Annons:
Etiketterpersonlighetsstörningarborderline
Läst 11044 ggr
sara_joa
2012-01-31 23:52

Borderline och relationer

Hej!

Jag är en tjej på 26 år som lider av bpd, och skulle gärna vilja höra om det finns någon med samma erferenheter som mig.

Varje gång jag ska gå in i en y relation eller dejta en kille blir det som att det är det enda som betyder något i mitt liv, att allt står och faller med killen (även om jag vet att jag mådde hyffsat innan jag fick kontakt med denna kille). Jag får enorm ångest och mår riktigt dåligt.

Överanalyserar allt och känner mig mindre värd och vill nästan bara avsluta mitt liv för att jag inte ens orkar att känna ångesten som växer för var gång man ses.

Är det någon härinne med bpd som har fått relationerna att funka?

//Joa

Annons:
Surtsey
2012-02-03 20:11
#1

Nu är jag visserligen i ett långvarigt fast förhållande men hade jag inte haft det utan hållt på o dejtat så hade jag nog haft samma problematik som dig. Det är nog rätt vanligt för oss med Borderline och kan kopplas till bla rädslan för övergivenhet som är väldigt central för nästan alla med Borderline.

Går du DBT och kan få hjälp med det här? Avsnitten Hantera känslor och Hantera relationer skulle säkert vara till stor hjälp.

42 and towels - all one need to know.
But if not... www.altheatrollet.blogg.se

[tramstrasa]
2012-05-03 12:46
#2

hmm.. min nuvarande kille är socionom så tror förståelse från hans sida är nog lite ut över det vanliga. jag brukar vara för mig själv när jag mår dåligt. 1 för att det är så jag vill ha det. 2 för att det tär inte lika mycket på förhållandet.

öppenhete finner jag vara det bästa sättet. det kan ju dock vara svårt att smyga in i ett samtal under en dej btw jag har Borderline så ibland blir jag lite knasig och du är nu det enda centrala i mitt liv.. men bör tas upp när ni går in i ett mer allvarligt stadie.. be även honom att läsa på om diagnosen och förklara hur det påverkar dig..

det är lite svårt för mig att förklara också då allt vände för mig och jag blev tvårt om, kall försiktigt och hade svårt att knyta an. detta efter att någon trampa sönder mitt hjärta å körde det genom en köttkvarn å satte sedan tillbaka det..

går du någon form av behandling? MBT, DBT, samtal eller något annat? det har hjälpt för mig att prata med min terapute.

Lycka till!

lurituri
2013-06-27 20:54
#3

Ja visst är det för jäkligt - att så fort man inleder en relation så börjar allting att förändras. Då kommer paniken. Så fort det blir för mycket känslor inblandade känns det som om någon drar åt en snara runt ens hals. Det får bara inte misslyckas en gång till, det blir livsviktigt. Och så känner man ju inte när man "bara" är vänner. Skrämmande! Hur man börjar hacka på sig själv tills självkänslan är nere på noll. Visste jag hur man gjorde för att stoppa den nedåtgående spiralen skulle jag tala om det. Men det har tyvärr blivit så här varje gång. Har försökt att peppa upp mig själv och diverse andra tekniker och knep - men jag slutar som en blöt liten fläck, skakande av ångest. Och så måste jag ta flera tabletter.

I dagsläget försöker jag spela cool, som om jag inte är berörd det allra minsta. Går ut i naturen mycket. Hittar på grejer som måste göras. Aldrig sysslolös. Tvingar mig själv att låta bli att ringa och att vara för "klängig". Men det sliter på psyket. Suck!

Lurituri

tessbess
2013-08-20 14:11
#4

hej! jag har Borderline och har en relation sedan 7 år tillbaka men inte utan problem kan jag tala om, Jag har gjort slut två gånger, vet egentligen inte varför, sjukligt svartsjuk, förbannad, bergochdalbana av känslor, mm. mm. mm. men efter 7 år så börjar han förstå lite hur jag fungerar, tex när jag har mina utbrott så är han snäll och inte blir arg tillbaka. mm. mm.

Hoppas det går bra för dig.

Älskar att Hata, men Hatar att Älska.

AnnaFagerell
2013-08-25 06:38
#5

Jag träffade en man för några år sedan som hade bordeline men som inte var behandlad för detta eftersom han var läkare… Kan säga att det är stor skillnad på om personen i fråga accepterar sig själv eller ej. Tycker det är starkt att tänka på att man faktiskt har ett problem och att man tar det med sig och funderar över hur man kan göra för att det ska bli så bra som möjligt för båda parter. Tror det är viktigt att prata med sin respektive ganska snart om detta när nya förhållanden inleds.

Lycka till!

Medarbetare på djurskydd.ifokus

graleh
2014-02-02 14:51
#6

Jag har också problem med relationer. Problemet är att jag tenderar att "ligga runt". I alla fall när jag var yngre. Hoppade från kille till kille. En månad här, en månad där. One night stands. Fick bekräftelse för stunden, morgonen därpå eller efter jag gjort slut (det var alltid jag), så var det ångest som stod på menyn. 

Idag har jag ett stabilt förhållande sedan 6 år tillbaka. Innan det var jag singel under 2 år och tvingade mig aktivt till det för att "laga" mig själv. Jag mådde fruktansvärt och kände mig värdelös. 

I vänskapsrelationer pendlar jag starkt mellan att ena dagen älska en människa för att dagarna därpå hata den. Ena dagen vill jag fika med personen, andra dagen inte. Under tiden jag umgås med folk kan också min sinnesstämning ändras kraftigt, vilket är genant. Det gör att jag då hellre väljer att inte umgås med folk. Som om detta inte vore nog, har jag svårt att förstå sociala koder och mönster. Jag säger ofta fel saker vid fel tillfällen och förstår inte indirekta meddelanden, vad som passar sig och inte. Jag säger oftast uppriktigt vad jag tycker och kan inte dölja saker eller ljuga. Ännu mindre manipulera eller spela spel. Folk tycker ofta jag är konstig. När jag var liten t.ex. lurade mina klasskompisar i mig saker som jag 100 % rakt av köpte. Jag hade också mycket låtsasvänner upp i rätt hög ålder, vilket jag berättade för folk. För mig var det ju verklighet liksom. Jag förstod aldrig vad jag kunde säga eller inte. Jag har idag väldigt svårt att skaffa och behålla vänner.

It's nice to be important, but it's more important to be nice!

Annons:
Zadeira
2014-02-02 18:58
#7

Nu har jag fast förhållande sedan lite mer än 2 år tillbaka, men innan dess har jag bara varit i korta förhållanden och inte fattat varför det inte har hållit. Nu i efterhand kan jag se att jag har varit extremt krävande, beroende och i ständigt behov av bekräftelse, vilket har både skrämt och kvävt mina partners. Dessutom har jag varit helt omedveten om att det är så jag har agerat och därför har jag inte fattat att jag själv måste ta någon form av ansvar, utan tyckt att "jag lägger mitt liv i dina händer och lever enbart för dig".

När jag träffade min nuvarande partner var utgångsläget lite annorlunda eftersom han precis kommit ur ett annat förhållande och egentligen inte tänkt sig hitta ny kärlek sådär. Det gjorde att jag rätt snart fick klart för mig att om det skulle bli något mellan oss så var det absolut värsta jag kunde göra att pusha honom och få honom att känna sig påtvingad mig.

Min psykiska hälsa blev sämre under vår första tid ihop, och för honom var det väldigt viktigt att för att vi skulle kunna fortsätta vårt förhållande så sökte jag hjälp. Han var med från början i min kontakt med psykiatrin, och har således följt mig från att jag fick diagnosen, varit med och sett till att jag fått behandlingar (först mot ätstörning, nu i DBT). Jag tror att för att få ett fungerande förhållande MÅSTE man verkligen vara öppen och dela med sig av sin Borderline (och eventuella sam-diagnoser). Man får göra partnern delaktig och framförallt medveten om hur man fungerar, varför man fungerar som man gör osv.

lurituri
2015-10-28 18:43
#8

När jag äntligen träffar en man som jag mår bra tillsammans med och som accepterar mig som jag är. Med min Borderline-problematik! Mina ups-and-downs och klängiga beteende! Min alltför dåliga impulskontroll och mina galna ideer! Då dör han. Då lämnar han mig på riktigt. Verkligen för alltid. Hur ska jag kunna/våga ha några mänskliga relationer igen? Min sorg förgiftar mitt sinne. De enda jag vill och kan umgås med och få kärlek och trygghet av är mina djur. Dom är så viktiga för mig och en välsignelse. Hur ska jag våga öppna mitt hjärta igen? Allt är svart vad gäller mänskliga relationer. Avskyr dom för att dom inte är Han. Lurituri

[Ruffsetuss]
2015-10-30 16:04
#9

Sörj färdigt , om du känner att du inte kommer vidare med sorgeprocessen sök hjälp .

Upp till toppen
Annons: