Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
Fakta

Olika faser i sorg och kris

2008-08-09 00:16 #0 av: David

För att lära sig förstå sina egna och andras reaktioner i sorg eller kriser av olika slag kan detta kanske vara till hjälp?

Det här är samma indelning som sjukvården och präster/diakoner använder vid svåra krisreaktioner.

Sorg och kriser drabbar oss alla någon gång under livet. En närståendes död, arbetslöshet, sjukdom, ekonomiska problem. Anledningarna kan vara många.

Chockfasen

Chockfasen kan vara från några korta ögonblick till flera dygn. Man håller då ifrån sig verkligheten och de besked man får. Människor reagerar på olika sätt i denna fas - en del kan skrika ut sin sorg, andra blir som förlamade. I de fall krisen börjat stegvis, kanske då en sjukdom utvecklats till ett gradvis värre tillstånd, märks inte chockfasen, utan många går vidare till nästa fas.

Reaktionsfasen

Nu börjar man inse vad som skett. Den nya situationen ska nu bli ett med ens liv, och reaktionen kan bli svår. Ofta försöker man intensivt att hitta någon mening med vad som skett. Frågan "Varför?" upprepas ofta gång på gång. Förklaringarna blir ibland av magisk natur.

Försvarsmekanismer använder de flesta människor och de är grundläggande för vår psykiska hälsa båda till "vardags" och i kriser. Ibland kan de dock försvåra bearbetningen av en kris.

Undertryckande - man låter inte sorgen få direkt utlopp utan anstränger sig för att visa en behärskad fasad.

Regression - återgång till barnsligt beteende, exempelvis genom att önska att andra ska ta över ansvaret. Tablett- och/eller alkoholmissbruk kan också bli följder.

Förnekelse - en typ av bortträngning - "det här har inte hänt".

Projicering - någon annan beskylls för det som hänt.

Isolering av känslor - separation av känslor och intellekt då man lugnt berättar om vad som hänt. Många uppfattar det som ett moget sätt att hantera situationen. Istället kan det få svåra konsekvenser genom att de isolerade och förnekade känslorna kan ge andra symtom som ångest och sömnstörningar.

Bearbetning och Nyorientering

I dessa faser har man kommit över det allra värsta och börjar se framåt.

Under bearbetningsfasen accepterar man så småningom det som skett, och kan till och med börja intressera sig för tidigare aktiviteter.

Under nyorienteringen klarar man sedan så sakta att ta in sin sorg och förlust i den egna livshistorien. Ett ärr lämnas kvar, men man fungerar i kontakten med andra och med livet utanför.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2008-08-09 01:30 #1 av: kerstinjo

Som du skriver David, anledningarna kan vara många som utlöser en kris. De brukar indelas i flera typsituationer.

  • Objetsförlust. Det kan vara allt från att tappa håret, till att mista en anhörig/kär vän genom dödsfall.
  • Förlust av oberoende. T.ex. kan en vanlig sjukhusvistelse vara en svår inskränkning av friheten. Man kan också mista sitt oberoende genom ett fysiskt handikapp eller genom att man måste vårda en nära anhörig som behöver ständig passning.
  • Problem i samband med barnafödande. Ht hör bl.a. missfall, födsel av missbildat barn. Även sterilitetsutredningar kan vara utdragna och psykiskt plågsamma.
  • Relationsproblem. Par som genom åren utvecklas i olika takt och riktningar, störningar i parförhållanden genom att t.ex. ena parten utbildar sig och får ny gemenskap med andra, otrohet. Situationerna kan vara många och ev sluta i en skilsmässa, som i sin tur blir krisutlösande.
  • Social skam. Kan drabba en person som begått ett brott t.ex. rattfylla eller förskingring. inte sällan är det den anhörige som drabbas hårdast.
  • Förändring i samhällsstrukturen. Att bli tvungen att byta arbete, bostadsort eller att bli arbetslös.
  • Krig och naturkatastrofer.

 För att förstå varför en kris drabbar en viss människa men inte en annan, får man inte bara se på hur allvarlig händelsen är. De flesta människor inser lätt att vissa händelser, t.ex. att en anhörg dör, skapar svåra och ibland långdragna känslomässiga reaktioner.

Är det däremot fråga om oirohet, abort eller att ett barn flyttar hemifrån så behöver dessa händelser, ensamma framkalla en kris. Men den kan utlösas när anda faktorer kommer till. Faktorer som hör ihop med individens personlighet och sociala situation.

Hur bör man bemöta den drabbade?

  • Ställ realistiska krav på din medmännska.
  • Var en god lyssnare, eftersom den drabbade måste tillåtas att gå igenom händelsen gång på gång.
  • Ha tålamod och låta förloppet ha sin gång och inte försöka finna genvägar, somt.ex. föreslå att den drabbade ska byta bostad eller resa bort för att komma ifrån problemen.
  • Uppmärksamma om den drabbades egna resurser nte räcker till för en krisbearbetning. då kan professionell hjälp behövas.
  • Upplys gärna om och förklara hur krismönstret ser ut. Det kan då vara lättare för den drabbade att förstå vad som händer.

De flesta människor klarar av sina krissituationer utan professionell hjälp. För en del kan krisen leda till en utveckling och ett rikare liv, medan andra lever vidare utan att bearbeta krisen.

De obearbetade kriserna kan uttrycka sig i psykosomatiska sjukdomar, neurotiska och psykotiska tillstånd, drog/alkoholberoende och självmordsförsök.

Dessa följder kan ofta undvikas genom krispsykoterapi.

 

 

Anmäl
2008-11-20 00:49 #2 av: [Tassy]

mycket intressant läsning!

Har gått igenom dessa faser ett antal gånger nu Rynkar på näsan

Mvh Tassy


Anmäl
2008-11-20 01:22 #3 av: Faxlin

Jag fastnade länge i Undertryckande fasen. Tror det är först nu de senaste månaderna som jag verkligen kommit vidare efter min mammas död. Så den fasen varade länge här.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2008-11-20 10:58 #4 av: kerstinjo

# 3 Just därför är det viktigt att bearbeta sin sorg, låta den ha sin gång. Annars ligger sorgen kvar i det undermedvetna och kan yttra sig på något annat sätt.

Anmäl
2010-11-30 12:31 #5 av: Lena1971

Hur länge kan det tyngsta sorgearbetet pågå? När man inte ens kan tänka på glada och goda minnen för att det gör för ont? När ska man bli orolig för en människa som bara fortsätter att ha ont?


Mvh Lena
Sajtvärd på
Cancer iFokus

Anmäl
2010-11-30 12:33 #6 av: Bergspuman

Sorg kan gå över i en depression om det vill sig illa.

Anmäl
2010-11-30 12:35 #7 av: Lena1971

#6 Det är precis det jag undrar över. Om någon sörjer djupt efter nästan ett års tid, är det dags att be dem gå till läkare då?


Mvh Lena
Sajtvärd på
Cancer iFokus

Anmäl
2010-11-30 13:13 #8 av: Bergspuman

#7 Jag skulle säga att sorgen enbart inte räcker för att man ska behöva söka vård. Kolla efter andra signaler.

T ex personen sover inte, förmår inte äta, förmår inte arbeta, sköta sina dagliga sysslor, förmår inte intressera sig för sådant den normalt sett tycker är roligt.

Sorg kan göra allt det där ja, men det kan också vara jättesvårt att säga NÄR sorgen övergår i depression.

Men ser du att personen inte förmår ta hand om sig, då är det dags att slå larm.

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.