Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 1809 ggr
MynonaE
11/5/14, 9:25 PM

Depression, aptit, ätstörningar osv.

Detta kommer kanske bli ett långt inlägg men jag uppskattar verkligen om någon vill läsa och hjälpa mig ändå. 

Det är såhär att jag har alltid varit aktiv, frisk, haft mycket kompisar och generellt varit en glad och frisk tjej. Men förra året drabbades jag av en depression och det är inte gått över ännu. Har ingen diagnos men jag är 99,9 % säker på att det är en depression. När detta hände blev jag mycket inne, följde inte med mina kompisar ut, sluta med alla mina fritidsaktiviteter, började skolka, hade svårt att äta och sova osv. Började även bråka med min mamma fruktansvärt mycket, vi har gått från att ha en bra relation till att kanske inte ens säga ett ord till varandra på två-tre dagar trots att vi bor under samma tak. Jag har även ätstörningar men ligger på en normalvikt och fungerar helt okej fysiskt trots att jag har mycket jobbiga tankar. 

Nu till problemet. Mina föräldrar och speciellt mamma är väldigt oförstående med psykiska sjukdomar och de blundar för problemet totalt. I början när jag inte ville gå till skolan blev hon arg och sa att jag var misslyckad tragisk, hemsk, sorglig, pinsam och så vidare. Men nu orkar hon inte bry sig när jag inte kommer upp ur sängen. Ibland får hon ett utbrott och skriker att jag ska rycka upp mig och skaffa kompisar och röra på mig och äta som jag ska men hon verkar inte förstå att jag har kompisar, det är bara det att jag inte orkar träffa dem lika ofta och jag är med alla i skolan när jag är där, men när jag kommer hem är jag så utmattad att jag inte orkar träffa de igen sedan på fritiden. Hon förstår inte att jag vill äta men min aptit är borta och det är en ansträngning att ens gå upp och göra mat. Hon förstår inte att jag ångrar mig att jag slutade på fotboll och vill träna, men att jag inte klarar pressen från det.

Hon skyller på att jag mår dåligt därför att jag slutade träna, slutade äta och slutade träffa kompisar. Jag vet att det är tvärtom. Jag slutade träna, äta och träffa kompisar därför att jag mår dåligt. 

Jag vet att jag behöver hjälp med min depression och kanske få medicin så att jag börjar fungera igen. Och jag har berättat en gång att jag tror att jag har en depression. De blev väldigt besvikna och tyckte att jag var "tragisk" när jag sa det men ringde senare till BUP i den närmaste kommunen eftersom att vi inte har det här. På BUP sa de att vi skulle kontakta vårdcentralen och få en remiss dit först eftersom att när inte BUP finns på hemorten måste man göra så. Men saker är den att efter detta så ringde mina föräldrar aldrig vårdcentralen och det tar inte tag i det. 

Jag vet att jag borde göra det själv men jag tycker att det är jobbigt och skulle vilja att de gör det. Men jag vill inte tjata då de alltid blir arga på mig för att jag mår dåligt så jag skäms över att säga de till dem. Mamma säger till mig flera gånger om dagen"du ligger ju bara där", "kan du sluta skämma ut oss, du är så lat och misslyckad""vad hände med dig? förut var du normal, nu är du bara tragisk,"  och "du är hemsk, sorglig, äcklig, ett misstag osv."

Detta gör att gör mår ännu sämre. Får faktiskt ont i hjärtat när de säger såhär till mig. Men jag vet inte vad jag ska göra? Ska jag be dem ringa till vårdcentralen ändå? Typ tvinga dem? För jag vill verkligen inte göra det själv, alla dessa elaka ord de har sagt till mig gör att jag skäms över att må dåligt så jag vill helst inte behöva ringa själv.

Hjälp mig snälla. Det skulle betyda så mycket, ni förstår inte Hjärta

Annons:
Johannahär
11/5/14, 11:24 PM
#1

Du verkar vara en klok tjej! Ta absolut inte åt dig av det din mamma säger, du är inte äcklig eller misslyckad! Tro aldrig det. Man får intrycket av att även din mamma mår dåligt? Kanske hon döljer sin oro för dig på detta underliga sätt? Du kanske kan skriva ett brev till henne där du förklarar sakligt hur du känner och att du blir sårad av hennes ord och att du behöver stöd och hjälp? Finns det ngn kurator eller ngn annan vuxen i skolan som kan hjälpa dig? På vissa vårdcentraler går det även att boka tid direkt på deras webbsida om nu inte din mamma vill hjälpa dig boka en tid, eller om ngn annan vuxen kan hjälpa dig ringa. (förlåt för lite rörigt inlägg skriver på mobilen). Styrkekram till dig

Upp till toppen
Annons: