Annons:
Etiketterstresstvångstankar
Läst 28497 ggr
Cronsell
2014-05-06 23:33

Pratar med mig själv

Jag har börjat inse att jag pratar med mig själv väldigt mycket, och börjar fundera på om det verkligen är så sunt.

Jag har oftast konversationer med mig själv, fast de är mer som om jag övar på att ha samma konversation med någon annan.
Den andra personens svar sker i huvudet, men jag svarar som om personen vore närvarande.
Har också så smått börjat mima in public, ibland kan det komma ut ett ord, men jag kommer snabbt på mig själv.
Att köra ner huvudet i halsduken och mima är också en grej jag gör ofta.

Det händer också att jag pratar med mig själv i tredje person.

Pratar ni med er själva?
Finns det någon lösning på detta, mer än att jag bara ska hålla käften? 

Har också en del ticks som jag haft sen jag var liten.
Hade väl lite tvångstankar också, tex som att räkna trappsteg eller att jag var tvungen att tänka på vissa saker innan jag somnade, annars kunde jag inte somna.
Det sistnämnda var jättesvårt att bli av med, men det gick och nu kan jag somna utan problem.

Besök gärna min blogg, eller gilla mig på facebook :)

Annons:
Challa86
2014-05-06 23:42
#1

Oooh, jag pratar med mig själv hela tiden. 
Ibland ställer jag frågor som jag själv svarar på. 
Andra gånger låtsas jag att jag antingen blir intervjuvad eller håller i någon talkshow/matlagningsshow. 
Jag slänger ofta ur mig kommentarer och skämtar till det med en annan röst och skrattar sedan åt det hela för att det låter så otroligt fult. 
Min kurator säger att det är normalt att prata med sig själv när man varit med om det jag varit med om 🙂
Dessutom är jag otroligt rolig att prata med. Man får så bra och intressanta svar tillbaka. 
Fortsätt prata med dig själv. Ibland är det faktiskt nyttigt att vi tillåter oss själva att ha en röst 🙂

challameow.wordpress.com 

Lia
2014-05-06 23:52
#2

Jag gör precis likadant - fast på engelska! Det har jag gjort sen jag var liten så fort jag fick en stund över. Oftast rakt ut, högt och tydligt.

Men börjar svaren kännas som att de inte kommer från dig själv, som att det på riktigt är någon annan som pratar med dig, då är det något helt annat.

[MrDiabolic]
2014-05-07 00:22
#3

Jag kan hålla hela debatter inne i huvudet, med flera deltagare. Fast det är jag själv som är alla deltagarna, och jag pratar sällan högt för mig själv; allt sker inne i huvudet. Och medan detta pågår, kan en låt mala i huvudet samtidigt som jag visslar på en helt annan låt. Fast om jag förstått saken rätt, är det rätt vanligt när man är bipolär, vilket jag är. Men det är ändå jobbigt. Ibland fruktansvärt jobbigt. Det är aldrig tyst. Någonsin. Inte ens när jag sover.

Det är inte så att jag hör röster som säger åt mig att göra saker. Jag är hela tiden medveten om det här, och det är bara jag som "pratar", men jag "pratar" ur flera vinklar. Bara en så enkel sak som vad jag ska ha till middag, kan bli ytterst komplicerat, när det blir till en paneldebatt med tio deltagare där alla har olika åsikt, och det dessutom är jag själv som är både deltagarna, moderator och publik.

Challa86
2014-05-07 00:33
#4

Jag förstår precis hur du menar, mr diabolic. 

julbli, jag kör också det mesta på engelska. -trodde jag var den enda som gjorde det D=

challameow.wordpress.com 

Blanksteg
2014-05-08 20:20
#5

Åh, jag är inte ensam, trodde nästan jag var det! Haha, jag har också inre dialoger med en massa "deltagare"! Men bara när jag är hemma. Det kan börja med att jag börjar en konversation i tanken men efter ett litet tag så kommer jag in i det och börjar mima konversationen istället. Kan t.ex. bli intervjuad angående en bok jag skrivit (har inte skrivit en bok dock, än). Efter ett tag så avbryter jag mig själv och tänker hur löjlig jag är, haha! :P

Har jämt trott att det är på grund av att jag sällan umgås med människor :P

millib
2014-05-09 21:33
#6

#3 är det vanligt bär man är Bipolär? Har jag aldrig hört, nånsin. Var har du fått det ifrån? Jag är Bipolär och pratar gärna med mig själv, ibland högt ibland mimar jag och ibland i huvudet. Oftast när jag kör bil eller när jag jar tråkigt. Men så har jag alltid gjort så tycker ibte det ör båt konstigt, bara så jag är :)

// Milla - Alpaca och Peruan
http://www.millasmarsvin.n.nu/

Annons:
[MrDiabolic]
2014-05-09 21:51
#7

#6 Jag har inte läst någon studie om saken. Jag har alltid, eller åtminstone så långt tillbaka jag kan minnas, haft det så. Och jag har inte reflekterat över det, utan tänkt att det är så det är. Sen läste jag Ann Heberleins bok, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, och i den tog hon upp det, på ett sätt som om det vore något fel, vilket fick mig att fundera. Och då pratade jag om saken med kompisar som inte är bipolära, och de säger sig inte ha det så, och med min syster, som också är bipolär, och hon har samma problem. Och därför pratade jag med både min psykolog och min läkare om det, och det är de som säger att det är vanligt bland bipolära.

millib
2014-05-09 21:55
#8

Jaha. Där ser man. Ännu en övertyglse om att jag faktiskt är Bipolär. (Har fortfarande svårt att acceptera det fullt ut) Ska fråga mina läkare nästa gång…

// Milla - Alpaca och Peruan
http://www.millasmarsvin.n.nu/

Blanksteg
2014-05-09 22:07
#9

Jag är mkt säker på att jag inte är bipolär. Har kanske en period i månaden då jag är extra nedstämd och har väldigt lågt självförtroende, men tror det har med mensen att göra lite (brukar bli nedstämd och lättirriterad en vecka innan mensen börjar), samt på grund av yttre omständigheter som jag i den perioden tänker extra mycket på.

molnflygare
2014-05-09 22:35
#10

Att hålla konversationer med många parter i huvudet är helt normalt, även om man börjar svara på dessa högt; det är först det blir jobbigt (t.ex. ångest från att inte prata med sig själv) som det är ett riktigt problem. Att tala högt med sig själv är som ensamt symtom absolut inget tecken på att man är manisk (ett tillstånd där man är i ett konstant, onormalt "lyckorus"), bipolär (i perioder går man mellan mani och depression) eller psykotisk på något vis alls.

Men känner beteendet är jobbigt och att du vill prata med någon om det, kan du ta kontakt med UMO, där finns det kuratorer som är väldigt vana vid allehanda besvär hos unga människor. Annars kan vårdcentralen också hjälpa dig till stöd!

Blanksteg
2014-05-09 23:00
#11

Jag kan dock tycka att det ibland är väldigt givande och "kul" med inre monologer :P Man lär känna sig själv lite, och utvecklar idéer och åsikter. Tror det kan vara väldigt sunt att prata med sig själv! Kanske kan hjälpa en att bearbeta saker.

Om jag t.ex. kollar på TV och någon säger nåt helt dumt som jag inte håller med om, kan jag till en början tänka hur fel personen har och kommer med motargument i huvudet, och efter en kort stund så övergår det till en slags dagdröm/fantasi, där jag istället konverserar/argumenterar om ämnet med någon jag känner. Ofta så har jag även konversationer i huvudet som kan komma att ske i verkligheten. T.ex. kan jag i huvudet ha en monolog där jag förklarar för min mamma att jag inte tycker om att hon talar om för mig att hon vill att jag ska ha en pojkvän och inte en flickvän. Det är nåt som jag irriterar mig över, att hon gör så, och det blir också lite av en tillfredsställelse att i huvudet ha den konversationen när jag inte verkar kunna ha den i verkligheten. Irritationen minskar då liksom, åtminstone för tillfället. Har också monologer i huvudet där jag uttrycker mig så som jag önskar att jag hade uttryckt mig i tidigare situationer. Jag är nämligen inte så bra på att prata, så det jag vill få sagt blir nästan aldrig sagt.

Challa86
2014-05-09 23:05
#12

^ känner igen mig

challameow.wordpress.com 

[MrDiabolic]
2014-05-09 23:19
#13

Jag är övertygad om att alla pratar med sig själva ibland. Och en del gör det högt och en del för en inre dialog. Det jag ville få fram var att för mig är det verkligen aldrig tyst. Någonsin. Det pågår alltid. Och det var det jag menade är vanligt hos bipolära, eller åtminstone vanligare än hos fullt friska.

Annons:
Svion
2014-05-14 22:58
#14

Jag har fört muntliga monologer sedan jag var 15 och tyvärr så blir mitt språk bara än mer kryptiskt ju oftare jag märker av det. Ett stort problem enligt mig.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

Saffran0Spice
2014-05-15 15:23
#15

Diskussioner, krig, debatter, frågor m.m.
Pratar väldigt mycket med mig själv och mina djur - Men jag har sagt att den dagen mina djur faktiskt svarar mig, då läger jag in mig någonstans 😂

[MrDiabolic]
2014-05-15 15:29
#16

#15 Min katt svarar mig. Dock inte på svenska. :-D

Saffran0Spice
2014-05-15 15:35
#17

#16 Ja jo, de gör mina med, men när jag får svar på svenska - då är de nog illa XD

portera
2014-07-27 01:44
#18

Sjunger ni och nynnar också som variation? Jag har ingen paneldebatt i huvudet, men nog kan det argumenteras lite, möjligen med två parter ibland. Jag sjunger ofta i perioder på melodier jag kommer på själv, som lätt övergår i riktiga sånger. Lite jukebox över det, inte alltid helt medvetet, jag bara börjar… Min farsa kunde bli rätt galen på det där när jag yngre, gick liksom honom på nerverna. Jag har varit mycket ensam, min teori är att det är en grej som får mig att känna mig lite bättre. Lite mindre uttråkad. Minns att jag gladeligen tog ett pass med gräsklipparen när jag var yngre, underbar stund att kontemplera och kanske sjunga lite. Ingen som hör heller :) Någon som känner igen sig?

Lia
2014-07-27 09:37
#19

#18 Kanske är ett sätt att bota ensamheten? :)

Wide Awake Dreamer
2014-07-27 20:42
#20

#19 Jag tror som du, att det är ett sätt att bota ensamhet eller kanske bara fylla något slags socialt behov. Jag håller själv på och "pratar" med mig själv om allt möjligt. Det sker i form av debatter, diuskussioner, föreläsningar, bråk, vanliga samtal, intervjuer,  tv-program och allt möjligt annat som jag föreställer mig i mitt huvud.

Annons:
Isira
2014-08-11 18:48
#21

Är  nog inte så ovanligt att prata med sig själv då :) gör jag med massor, ibland för att fylla tystnaden när man är själv hemma eller ibland när jag jobbar och försöker få ordning i huvudet på vad jag ska göra så pratar jag högt med mig själv och ibland, ja bara för att ^^ har en förkärlek för engelska där med av någon anledning  :P vet inte varför. Aldrig tyckt det var något konstigt sen vi är fler i min familj som gör så :)

Upp till toppen
Annons: