2008-11-22 19:17 #0 av: parisjetaime

Inom det biologiska perspektivet fokuserar man på vad som händer med vår hjärna och vårt nervsystem när vi tänker och känner.

I hjärnan har vi bland annat två ämnen som kallas för dopamin och serotonin. Man tror att dopamin har betydelse för att sätta igång både fysisk och mental aktivitet, samtidigt som det har betydelse för hjärnans "belöningssystem", som får oss att må bra. Serotonin hämmar aggression och längtan efter alkohol. Serotoninet motverkar även smärta och ångest. Forskning har visat att det finns ett samband mellan hjärnans tillgång till serotonin och depression. Man menar att för lite serotonin ger depressiva symptom.

Man menar att serotoninhalten beror av störningar i kroppens kemi, felaktiga kostvanor, ens genetiska programmering eller en kombination av dessa. För att behandla detta menar man inom det biologiska perspektivet att medicinering är dett bästa sättet även då man sett att när medicineringen avlutats återkommer ofta symptomen.

Dopamin spelar en viktig roll tillsammans med serotonin och endorfiner när det gäller aktivering av hjärnans lustcentra. Dopamin förmedlar exempelvis de effekter som uppstår när man dricker alkohol. Man tror att olika människor behöver olika mycket stimulering för att känna lust. Vissa människor, menar forskarna, är spänningssökare som kräver extra mycket stimulans för att känna lust. Detta kan bero på deras hjärnkemi. Med anledning av detta kan spänningssökare exempelvis ha riskfyllda fritidsaktiviteter. Några kan även missbruka droger. Man menar även att kreativa individer, som söker det ovanliga och det outforskade, är spänningssökare.

Inom det biologiska perspektivet förklarar man drogberoende i likhet med följande exempel, där ecstacy är drogen:

När man tar ecstacy frigörs en mängd av hjärnans eget serotonin och man mår oftast väldigt bra. Efter ett antal gånger har man skadat kroppens normala förmåga att producera serotonin. Man börjar då må dåligt utan drogen och tar den igen för att dämpa ångesten. Följden blir att man skadar det egna systemet än mer. I slutändan kan man inte må bra utan drogen.