07. Beroende

Hur gick det för er?

2014-11-22 23:24 #0 av: Emelie1989

Vet inte riktigt var jag ska börja. Kanske blir lite långt.

Jag var 21 år när jag blev alkoholberoende. Träffade en kille som var alkoholist och jag drogs med i det, jag bodde hemma hos honom.

Tyckte det var så hemskt att se någon dricka så mycket. Men jag tänkte att det kan ju inte hända mig. Jag var så himla bakfull och ville bara ta något att dricka för att få det återställt, men visste inte hur man kan bli beroende så lätt och snabbt!

Det var fest hemma hela tiden, dörren stod aldrig olåst. Folk fick komma och gå som de ville, även om det var mitt på dagen eller mitt i natten. Det var ju jättekul att ha fest varje dag!

Jag har alltid haft en nära relation med min mamma. Hon förstod inte något i början. Om vi skulle till släkten och äta eller om vi bara skulle träffas, så hade jag alltid en ursäkt för att inte följa med. Men sanningen var ju att jag alltid var full eller bakfull.

Tillslut så förstod hon. Jag kom ju alltid hem till henne och hon kände på min doft varje gång vad som stod på. Men jag ville inte att hon skulle säga något till min pappa och syster, men det gjorde hon tillslut ändå för hon orkade inte att hålla det inom sig. För mig gjorde det inget tillslut att de fick veta, jag var ju vuxen och fick göra egna val. 

Det blev många sjukhusvistelser för min del. Jag fick alltid blåsa i deras alkoholmätare när jag var där och jag blåste aldrig under 4 promille. Ändå kunde folk tro att jag var nykter, för jag hade ju vant mig vid det här livet. Vakna, dricka, sova lite, dricka igen.

Tillslut fick min familj nog. Jag var aldrig nykter, jag åt aldrig, jag sluta till och med att duscha! Jag brydde mig inte om nånting, jag fokusera enbart på att få tag i alkohol och att den inte skulle ta slut.

Jag la in min självmant tillslut på psykiatrin, där blev det mediciner mot nedtrappning och jag var där i 6 dagar.

När jag kom ut så började jag med antabus för att göra alla nöjda. jag visste att det var 50 st i en bur och jag tänkte bara att om 50 dagar får jag dricka igen. Hon som jag gick och tog den hos, hon blev också som min kurator och tillslut så kändes det bra att prata om problemen istället för att dricka bort dem!

Nu är jag 25 år och har varit nykter i 2 år och det känns jättebra, har inga planer på att dricka och utsätta mig för det igen. Det är inte värt det!

Nu är min fråga: Hur kom det sig att ni sluta med ert missbruk? Är ni stolta över att ni har slutat?

Anmäl
2014-11-22 23:42 #1 av: Aleya

Har inget missbruk. Men det var fint att du delade detta.

Vet dock folk i min närhet som har riskbruk. Om inte nära till missbruk.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2014-11-23 00:04 #2 av: Emelie1989

Tack, kände att jag ville skriva av mig lite :)

Hoppas att det löser sig för dem i din närhet, så det inte går för långt.

Mvh, Emelie.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.