Känslan av att ha ingenstans att ta vägen.
Det värker så hemskt i bröstet och det känns som att någon står och hugger en med en kniv flera gånger om, och där emellan gröper ut allt innehåll. Klumpen i halsen som tycks bli allt större och större och tårarna som bränner under ögonlocken. Och att ha ingenstans att ta vägen och att ha ingen att vända sig till och när det inte finns några ord. Jag blir tokig, det känns som att jag håller på att bli galen. Jag vet att något är tokigt, något är väldigt tokigt.
Sajtvärd för Australian Shepherd.ifokus!
Det är kanske inte så mycket till tröst men det finns hjälp. Hör av dig till din vårdcentral och berätta hur du mår. Om det känns för jobbigt att ringa så kan du använda dig av mina vårdkontakter https://minavardkontakter.se/C125755F00329208/p/startpage. Vårdcentralen kan se till att du får hjälp
Tack, jag går dock redan till både psykolog och läkare inom psykiatrin, men känner inte att jag får någon hjälp därifrån. Allt är ändå upp till mig, men jag vet inte riktigt vad eller hur jag ska göra.
Sajtvärd för Australian Shepherd.ifokus!
#2 det är +1 här, fick nyss meddelande av min psykolog att hon ''glömt av mig'' -.-
Strykekram till dig!🤗
Sajtvärd - Djurpyssel.Ifokus Medarb. - Vinthundar, Hundar, Stickning, Pälsvård, Nakendjur & Multikulturellt Ifokus
Kolla gärna in min hemsida HÄR!
Har du berättat för psykolog /läkare det du skriver i #0?