05. Anhöriga

Vet inte va vi ska göra..

2014-11-16 14:07 #0 av: Madelone

Hej,

Ska försöka göra det här lite kortfattat..
Det började för kanske ca 4 år sen. Jag började märka att pappa va sur och arg hela tiden utan anledning. Och ofta. Frågade min mamma om det och hon hade oxå märkt av det. Men vi visste inte riktigt varför. Vi visste att han har haft en jobbig uppväxt (slagen som barn)  och kontakten med syskonen är usel.  Dom pratar inte med varandra alls. Vi funderade på om det kunde ha med det att göra men vi va inte så säkra.
och i sommarreas så bröt min pappa ihop. han berättade för mamma att det fans tillfällen när han va liten som han trodde att han skulle bli i gäl slagen. Han har växt upp med att hela tiden höra att han är kass och gör allt fel. Blivit anklagad för saker han inte har gjort. Och hon fick även veta att han för bara något år sen försökte ta livet av sej två gånger.
mer än så vet jag inte om hans barndom då han inte vill prata om det.

Mamma fick han att söka psykologisk hjälp när allt detta kom fram. och han har nu gått där ett tag. Men det värkar inte hjälpa.
Jag bor inte hemma längre. Och märker inte så mycket på han att han inte mår bra. han har en fasad uppe när jag är hemma och hälsar på. Men mot mamma är han bara sur och arg hela tiden. Och bara skäller hela tiden. Detta har lett till att deras förhållande har blivit dåligt och att dom kanske kommer gå isär om det fortsätter så här. . 

Hos psykologen verkar det som att dom pratar om pappas och mammas relation hela tiden. För psykologen säger till pappa att han och mamma ska göra saker tillsammans hela tiden. Men det är inget mamma känner för när han bara är sur och arg jämt. Psykologen säger även att det inte är hans barndom som gör att han mår dåligt. utan det som är här och nu.. 

Jag kan försåt att han mår dåligt över det som händer nu med. Men om man som bar tror man kommer bli i ihjälslagen av en av sina föräldrar borde inte det sätta djupa sår då? Eller tänker jag helt fel,

Men saken är den att det värkar inte hjälpa att han pratar med en psykolog. och nu funderar han på att sluta att gå dit. Vi tror även att han inte har sagt allt till psykologen heller om din barndom. 

Och vi vet inte va vi ska göra.. Vi vet inte hur vi ska göra för att hjälpa han att börja må bättre och tro på sej själv.. Vi känner om helt maktlösa.. Vet inte vart vi ska vända oss eller något.. Finns det någon som kan hjälpa med tips och förslag.  Snälla

Anmäl
2014-11-18 14:23 #1 av: Ebolaa

Usch vilken jobbig situation ! Att din pappa blivit så där hemskt illabehandlad som barn gör att han antagligen fortfarande känner att han är inget värd. Det är så barn känner som inte blivit behandlade som egna personer med ett eget känsloliv och integritet. Att skaffa sig sitt värde igen är inget lätt. Man måste först och främst börja hos sig själv, att börja tycka om sig själv och genuint känna att man duger som man är. Alla har fel och brister, men de finare sidorna väger (oftast) upp för de sämre sidorna. Det är egentligen DET han borde använts sin psykologkontakt till. Att skaffa sig ett egenvärde igen är så mycket lättare sagt än gjort. 

Att din pappa sedan är sur mot sin omgivning är antagligen också en rest från hans barndom och hans känslor av att inte vara värd någonting.  Han känner sig väl inte som en genuint lycklig person och därför fattar han inte hur hans beteende påverkar dom som faktiskt bryr sig. Han borde lära sig att hans känslor är viktiga och att dom påverkar både honom själv och hans omgivning (er). Jag förstår att din mamma inte orkar med att respektera hans sätt i och med att det blir väldigt påfrestande för hennes eget värde och mående. 

Din pappa har förmodligen så mycket inom sig som borde komma ut, det är tydligt eftersom det påverkar honom fortfarande än idag. Han måste förstå att hans känslor är en viktig del av hans själv och att det inte kommer bli bättre av att vänta, det har han ju gjort tillräckligt vid det här laget. 

Om jag vore din mamma hade jag sagt till din pappa: "Jag älskar dig för den du är, jag älskar dig även om du inte alltid är på topp, och jag förstår varför du inte kan vara på topp varje dag. Även om jag älskar dig väldigt mycket så klarar jag inte av att gå dina känslor och beteenden till mötes, det gör ont i mig när du tar avstånd och är sur på mig utan att jag gjort dig någonting. Jag vill vara med dig, annars skulle jag inte vara det, men för ditt eget bästa måste du ta tag i det du håller inne för att du ska kunna må bra och för att vi ska kunna fortsätta tillsammans.. Det är vad jag vill - hur känner du för det?"

Vad tror du att han skulle svara på en sån sak? Skulle han förstå att hans barndom faktiskt är viktig att ta itu med för hans mående? 

Kram kram kram !

Anmäl
2014-11-22 19:53 #2 av: Madelone

Jag tror han förnekar det för sej själv. för det är så jobbigt att ta tag i det. Men jag vet att han vill fortsätta leva med mamma.
Hon går hos en psykolog på vårdcentralen och har varet där tre gånger nu. Första gången va i mitten på september å senast va nu i veckan. Nästa tid är i januari då dom bara har en psykologen på vårdcentralen och så ont om tider. Och psykologen vill att det är sista gången. Men första gången sa hon att dom skulle jobba med att få upp hans själv förtroende. Hur kan man få det på fyra träffar med sista gången... Oberörd

Anmäl
2014-11-22 20:19 #3 av: Ebolaa

Det låter ju lite konstigt vad gäller de fyra träffarna, kan det vara en överenskommelse mellan din mammas och hennes psykolog kanske? Vet du om din mamma fått några användbara "verktyg" för att hjälpa din pappa så att din mamma själv känner att hon är "klar" med kontakten? Annars kan det handla om psykologens prioriteringar, men det borde din mamma veta som träffat psykologen själv. Har din mamma pratat med dig om varför det bara blev fyra träffar?

Men för övrigt kan man ofta arbeta med själva kommunikationen, att din pappa börjar lära sig att sätta ord på vad han egentligen känner, istället för att gå runt och sura. Det är väldigt jobbigt att börja prata om vad man känner eller vad man vill respektive inte vill, men det tar sig efter ett tag. I början kan det dra upp känslor, eller svårt att veta VAD man egentligen känner eftersom det fortfarande bara är känslor för din pappa. Har han aldrig yttrat sig förut så kommer det ta tid. Men som sagt, det släpper efter ett tag. Detta är mer som ett tips för att din mamma och pappa ska börja prata med varandra mera om vad som händer i NUET, inte prata om det som varit, eftersom det är för jobbigt för honom..

Anmäl
2014-11-23 17:02 #4 av: Madelone

Ingen aning om varför det bara blir fyra träffar faktiskt.. :/

Anmäl
2014-11-23 18:47 #5 av: vallhund

#2 Psykologen kan behövas initialt för att komma fram till diagnos/behandlingsplan. Psykologer är en bristvara, speciellt att besätta minskande antal tjänster. Att arbeta med att öka självförtroendet kan andra yrkeskategorier göra under handledning.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Kennel.

 
Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.