02. Allmän psykiatri

Hur vi påverkar varandra..

2014-11-01 15:26 #0 av: Rickard77

Har ni aldrig tänkt på hur vi å ena sidan tror oss vara individualistiska och att vi är fasta i våra åsikter, men å andra sidan lätt låter oss påverkas av andra. Både till åsikter, värderingar och sinnesstämningar.

På senare tid har jag börjat observera detta just med hur vi påverkas varandras humör och sinnesstämning när vi är i grupp.

För att ta ett exempel. Du går på bussen och sätter dig mitt emot en äldre kvinna som verkar vara trumpen och sur. Själv är du glad och mår bra och när ni suttit ett tag mitt emot varandra börjar antingen den äldre kvinnan påverkas av ditt välmående och ser plötsligt inte så sur och trumpen ut längre utan mer "neutral" eller så är det åt andra hållet att den äldre kvinnan med sin tjurighet påverkar dig så att du också blir tjurig.

Likadant om du och en medresenär börjar prata högt om ett visst samtalsämne, och man riktigt ser hur de andra medresenärerna lyssnar, tar till sig och tänker, dvs om de inte är upptagna med egna samtal och inte hör vad ni pratar om.

Bussen anser jag är en utmärkt plats att studera hur vi påverkar varandra. För där "sitter vi alla i samma båt" och är tvungna att visa hänsyn till varandra.

Jag har tänkt lite på det där och på att folk i dagens västerländska samhälle tycks må allt sämre och sämre. Jag tror det har att göra med att vi isolerar oss mer och mer från varandra när vi egentligen borde bry oss om varandra. Jag tror inte det är riktigt naturligt att vara egoist, så sett att man genom att hålla och behålla allt för sig själv inte tillför andra något. Att samhället överhuvudtaget fungerar är ju ytterst beroende av att vi kan lita på varandra, om ett kugghjul går sönder, stannar hela maskineriet. Det här borde vi inte bara tänka på rent praktiskt, när det t.ex. gäller hur olika yrken och arbeten är beroende av varandra, utan även rent mänskligt. De människor som mår dåligt, som är deprimerade, ångestfyllda och känner sig avskurna från samhällets gemenskap, som inte har några riktiga vänner, kanske ingen alls att prata med när de mår som sämst, dessa utgör kugghjulet som faller bort, och dessa människor blir oftast sjukskrivna varpå en stor del av annars fungerande arbetskraft försvinner. Och nu kommer jag till dagens värsta klyscha ;) Ingen människa är en ö. Vi behöver varandra och har ett ansvar gentemot varandra. Att bara sköta sig själv och skita i andra leder bara till att folk avskär sig och alienerar sig mer och mer från varandra och till sist får vi det samhälle vi är på väg att få idag (eller som många hävdar att vi har haft länge) där privatlivet, eget ägande och pengar blir det allra viktigast och som står över allt annat. De som är mer känsliga, som behöver människor i sin närhet och som inte är lika hårdhudade och materialistiska, är de som blir lidande och när samhället börjar se känslighet och mänsklighet som "svagheter" så är vi inne på en farlig väg.

Kommer skriva mer vid ett senare tillfälle om detta med hur vi påverkar varandra och de observationer jag gjort i mitt liv. Men med risk för att bli för långrandig delar jag in det i etapper..

Era tankar om detta?

Anmäl
2014-11-02 11:40 #1 av: Maria

Spännande.

Jag gillar också att studera människor när jag åker buss eller spårvagn och jag försöker alltid att undvika "förutfattade meningar" Det är lätt gjort att man dömer människor efter utseende eller klädsel.

Ett leende eller ett vänligt ord kan öppna upp många stängda dörrar.

Jag har upplevt många roliga möten när jag åkt kommunalt.

Förra vinter rymde min ene katt och jag gick ute på natten med ficklampa och letade. Stötte på ett ungdomsgäng vid ett skogsområde och gick fram och frågade om de sett någon katt. De var hur hjälpsamma som helst.

Jag berättade detta för några bekanta och alla förfasade sig över att jag hade gått fram till främlingar mitt i natten och jag blev så förvånad.

Jag är kanske väldigt godtrogen men jag föredrar att tänka väl om mina medmänniskor.

Jag tror också vi behöver varandra mer än vi tror.

/Maria

 

Anmäl
2014-11-03 15:55 #2 av: Rickard77

Ofta är vi nog onödigt rädda för att ta kontakt med människor. Ofta hänvisas man ju till psykolog när man inte mår bra, men jag tror mycket onödigt psykiskt lidande skulle vara avhjälpt om vi brydde oss mer om varandra och stöttade varandra. Tror man har någon sorts bild av att människor i gemen är reserverade och inte vill prata om djupare eller känsligare saker. Men när man väl börjat prata med folk så märker man att de öppnar sig mer och mer (dock långtifrån alla). Svensken är lite väl sluten och reserverad, men det tror jag går att ändra på. Men allt börjar ju hos en själv..

Anmäl
2014-11-03 16:24 #3 av: Maria

Jag tror också att det går att ändra på.

Jag har varit ganska sjuk (en elak hjärntumör) och jag har märkt att nämner jag det för någon som jag känner ytligt och som inte vet om det så öppnar det en massa dörrar helt plötsligt och vi har mycket att prata om.

De flesta känner ju någon som är sjuk, har dött osv.

Vågar man bara bjuda lite på sig själv så brukar det ena ge det andra så att säga.

/Maria

 

Anmäl
2014-11-04 02:42 #4 av: Ebolaa

#0 Inom psykologin kallar man det för spegling när man påverkar varandra eller "tar efter varandra" och är något som ofta sker i samspel. Personer med autism eller asperger brukar ha svårt med detta.

Det kommer väl ifrån att alla personer på något plan söker att bli bekräftade när man har kontakt med andra, men samspelet är också beroende av andra saker. Till exempel mentaliseringsförmåga; som i princip innebär att alla människor skapar sin egen representation av allting som sker runt omkring en. Om någonting skulle påminna personen om en tidigare speciellt bra eller dålig erfarenhet kommer tankegångarna påverkas genom att den upplever en "mild dos" av de känslor som egentligen härstammar från den ursprungliga händelsen. Detta kan alltså ibland påverka huruvida en situation får ett positivt eller negativt "utslag" ...

Det är därför det är väldigt viktigt att, som du säger lyfta upp värden som tolerans, förståelse och kärlek för att vi bättre ska kunna förstå oss på och låta andra vara annorlunda. Glädjas åt det man har, istället för att störa sig på att andra är långsammare eller på en lägre nivå. Det skulle också vara bra att umgås oftare med människor från alla ålderskategorier, för att också öka toleransen och lära sig att man kan ha samma intressen och egenskaper som en person som är 40 år äldre än en själv..

Jag håller fullständigt med dig om att etik, moral, kärlek, gemenskap, jämlikhet,  ansvar är teman som borde lyftas upp och faktiskt läras ut. Alla människor i alla åldrar är intresserade av existentiella frågor, det skulle vara en bra tid att "predika".. hehe.. Nå, religionen har ju alltid fungerat bra i detta syftet. Att till exempel anamma "kristna värden" får personen att tänka mer på såna här saker du efterfrågar. Men.. tyvärr finns det ju folk som ska feltolka och dra saken till sin spets.

Visste ni om att Jihad egentligen står för den religpösa, eller "andliga", strävan att bekämpa sitt "inre onda" (egoism och rädslor) och att bli en god muslim. Istället har till exempel al Quaida tolkat det här om ett heligt krig och att "vi" (vita, västerländska) är det onda ?? Liksom, hallå här?? vad hände där riktigt..... Och såna röster växer sig starkare och lyckas bilda stora rörelser.. ?? huujj...  

Vi behöver fler och större plattformar för att människor ska få veta vad till exempel lagen, kontra vetenskapen, kontra etiken säger om ett och annat.. Sånt som folk faktiskt skulle behöva veta, och det är säkert många som skulle vara intresserade....

Jaaadu, vi har ännu mycket att lära.. ^^, 

Ciiiiao

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.