Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 6122 ggr
Ebolaa
2014-10-28 22:57

Detta funderar jag på just nu........

oidipuskomplexet…

Kan någon ge exempel på hur ett olöst oidipuskomplex yttrar sig genom beteendet  (??) 

Kan det resultera i en idealisering av föräldern av det motsatta könet eller inte ? Är jag på fel? Är det tvärtom, alltså att ett löst oidipuskomplex skulle resultera i en idealisering av föräldern av motsatt kön?

Eller..

Har inte idealisering av föräldern någonting med oidipuskomplexet att göra?

----------------------------------------------------------------------------------------------

Text (länk nedan):

idealjaget (”sån måste jag vara för att vara älskvärd, av mig själv”) får alltså stå för den bild som sätts upp bredvid det aktuella jaget (”sån är jag”). Idealjag och aktuellt jag blir då två bilder som kan jämföras och mätas, där det aktuella jaget är det som mäts mot idealjaget.

Jagidealet blir då den ”psykiska instans” som iakttar – den plats varifrån bilderna av idealjag och jagideal betraktas. Jagidealet är således den position varifrån subjektet ser på sig själv i relation till andra. Det är en introjicerad position av den Andre, alltså den utsageposition, den roll och plats i världen, som subjektet som sammanhängande (imaginärt) jag upplever sig ha.

Utvecklingspsykologiskt skulle vi i lacanska termer kunna yttrycka det som följande. När barnet till en början vill vara det den andre begär, det som modern saknar och begär, för att därigenom bli älskat, har ännu ingen instans i form av jagideal inrättats. Genom kastrationen, genom nekandet till att få vara det den andre begär och underkastelsen av den sociala ordningen, introjiceras successivt ett jagideal i form av den position som tillskrivs barnet som subjekt inom den sociala ordningen.

I Oidipus, kastrationen, omdirigeras jagets struktur från vilja-vara-det-den-andre-begär till att ha-det-den-Andre-begär. Man kan uttrycka det som att jagets existensberättigande omformuleras; jaget söker nu främst en identifikation med att ha fallos snarare än att vara fallos. I en symbolisk ordning fungerar innehavandet av tecken/symboler/signifikanter som representanter för det förlorade, det eftersträvansvärda och som genom besittning gör en värd att älskas av såväl sig själv som av andra.

http://truthatvenus.wordpress.com/2011/11/07/idealjagjagideal-del-2/

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Annons:
MalinVirvelvind
2014-10-29 08:59
#1

Oidipuskomplex är en naturlig del för pojkar i det falliska stadiet, som inträffar mellan åldrarna 3 - 6 år (detta enligt Freud). Det här innebär att man som pojke i den här åldern vill gifta sig med sin mamma och vill att pappan ska försvinna. Motsvarande för flickor kallas elektrakomplex. Då idealiserar man istället pappan, vill gifta sig med honom och är avundsjuk på mamman. Detta är alltså enligt Freud ett naturligt steg i utvecklingen. Ett olöst oidipuskomplex innebär i vuxen ålder att man som man söker en kvinna som är lik sin mamma och kan vara som en mamma för honom.

Jag har dock aldrig riktigt förstått exakt vad som skulle kunna göra att komplexet dröjer sig kvar. I "Psykologi för gymnasiet" av Nadja Ljunggren är förklaringen: "om en stor mängd energi fixeras under den här perioden kan det leda till ett kvardröjande oidipuskomplex".

Ebolaa
2014-10-29 10:43
#2

Orsaken till att komplexet dröjer sig kvar beror på att föräldern inte lyckats med att upprätthålla "förälder-barn" relationen. Barnet tror då fortfarande att det ska få gifta sig med sin mamma och att barnet är-vad-mamman/- eller pappa-begär. Det är det som är en olöst konflikt, och därför blir barnet att fortfarande söka efter en parter som påminner om föräldern av motsatt kön.

Har man ett olöst oidipuskomplex har man enligt Freud alltså ett bakomliggande begär om att få gifta sig med sin förälder av motsatt kön, ett incestuös-begär och därför sökerpersonen efter en partner som skulle uppfylla det begäret.

Ett löst komplex handlar om att föräldern lyckats med att upprätthålla förälder-barn relationen, barnet identifierar sig då med föräldern av samma kön, att den-har-det-mamma/- eller pappa-begär..

Därför frågade jag om en person som har en idealiserad bild av föräldern av motsatt kön har ett olöst oidipuskomplex? 

Är själva idealiseringen ett tecken på ett olöst oidipuskomplex?

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Knasper
2014-11-08 20:20
#3

Det här med prägling. Passar det in någonstans?

Ebolaa
2014-11-08 21:36
#4

#3 Hur tänker du? Hur menar du med prägling? :)

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Ebolaa
2014-11-08 22:46
#6

Prägling handlar om betingning, att lära in ett beteende. Något som förklarats väl inom behaviorismen. Prägling verkar handla mera om att "ta efter" andras beteende för att passa in i gruppen. Detta för att (antagligen) bli omhändertagen och lyckas överleva, samt uppleva känslan av samhörighet. Prägling är tydligen ett begrepp man applicerar på djur, inte människor.

Ciiao :)

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Annons:
Knasper
2014-11-14 00:16
#7

Människan är ett djur! 👍

Ebolaa
2014-11-17 19:33
#10

Tack för boktipset ! Ja, vi människor är också djur, men man kan inte riktigt jämföra oss med andra arter :P

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Upp till toppen
Annons: