Annons:
Etikettallmän-psykiatri
Läst 3444 ggr
AnonymBert
11/21/14, 9:11 PM

Vad gör jag? ;_;

Har varit hemma i två dagar och har redan gått tillbaka till att må skit. Har bett SOS och BUP flertal gånger att omplacera mig. Jag bryr mig inte vart, sålänge mina djur kan följa med. Känner mig så orklös och gråtfärdig hela tiden. Vill bara skada mig själv när jag är här.

Idag när jag var ute, så åkte en lastbil förbi mig. Precis innan den åkte förbi, tänkte jag "Jag borde kliva framför den." Och tog ett steg innan jag han reagera och hoppa bakåt…. Vad är det som händer med mig?

Annons:
Ebolaa
11/21/14, 9:36 PM
#1

Vet inte exakt vad som händer med dig, men jag får känslan av att du verkar känna känslor av hopplöshet och maktlöshet. Det är inte bra alls.. :/ 

Jag hoppas att du förstår hur jag menar med det jag kommer säga härnäst. Även om dina djur är det du älskar och bryr dig om mest här i världen så behöver du finna dig själv i en tillvaro där du kan vara trygg, andas ut och läka i lugn och ro innan du börjar tänka på att bli omplacerad tillsammans med dina djur. Det är jättesvårt att finna ett hem som både tar emot människor och djur, det skulle innebära att du måste vänta en mycket längre tid innan du kommer iväg från dina föräldrars hem.

Samtidigt kan även en sån idé från din sida uppfattas av socialen som ett orimligt krav. De kan även uppfatta det som väldigt omoget men också otacksamt då de vill hjälpa dig men att den hjälp eller det stöd de vill ge dig inte accepteras av dig. Även om de ska vara professionella så kanske de missuppfattar din tanke som ett krav, de är som sagt "bara människor". När man tas om hand om av myndigheter så tänker dom på DITT bästa, inte djurens bästa. Det är någonting man oftast får ordna på egen hand. Vilket kommer bli väldigt svårt i ditt fall. Skulle du kunna tänka dig att flytta ut från dina föräldrar även om dina djur inte får komma med?

Jag förstår att det vore något av en dröm från din sida att ha något med dig som du bryr dig och tycker mycket om, men det viktigaste är att du ska få en tillvaro där du kan börja läka. Orsaken till att jag säger allt det här om djuren och hur socialen kanske uppfattar den saken, är att jag vill att du ska få lite perspektiv på hur saker och ting vanligtvis fungerar. Jag vill verkligen att du ska få börja må bättre någon gång!

Hang in there !! Jag är nästan 100% säker på att bara du tar dig igenom den här svåra situationen så kommer saker och ting rulla på lättare framöver. Men håll ut, du är värdefull och betydelsefull och förtjänar att må bra. 

Kram kram :)

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

AnonymBert
11/21/14, 9:54 PM
#2

Jo det tror jag också. Men även min djupa depression .

Jag har bott på både BUP akuten och behandlingshem men inte kunnat må bättre eftersom jag vet att mina djur inte mår bra utan mig. (Min hund har separationsångest och har ingen som har något intresse för mina hamstrar så dom får lite mat och sen bara ligga i sina burar och vara ensamma..

Sen är det även så att jag mår bra när jag inte är hemma. Men såfort jag kommer hem igen så mår jag skit. Jag vet inte vad det är. Jag pallar bara inte. Jag vill inte leva när jag är hemma, men jag vill häller inte leva utan mina djur. Bara jag tänker på det så blir jag gråtfärdig och fyller huvudet med självmordstankar istället.

Grejen är dock att jag inte vet vad den svåra situationen är just nu, förutom mitt hem. Ingen hade brytt sig ändå om jag var död.

Ebolaa
11/21/14, 10:39 PM
#3

Jag vet att det känns som att ingen bryr sig, folk blir tyvärr så rädda och "handlingsförlamade" när någon runt omkring dem har stora svårigheter. De kanske tassar på tårna runt dig eller verkar som att de inte bryr sig eller verkar tröttna på dig. Det beror inte på att de inte bryr sig, det handlar om att de faktiskt inte vet hur de ska hantera sånt här, det är för långt ifrån deras egen verklighet. 

Samtidigt kan man inte kräva av människor att de ska förstå eller borde förstå. Jag menar, till exempel vet du ju själv inte ens var själva problemet sitter, det bara existerar liksom. Det krävs professionellt arbete i din situation, ingen vän eller familjemedlem kan ens sätta sig in i din situation, även om du själv tycker att de borde se eller förstå. Människor gör tyvärr inte det. Men lämna dem inte "för gott" för den orsaken. Jag lovar att jag vet hur sjukt det känns, man är trött på allt, alla och sig själv. Man vill tillslut bara bli lämnad ifred. Det blir för mycket.

Hamstrar kanske du får ta med till något hem, de strör ju inte runt i ett hus. Däremot inte på en institution på grund av hygieniska skäl, allergier och sådant. Tycker synd om din hund också, den känner nog att du behöver den, kanske därför den har separationsångest?

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

AnonymBert
11/21/14, 11:18 PM
#4

Jag ogillar människor och har väldigt svårt att prata med dom när jag mår dåligt. SMS:A och skriva över nätet är det ända jag klarar av. Annars börjar jag stor gråta eller får ångest attacker om jag pratar för mycket.

Känns som som jag bär 100kg på mina axlar. Känner allt för ofta att jag inte är värd att leva och att folk runt omkring mig hatar mig.

Jag känner mig som en besvikelse. Som en börda. Det känns som om jag är ensam. Som om jag är skör som en pinne. Vet inte ens vad jag skriver längre. Är så trött i mitt huvud att det inte är sant.

Nej, man får inte ha med sig NÅGRA djur. Inte ens guldfiskar eller sköldpaddor. För att ingen av dom andra patienterna ska skada dom.

Min hund har också en hemsk bakgrund, och jag är den ända han kan luta sig på när han blir rädd. Och han är den ända jag kan luta mig på när jag är rädd.

Ebolaa
11/21/14, 11:35 PM
#5

Vad är det du brukar bli att tänka på när du pratar med andra? Jag önskar att du skulle kunna inse att det är din hjärna som fäller krokben för dig själv och gör det svårt för dig. När man har tankar om att man är värdelös och är hatad så kommer det oftast från en själv. Något som också är väldigt vanligt om man har en emotionell personlighetsstörning. 

Jag önskar att du kunde ge dig mer tid till att börja ditt arbete till att lära känna dig själv. Även om saker och ting blir väldigt ångestladdade så är det ofta bättre att du försöker närma dig de som får dig att uppleva ångest med små steg. Det är väldigt bra att du till exempel kommunicerar via nätet eller sms, men det vore också bra att kanske prata i telefon korta samtal med någon som vill hjälpa dig. Att närma dig det som är jobbigt kommer också ge dig insikten om att du klarar av det och gör det mindre ångestladdat. Men detta ska man förståss vara väldigt försiktig med och ske under kontrollerade former. Gärna i samband med terapi eller liknande..

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

AnonymBert
11/21/14, 11:44 PM
#6

Jag vet inte. Utan det blir bara jobbigt på något sätt.
Jag har dock inga kompisar och jag har bott på samma ställe hela mitt liv. Jag har ingen här som skulle sakna mig. Och det är inte min personlighetsstörning som snackar.

Jo, det hade varit bra. Om jag orkade. Men det gör jag inte.

Annons:
Ebolaa
11/22/14, 12:24 AM
#7

Vad är det som får dig att tro att ingen skulle sakna dig? Hur vet du att det inte är din personlighetsstörning som "spökar"?

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

AnonymBert
11/22/14, 11:16 AM
#8

Eftersom jag blir både mentalt och fysik mobbad i skolan och har absolut INGA kompisar så har jag förstått det. Att jag inte kommer bli saknad. Och förstår då att det inte är min personlighetsstörning.

vallhund
11/22/14, 11:33 AM
#9

Omplacera hunden, tillfälligt eller permanent. Om du dör o din familj inte bryr sig så hamnar den på hundhem/pensionat. Om ingen vill adoptera/lösa ut den mot uppkomna kostnader så avlivas den. Är det en framtid du tycker är OK att utsätta din hund för?

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

AnonymBert
11/22/14, 4:31 PM
#10

Min mamma tycker om min hund, hon kommer ta hand om min hund. Men det är mina hamstrar ingen har något intresse för eller bryr sig om.

Känner mig så jävla orklös igen, för första gången på länge hade jag en "ok" dag utan självmordstankar.. Sen kommer min pappa och förstör allt, är dryg och låter mig inte vara ifred efter att han gjort mig förbannad. Så nu sitter jag här igen, med självmordstankar och en ångest attack. (Behöver skiva av mig.)

Ebolaa
11/22/14, 7:33 PM
#11

#8 Okej. Det låter som ett rationellt argument eller orsak till att du känner dig hatad. 

Vill bara göra en sak tydlig. När man blivit mobbad över en längre tid är det inte ovanligt att offret, eller du i det här fallet, "internaliserar" vad de säger om dig. Internalisering vad gäller mobbning innebär att alla de elaka och hemska saker de säger om dig om och om igen gör att du tillslut tror på att det dom säger är sant. Men verkligheten är annorlunda. Av alla självmord bland unga människor är mobbning den vanligaste bakomliggande orsaken till handlingen. Du är mewd andra ord verkligen inte ensam om att må såhär. Men mönstret i det hela är ju att det är dom som från början repeterat dessa elaka och sjuka saker åt dig så att du tillslut kommer uppfatta det som den "sanna" bilden av hur du tror att folk tänker och tycker om dig. Även fastän inget av det dom säger är sant, så kommer det ändå kännas som att felet ligger hos dig, fastän det egentligen ligger hos dom…

Det du går igenom är någonting i stil med en gravt felaktig självbild, det går att ändra på den. Bara du skulle komma i kontakt med människor som möter dig där du är just nu så skulle det sakta men säkert börja gå mot det bättre. Vad jag menar med att "möta dig där du är just nu" är att de helt enkelt låter dig vara i lugn och ro, du säger att du liksom inte vill ha kontakt med folk just nu och det är helt förståeligt.  Vet socialen om att du blivit mobbad?

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

AnonymBert
11/22/14, 8:09 PM
#12

Ja, det tycker jag också.

Känner att jag är helt rubbad just nu och har ingen ork till att svara direkt, men jag kommer med svar när jag känner att jag orkar. (Kommer nog vara offline några dagar.)

Ebolaa
11/22/14, 8:23 PM
#13

Helt okej, du svarar när du själv orkar eller vill. Sköt om dig tills vidare, kram

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Annons:
AnonymBert
11/23/14, 4:25 PM
#14

Förlåt, mådde verkligen inte bra igår och det slutade med att polisen hämtade mig igen och körde mig till Psykakuten. Eftersom jag höll på skada mig. Jo, jag är medveten om det där med mobbningen. Har sett det hända med både mig själv och min bror. Både min skola, soc och Bup vet om att jag blir mobbad och mår dåligt, men min röst är bara ett pip för dom när jag egentligen skriker det högsta jag kan. Har ingen ork att jobba på någonting med mig själv just nu. Ut känner inte ens att jag kan fungera i vardagen.

Ebolaa
11/23/14, 7:14 PM
#15

Du behöver inte be mig om ursäkt :) Jag tog definitivt inte illa upp och du ska absolut inte känna dig tvungen att svara om du inte orkar eller har någon lust att göra det. Det är helt upp till dig ska du veta ! 

Jag fattar att det är frustrerande, jag blir själv förtvivlad över att de inte verkar förstå hur illa du mår och hur snurrigt allting är i ditt huvud. Att du skadar dig själv tyder ju på att du verkligen mår sjukt dåligt. Ingen skadar sig själv för att det är roligt, att man skadar sig tyder på att någonting är riktigt jävla fel. Något du förklarat åt oss gång på gång.

Jag fick en tanke: Du har ju sagt att du inte orkar berätta för socialen, eller någon, om hur dåligt du mår och vad dina innersta tankar är. Skulle det inte vara en idé att kopiera allt du skrivit här på iFokus och lägga in det i ett nytt dokument och sedan ge det till din kontaktperson? Eller att du skickar det som post (med en handskriven lapp om att DETTA är dina innersta känslor och önskningar) eller i ett mail. DÅ kunde de kanske fatta allvaret, hur djup sorg du har inom dig, vad du önskar ska hända för att må bättre (vara ifred) och vad som gör det svårt för dig att prata eller vara med andra människor. Det skulle bli en motivering till att du måste få tid och lugn och ro för att du ska kunna återhämta dig igen.

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

AnonymBert
11/27/14, 2:00 PM
#16

Känns dock respektlöst av mig att inte svara när du lägger ner din tid för att hjälpa mig. 

Jag försöker förklaradet för dom också, men det går liksom inte in. Mina föräldrar spelar något jävla charader för dom och låstas som om dom bryr sig och sedan när vi kommer hem så blir det samma jävla skit igen. Det känns som om dom ber mig att ta mitt liv. :(

Jag skrev ett brev till dom om mina önskemål, samt hur jag mådde. Dom sa "Du kan formulera dig bra, men du är bara 14. Du vet inte vad du behöver."

AnonymBert
11/27/14, 2:05 PM
#17

Fick permission igår från BUP akuten, men orkade inte åka tillbaka. Så jag stannade hemma, och då sa dom att jag skulle tillbaka idag. Men jag vill verkligen itne vara ifrån mina djur längre. Hellre mår jag dåligt en att dom mår dåligt. (Vilket dom gör när jag är borta.) 

Tror du polisen kommer komma och hämta mig om jag inte åker tillbaka..? Klarar inte av att möta polisen igen. Jag är så sjukt rädd för poliser :(

vallhund
11/27/14, 2:15 PM
#18

Ganska sannolikt att du kommer att hämtas av polisen.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

AnonymBert
11/27/14, 2:17 PM
#19

Jag är inte där på LPT utan frivilligt. Kan dom fortfarande hämta mig då?

Ebolaa
11/27/14, 9:05 PM
#20

Vad omtänksamt att du tänker så, jag svarar därför att jag ser att du behöver svar snabbt och för att jag har haft den tid det "krävts". Jag vet också hur jobbigt det kan vara att leva i en familj som inte förstår.. Det är fint av dig att du tänker på mig, men jag önskar att du tänker mer på dig i fortsättningen :)

Polisen kan hämta dig om det finns en hög risk att du begår ett självmordsförsök, eller ja. om du försöker skada någon i din närhet också förstås.

Har du ingen LPT så ska de inte hämta dig. Du kan nog vara lugn där hemma med dina djur. Men se till att gå dit imorgon och ursäkta att du varit borta. Säg bara att du kände att du ville vara hemma med djuren. Om du begår ett självmordsförsök så kan det hända att det börjar bli tal om LPT dock.. Då är det ingen frihet alls längre..

Att socialen säger att du inte vet vad du behöver rimmar illa i mina öron, fy tusan! Det är faktiskt en maktyttring från deras sida. Det kan ju dock vara så att de försöker, men att du kanske inte förstår på vilket sätt de hjälper dig eller att du kanske har önskningar på vård som inte fungerar. Men de ska kunna ge dig en förklaring på VARFÖR de gör som de gör och VAD DOM TROR kan hjälpa dig och hur du BÖR FÖRHÅLLA dig till deras hjälp. De måste ge dig information så att du förstår, om du inte förstår så ska du säga det..

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Annons:
vallhund
11/27/14, 9:36 PM
#21

#20 TS är i yngre tonåren så är det LVU som gäller, inte LPT. Så ja, polisen kan hämta TS om vårdgivaren inte återkommit från permission.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Ebolaa
11/27/14, 9:49 PM
#22

Alright! Ja det blir ju självklart tal om en LVU som du säger, inte LPT.

Hmm, var ärligt talat osäker på det om poliseskort, visste inte att de var skyldiga att ställa upp för psykiatrins patienter, men det är förmodligen mindre kostsamt än till exempel en ambulanseskort.

Blev vidare att fundera på om det finns någon form av "psyk-jour" som skulle ställa upp med sådant, men det är alltså polis som är skyldig att ta reda på psykiskt sjuka patienter?

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

vallhund
11/27/14, 10:54 PM
#23

#22 Det är poliseskort som gäller om det finns fara för eget eller annans liv. Ambulanspersonal kan inte tvinga personer att följa med, ej heller får de fysiskt se till så den ev suicidala patienten hamnar på sjukhus. Psykjourer eller mobila team finns lite överallt oftast kan de övertala människor att ta emot hjälp frivilligt, om detta inte fungerar så kan deras läkare skriva vårdintyg, polisen är då skyldig att "handräcka" psykiatrin.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Ebolaa
11/27/14, 11:08 PM
#24

#23 Okej! Bra svar.. AnonymBert har ju inte kommit tillbaka efter en permission, man kallar ofta all form av ledighet för permission inte bara de som sitter fängslade eller är under vård av LPT, LVU eller LVM. Så var det i varje fall på den öppna formen av psykiatrisk vård som jag förut arbetade inom. Då ringde man upp patienten för att höra att allt var bra och när de tänkt komma tillbaka och så..

Så därför funderade jag just på om de faktiskt "har rätt" att hämta om det är så att AnonymBert är under någon form av öppenvård. Om det finns risk att han skadar sig själv eller någon annan så är det ju ett självklart skäl att polisen ska göra det :)

Ciiao

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

AnonymBert
11/28/14, 9:16 PM
#25

#20 Jag behöver egentligen bara snabba svar när jag inte längre har någon ork att leva, alltså vill ta mitt liv. (Vill egentligen inte det, men ibland känns det som det ända som kommer hjälpa..) 

Jag har gjort en drös självmordsförsök. Både på BUP akuten och hemma. Men dom bryr sig inte sådär jätte mycket. (Försökte hänga mig själv på BUP akuten med mina skosnören, dom klev då bara in och klippte sönder dom och gick sedan ut och stängde dörren. Även om jag hade fått skär sår i halsen av skosnörena.) (Jag kan inte ens lyckas med något så lätt som att ta mitt liv…)

Har haft LPT flera gånger, så jag vet… :c

Tror jag kommer stämma dom om dom fortsätter, för dom gör verkligen fel i min vård. Jag har bett om en enda sak. Att få bo med mina djur (Inte hemma) Men dom vill bara slänga in mig i något behandlingshem eller liknande. Sen har dom bytt handläggare på mig 4 gånger dom senaste 5 månaderna. Och inte lyssnat på mig när jag ringt P.G.A självmordstankar och behov av hjälp. 

#21 Det heter LPT när man är på BUP akuten, och LVU när man är på behandlingshem. 

Jag blev inte hämtad av polisen utan beslutade på kvällen att åka tillbaka. Fick medicin som gjorde att jag fick ångest attack och kunde inte sova på hela natten. (Kommer inte åka tillbaka..)

När jag försökte överdosera var polisen tvungen att eskortera mig eftersom jag vägrade följa med ambulansen. (Mådde väldigt dåligt.. :c)

Upp till toppen
Annons: