Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 1578 ggr
Dendärtjejen
2014-09-09 16:44

Dödsångest(?)

Hej alla Eftersom jag verkligen Inte kommer på nån annan att prata om detta till, så väljer jag att skriva ut detta här! Vart ska jag börja tro.. Ibland när jag ligger i sängen, mest när det är helt mörkt i rummet. Så får jag panik Altså verkligen panik! Jag tänker tex vad meningen med livet är, jag kan lika gärna Dö när som helst osv.. Tror ni förstår.. Är det bara jag som får denna panik/ ångesten?:/

Annons:
[postmortum91]
2014-09-09 16:48
#1

Hej!
Jag tror jag kan ha samma som dig och har haft så länge jag kan minnas.
Jag får fruktansvärd panik, vet inte var jag ska ta vägen för i mitt huvud tänker jag typ: Faaan, jag kommer dö, jag kan ingenting göra och allt jag gjort i livet kommer vara försvinna, jag kommer försvinna och sluta existera, allt kommer bli svart och jag kan INGENTING göra, jag går mot döden sakta men säker, och någon dag kommer allting att sluta. 

Jag vet inte hur man blir av med det, men de senaste veckorna har jag intensivt försökt få mig själv att bli troende. För tänk: De som tror på Gud, de VET ju att de kommer få uppleva saker när de dör. Tänk om jag kunde "lura" mig till det också, då hade jag inte behövt få panik.

Nicollan
2014-09-09 20:53
#2

Låter otäckt :/ hoppas det går över.
Tror det kan vara svårt att hjälpa sig själv ur detta.. det bästa är nog att söka professionell hjälp.
Dock något som alltid är bra att göra när man är rädd eller lider av något, är att lära sig mer om ämnet! Sök info om dödsångest, vad som händer i kroppen, varför man får det osv.. och acceptera att det är okej att känna så.
Det är inte farligt, även om det i stunden är hemskt! 
Kram 🌺

Vill länka till dessa sidor:
www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Angest http://www.umo.se/att-ma-daligt/angest/ http://panikangest.se/

_"Innan du dömer mig, ta på dig mina skor. Snubbla på alla stenar som jag snubblat på. Res dig alltid upp igen och gå precis samma väg som jag gjorde."
_
🌺

[postmortum91]
2014-09-10 11:00
#3

#2 Jag själv har pratat med massvis med psykologer för att kunna bli av med det, ingen av dem har lyckats. Jag tror inte att man kan prata bort det, för faktumet återstår. Ingen psykolog har heller aldrig förstått vad jag har och varför. Ingen av dem har kunnat sagt något vettigt. Det här är ingen vanlig ångest som jag förstått det, och det är ingen vanlig panikattack då man inte får ont någonstans etc.
Det är nog bättre att folk som har haft liknande som henne ger henne tips på vad som kan göras, om det nu finns någonting.

Geru
2014-09-10 11:33
#4

Är väl bara att acceptera att man dör, i och med att alla gör det. På hela planeten. Mer än 100 miljarder människor har dött under tidens gång.

Jag hade samma problem när jag var yngre,  men jag menar, hur ska du kunna acceptera andra saker om du inte kan acceptera en del av naturen?

Men att tro att bara för att man kommer dö så ska man dö på en gång är ju rätt skevt. Varför ska du det? Har du sett allt som finns att se? Har du hjälpt alla människor du vill hjälpa?

Meningen med livet är starkt kopplad(i mitt fall) till den här ångesten. Och meningen med livet är någonting man måste skapa själv :)

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

[postmortum91]
2014-09-10 21:44
#5

#4 Det är inte så bara, det är respektlöst av dig att säga så.

Geru
2014-09-11 10:35
#6

#5 Det är faktiskt bara. Hur annars ska man göra? Gömma sig bakom egna lögner? Varför tycker du att det är respektlöst?

Bara för att man måste acceptera döden betyder inte det att man ska tycka om den.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

Annons:
Nicollan
2014-09-11 22:46
#7

Det är ju på sätt och vis sant att man måste acceptera de faktum att vi alla ska dö. Alla människor har nog den tanken många, många gånger i livet och om man blir mer "tillfreds" med faktumet så behöver det nog inte kännas fullt så hemskt.

#3 Låter konstigt att ingen psykolog förstår? Det låter ju som dödsångest. Det är väl väldigt vanligt..
Och jag tycker inte att du ska ge upp, även om det är svårt att få hjälp i dagens läge och det säkerligen finns många mindre bra psykologer så finns det säkert nån som kan hjälpa!
Och jag tycker absolut att TS ska försöka få hjälp, för hon kommer säkert få bättre hjälp där än här :)

_"Innan du dömer mig, ta på dig mina skor. Snubbla på alla stenar som jag snubblat på. Res dig alltid upp igen och gå precis samma väg som jag gjorde."
_
🌺

Upp till toppen
Annons: