Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 3339 ggr
[Sunflower90]
2014-06-27 18:01

Är det något fel på mig?

Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig… Har problem med att inte avsluta varken jobb, utbildning eller kunna ta mig vidare i livet. Jag är från och till deppad och humöret kan gå från glad till arg på bara några minuter. Har ingen lust till någonting i perioder och har tappat helt glädjen att göra det jag älskar, sjunga och skriva. Har även låga tankar om mig själv för det mesta och tror att min partner ska lämna mig när som helst trots att han inte har någon anledning till att göra det. Men jag har så svårt att tro honom. Kanske sk a tillägga att jag även har lidit av panikångest och har varit deprimerad från och till i många år av diverse orsaker. Min familj förstår mig inte och dömer ut mig för att jag inte kan fortsätta med jobb, skola etc utan stampar på samma ställe hela tiden. Vad ska jag göra?

Annons:
Arthedain85
2014-06-27 19:31
#1

Det är absolut inget fel på dig! Det är bara livet som blir tungt och då går man ner sig… Vi kan inte alla vara goa och glada jämt… Jag har haft riktigt mörka perioder i mitt liv…

Jag trodde aldrig att jag skulle få ett jobb och definitivt inte ett jobb jag trivdes med! Jag har ingen utbildning som helst och ändå fick jag anställning på mitt drömjobb! Som jag inte ens visste var mitt drömjobb innan jag hamnade där. :) Jag tycker det låter som du(och din familj) lägger alldeles för mycket press på dig.  Du ska inte känna att du måste prestera en massa saker. Jag brukar säga att det enda vi måste i livet är att andas! :)

Du är en värdefull individ precis som du är nu och låt ingen få dig att tro något annat!

[Sunflower90]
2014-06-28 10:35
#2

Tack för ditt svar! :) Jag har inte sett det på det sättet förut, att jag ställer för stor press på mig själv (och min på,mig familj) , så det blev en insikt. Frågan är ju bara vilket första steg man ska ta för att ta sig ur den här "onda spiralen" eller hur jag ska beskriva det… Vill precis som du hamna på ett jobb jag trivs med. Men det är så svårt att veta… Samtidigt vill jag verkligen må bra, är något trött att känna på det här viset.

Arthedain85
2014-06-28 11:04
#3

Jag tror det blev lite fel där. "(och min på,mig familj)" Jag hoppas att du inte trodde jag menade att du ställde för hög press på din familj? Jag menade tvärt om. Dom verkar sätta onödigt mycket press på dig.

Du kanske kan ta en paus från dina studier och istället söka dig till praktikplatser? På så vis skulle du ju kunna se om du hittar ett jobb som du fastnar för! :) Fast ge det isf minst 3 veckor per praktikplats så att du verkligen kommer in i det.

Sen är det ju inte säkert att du trivs bäst med ett vardagligt jobb. Om du älskar att sjunga och skriva så har du kanske hittat ditt drömyrke utan att inse det! :)

[Sunflower90]
2014-06-29 13:18
#4

Nej, jag förstod precis vad du menade :) det var jag som uttryckte mig lite fel. Nu studerar jag inte för tillfället men jag tycker att det är en bra ide du kom upp med. Att praktisera och på så sätt se vilket jobb som skulle kunna passa mig :) Har inte använt rösten sådär på riktigt på flera år. Tog ju sånglektioner, spelade piano etc, tills allt det jobbiga kom i vägen och jag tappade all lust och livsgnista. Så som sagt vet jag inte hur jag ska börja med det igen. Jag vet att jag vill men inte hur, om du förstår vad jag menar?

Arthedain85
2014-06-29 13:25
#5

#4 Ja jag förstår precis! Jag försöker börja skriva på en bok men det är väldigt svårt att veta var man ska börja där med…

[Sunflower90]
2014-06-30 11:16
#6

Vet du vad det ska handla om? Det kan hjälpa att skriva ner kort om själva handlingen och lite viktiga händelser du vill ska ske under storyns gång. :)

Annons:
Arthedain85
2014-06-30 17:23
#7

Japp! :) men har svårt att få ihop allt det jag vill ha med… Ja och kanske ha någon sorts tidslinje som jag kan sortera allt utmed. Det kan bli bra! :) Tack för tipset! :)

[Sunflower90]
2014-07-05 11:27
#8

En tidslinje är också bra. Sedan när det gäller att skriva eller kreativitet överlag, finns det perioder där det tar "stopp". De perioderna är frustrerande men de går över om man låter det vara. Kanske inte helt, man kan ex passa på att finslipa någon karaktär eller en händelse som redan är nedskriven. Ja det här med att få ihop allt kan också vara klurigt… Jag själv kan inte skriva kapitel efter kapitel utan hoppar lite var stans under storyns gång för att sedan knyta ihop allt :) Nu vet jag inte om det här svaret var till någon hjälp heller och om det var det du menade.. Nåja jag önskar dig lycka till med boken och tack för alla andra tips om livet! Jättetacksam :)

Arthedain85
2014-07-05 12:06
#9

Jo det var så jag menade, Jodå det hjälpte! :) Då behöver jag inte känna att jag måste skriva allt i följd! :) Tack själv för alla dina tips! :)

Melod
2014-07-06 12:41
#10

Sunflower90: Jag tänkte på det du nämnde om att du inte klarade av att avsluta några jobb eller utbildning. Man får ta saken i sin egna takt och det göra korta projekt som att läsa ett kapitel ur en bok, gå på en promenad, eller någonting mer som man klarar och och när man är klar ge sig själv beröm. Det skulle kunna vara en liten mental klapp, eller en kaka, smoothie eller film etc. 

Att hela tiden känna att man inte klarar av att avsluta någonting, och varje gång bli nedslagen vad man än börjar med är rentav destruktivt.

Jag var en gång en högpresterande människa som senare hamnade i en depression där jag knappt klarade att ta in innebörden av en mening. Det gjorde delvis min depression värre. Så gör en sak, som ligger precis innan för gränsen på din nuvarande prestationsförmåga och inte dåtida. 

Haha…en lustig metafor är att det vore som ett spel. Man får börja enkelt och sedan "levla". På en ny nivå får man göra samma sak om och om igen till man känner sig stark och klarar av en ny nivå. :)

Arthedain85
2014-07-06 13:04
#11

Nej jobba har jag aldrig haft några problem med! :) Men utbildning har vart väldigt tungt… Jag har väldigt svårt för att ta in information från det jag läser i böcker… konstigt nog brukar jag ha lättare att komma ihåg sånt jag kollar upp på nätet.

Ja det där känner jag igen…

Okej det ska jag prova! :) Jag tror egentligen inte att jag inte kan lära mig… Det känns mer som att min hjärna inte vill lära sig något om den inte ser det praktiska värdet i informationen.

Haha det tankesättet har jag använt tidigare! Är en stor spelnörd! x)

Melod
2014-07-06 13:10
#12

Jag hade stora problem med jobb. Kände mig otroligt instängd och "tvingad". Jag orkade inte någonting förutom att prata med vänner, och det vänner hade skrivit glömde jag efter ett tag. Det var som att inget sattes i långtidsminnet. 

Jo, jag tänker ju mig att människan tenderar att fortsätta göra en sak om denne får belöning, men blir målet för svårt så tappar vem som helst intresset ju xD

[Sunflower90]
2014-07-14 12:47
#13

#10 & 12 Melod: Det är sant! Jag har börjat med att komma överens med mig själv varje kväll att imorgon ska jag ta den där promenaden eller läsa ett kapitel ur den där boken. Försöker även använda mig av ditt suveräna tips att tänka sig det hela som ett spel haha :) Nu har det dock tagit slut med min partner och det förvärrar min ångest något men jag försöker verkligen sysselsätta mig så gott jag förmår i allafall. Trots att allt känns "grått".

Annons:
Melod
2014-07-17 18:43
#14

Sunflower90: Underbart att höra!! Inte med ditt ex då. Livet är ibland grått och man är oftast för hård på sig. Du får vara ledsen, självklart blir man ledsen över att ha brutit med sin partner. Jag skulle boka in en stund, en kvart en timma eller hur länge det nu passar sig, och sedan göra roliga saker. Ventilera ut sorgen, så roliga saker får plats i rummet. :) 

Kramar

[Sunflower90]
2014-07-19 15:34
#15

#14 Jo jag försöker verkligen göra saker för att tänka på något annat en stund. Har som tur är två vänner som jag kan ventilera mig med och som tar mig ut och ser till att jag gör roliga saker samt inte isolerar mig. Det är jag sjukt tacksam för då jag har en förmåga att analysera lite för mycket.. Tack för din omtanke! :)

Arthedain85
2014-07-24 11:18
#16

#10 Hoppsan såg nu att det var Melods svar till Sunflower90 som jag svarade på… ☺️ Jag får be om ursäkt. Jag hade nog lite för bråttom den dagen…

Upp till toppen
Annons: