16. Sömnproblem

Jag gör illa mig själv när jag sover

2014-09-01 20:04 #0 av: AnonymBert

Eftersom jag oftast drömmer mardrömmar så vaknar jag med rivsår och ibland till och med blåmärken. Grejen är att jag sover nästan alls längre, för jag hatar att sova.. Jag hatar att alltid vakna i svett och panik.. Men vet inte vad jag ska göra..

Är det någon annan som har varit med om det här och kanske har några tips om hur man får bort det.

Anmäl
2014-09-04 10:40 #1 av: lillan-65

Ja vet inte hur du ska jöra med magdrömar men man ska inte äta nåt sött (socker) på kvellen eftersom man inte behöver nån enerchi närman ska sova. Det är med bra o vara aktiv på dan så sover man med bettre. Ute luft är med bra. Nån form av träning jör att man mår psykiskt bettre (jer gladharmoner) så kansje det skulle hjelpa mot mardrömar.

Anmäl
2014-09-04 10:44 #2 av: mimåne

Du kanske skulle behöva bearbeta uppkomsten till alla dessa mardrömmar. Har du sökt hjälp för det här? Du skulle även kunna få medicinsk hjälp i form av lugnande att ta till natten.

Medarbetare på akvariefisk ifokus

Anmäl
2014-09-04 17:29 #3 av: Cindy S

Använd handskar. Det är ju dina föräldrars fel att du har mardrömmar, men tills du "fixat" det problemet så får du lov att försöka undvika några skador.

Det händer att jag själv vaknar med rivsår fast jag inte har något vasst i sängen eller vassa naglar, men jag sover "snällt" i alla fall.

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

Anmäl
2014-09-04 22:01 #4 av: AnonymBert

#2 Dom är oftast mest "Playbacks" från dåliga minnen. Men där jag inte kommer ifrån situationen eller något liknande.  Jag brukar ta sömnpiller för att kunna sova och sova hela natten, men då vaknar jag inte av att jag river mig själv.

#3 Halvt, dom flesta mardrömmar jag har är från kvällen då jag nästan blev våldtagen.. Men annars brukar det vara mardrömmar då jag blir instängd eller fasthållen av någon som vill mig ont. Men dom drömmar som alltid får mig må som sämst är dom när jag är ensam, och det är otroligt mörkt överallt.

Jag har inte testat handskar, utan brukar klippa mina naglar jätte korta.

Det är ju konstigt?

Anmäl
2014-09-04 22:40 #5 av: mimåne

Utan att försöka analysera för mycket så skulle jag vilja säga att det låter som om du kanske inte riktigt har kommit över en del av dessa händelser som gör att du får mardrömmar? Med professionell hjälp kan du börja se annorlunda på händelserna, kanske börja acceptera och känna dig mer tillfreds. Framförallt kan jag tycka att det är viktigt att du är trygg i det här för med trygghet kommer ro.

Medarbetare på akvariefisk ifokus

Anmäl
2014-09-04 22:55 #6 av: AnonymBert

Nja, har aldrig tagit upp det här med någon runt omkring mig, folk tror jag är en vanlig tjej. Och jag vet inte, men det känns jätte jobbigt att behöva prata om sånt skit.. Jag brukar låtsas att det bara är en historia, när man tänker på allt som hänt. Då känns det overkligt, och det är det jag önskar det var.

Anmäl
2014-09-04 23:09 #7 av: mimåne

Det är viktigt att prata om och tänka på sånt här. När du pratar om det kan det dyka upp insikter och funderingar som du inte tänkt på tidigare. På så vis bearbetar du händelserna.

Det är som att klättra över en mur. Antingen står man och blundar framför stora hemska muren och låtsas som ingenting, men sanningen är att den inte försvinner på det viset. Den är där ändå. Man kan istället välja att börja klättra, det är tungt, jobbigt och visst kommer tårarna och tanken att man inte orkar. Men efteråt när man kommit över muren och ut på andra sidan, då är man fri till att njuta. Det är det absolut värt!

Att du låtsas att det är overkligt säger mig att du inte har accepterat och blivit tillfreds. Utifrån din text så tycker jag att terapi skulle vara något att prova på. Om du har vilja och är mottaglig för hjälp. Du är värd så mycket bättre än att vara instängd i det här. Jag önskar dig all lycka till och hoppas att du tar modet till dig att våga möta det här.

Medarbetare på akvariefisk ifokus

Anmäl
2014-09-04 23:21 #8 av: AnonymBert

Att prata med någons om gått igenom liknande saker känns bättre en att sitta och prata med en att gå på terapi där psykologen bara sitter och nickar och skriver i sina papper.

Anmäl
2014-09-04 23:51 #9 av: mimåne

Det var tråkigt att höra att din bild av psykologer är sådan. Visst är det vad en del behöver, att bara få komma dit och prata och höra att någon lyssnar. Men det finns även dem som behöver hjälp, råd och att ändra sina tankar. Det kan dem hjälpa med och känner man att man inte får ut något av just psykologen i fråga, så är det åtminstone en dörr som öppnas hos klienten. Det är vad man gör det till.

Kanske kan du komma i kontakt med någon här med liknande erfarenheter som du kan bolla tankar med, om det känns som ett bättre alternativ för dig.

Medarbetare på akvariefisk ifokus

Anmäl
2014-09-05 10:21 #10 av: AnonymBert

Eftersom jag är rädd för ganska många, så tycker jag folk som jobbar med att bestämma för staten är läskiga. Tex. Sos, Poliser osv.

Och jag finner också folk som har det som jobb att "lyssna" läskiga. Har aldrig vågat ringa bris, eller prata med någon psykolog.
Så egentligen är jag mest bara rädd.

Det har jag redan gjort :)

Anmäl
2014-09-05 11:24 #11 av: mimåne

Då önskar jag dig all lycka till nu, och var inte rädd. Vi är alla bara människor :)

Medarbetare på akvariefisk ifokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.