverk.

 Vad är det rent neurologiskt som händer i hjärnan. Vad är det som orsakar sjukdomen? Vad finns det för behandling? Hur hanterar man annhöriga? Hur klarar man ett normalt liv? Detta ska jag ta upp i del 2. Kommentera artikel Bipolärt syndrom del1 Mer som kanske intresserar dig: Bipolärt syndrom del 2

Bipolärt syndrom del1

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Annons:
Cochon
2009-10-25 18:25
#1

Intressant läsning, bra skrivet :D

Söker du ett annorlunda armband? Eller kanske ett mobilfodral eller en rem? Kolla gärna in på min shop eller skicka iväg ett PM.
Glöm inte gilla min facebook sida för mina trådar. 👋

Bergspuman
2009-10-25 21:50
#2

Skitbra, tack snälla! Jag läste på lite om bipolärt syndrom när jag började intressera mig för den kände jazzbasisten Jaco Pastorius' musik, han var tydligen bipolär. Ett bra exempel på hur mani / hypomani kan egga kreativiteten, han lär ha komponerat sina bästa alster just i hypomana perioder.

Intressant också att även unipolära depressioner hör dit, för jag trodde de sorterade under "depression". Jag har nämligen återkommande unipolära depressioner, dock råkar jag vara lättbehandlad och svara bra på medicin.

Ser fram emot del 2!

[aspie]
2009-10-26 09:27
#3

Mycket bra skrivet. Tack!

evrekaw
2009-10-26 16:06
#4

#2 Många kreativa personer hör till den bipolära skaran… August Strindberg, Robert Broberg, Kurt Corbain, Winston Churchill och många, många fler…Flört

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

JanetWeiss
2011-02-24 01:20
#5

Jag är själv bipolär med, som tur är hypomaniska episoder och inte maniska. Sen är det inte känt om Strindberg led av bipolär sjukdom, det som är belagt är att han hade psykoser, vilket man ju kan ha även utan att vara bipolär. :) Bra för övrigt!

Maria
2011-02-24 12:01
#6

Jättebra och intressant artikelGlad

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
gris3n
2011-02-24 16:57
#7

väldigt intressant artickel, bra skrivet

[YlvaP]
2011-02-24 21:09
#8

När kommer del 2?

Upp till toppen
Annons: