06. Behandling/Medicin

Psykakuten

2014-11-23 01:57 #0 av: Zyperior

Igår fick jag fruktansvärt jobbiga självmordstankar. Det har varit illa förut men aldrig så som det va igår. Jag fick ordnat skjuts av min syster till närmaste psykakut. Inledningsvis va det ett bra bemötande, tills jag fick träffa en läkare. Jag har inget emot invandrare så sett och han är säkert en jättebra läkare, men denna person kunde knapphändig svenska och jag kan väl tycka att läkare som har hand om folks liv och hälsa ska kunna förstå och göra sig förstådd. Det blev ett jäkla fokus på min sömn, att jag sovit dåligt i ett halvår. Visst, dålig sömn kan säkert ha en bidragande effekt men det är absolut inte huvudanledningen till att jag mår som jag gör. Han erbjöd mig att stanna en natt och få medicin så jag kunde sova ordentligt och vila ut där. Jag va orolig att en vistelse där skulle göra saker värre så jag ifrågasatte miljön lite varpå han försäkrade mig om att det är en stimulerande miljö med mycket personal och tillgång till eget rum och TV. Jag tänkte lite på det en stund och tänkte det kan va värt att testa. Fick en Propavan och sen hjälp att komma till avdelningen. 

Personalen på avdelningen kändes väldigt förvirrad. Visste knappt vad som gällde kändes det som och man svarade i regel nej till alla önskemål pga det eller att man fick ta det dagen efter för "nu va det för sent", (och det är ny personal imorn som du kan ställa jobbiga frågor till). Medicinen började verka, så jag gick och la mig efter någon timme. Vaknar ett par gånger under natten och sover inte speciellt bra öht. Vaknar kl 11 idag och har vansinnigt ont i kroppen på grund av den stenhårda sjukhussängen. Trots att jag kommit dit självmant och lagt in mig frivilligt får jag inte gå därifrån för än jag träffat läkare heter det. Men jag kan inte få en tid för ett läkarbesök utan får vänta. Efter 3 timmar får jag läkartid. En annan läkare denna gången som samtalat med läkaren från igår, så det blir åter igen fokus på min sömn. Tillslut fick jag komma därifrån. Det va ingen angenäm upplevelse alls. Resultatet blev: 
- Lite umgänge med andra psykiskt labila personer, t.ex. två yngre killar som drabbats av psykos. Inte speciellt givande.
- Dålig sömn, trots att det va på grund av sömnen jag skulle stanna över natten.
- Helt fråntagen min frihet under min vistelse. Kan säkert tro att det finns likheter med att sitta inne på öppen anstalt.
- Recept på nytt sömnmedel. (ej testat än men får se om det funkar)


Ingen klarhet i alls hur jag ska hantera dessa tankar i fortsättningen eller någon hjälp alls med självmordstankarna.
Nu ställer man sig frågan.
Nästa gång jag får sådana här tankar, är det värt att bli inskriven igen?

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Anmäl
2014-11-23 02:21 #1 av: Emelie1989

Tack för du delade med dig.

Har du legat inne för det här tidigare?

Märkligt att de inte behöll dig några dagar, så de får göra en undersökning på dig och se hur du egentligen må. 

Personer med självmordstankar måste ju stanna en längre tid på sjukhus tycker jag, så de gör en ytterligare utredning eller för att det inte ska hända något sånt igen.

Var ju bra att du fick medicin mot din sömn, men kommer den att hjälpa dig ifrån dina självmordstankar?

Får du sådana tankar igen så ringer du direkt till sjukhuset och berättar hur du känner. Ta upp att du fick sömnmedicin när du var där sist, och säg att du skulle behöva någon annan hjälp för dina självmordstankar och inte för sömnen! 

Tyckte inte att de läkarna skötte ditt ärende snyggt, du behöver hjälp och det ska du få också.

Så ring nästa gång till sjukhuset!

Anmäl
2014-11-23 02:26 #2 av: emotionfucker

Har du någon regelbunden kontakt med psykolog eller liknande? Eller har du någon god vän du kan prata med? Jag vet inte hur gammal du är men man behöver inte bli inlagd, man kan bara få prata med någon akut vilket kanske kan hjälpa bättre i ditt fall? Alla gånger är inte en inläggning svaret, och den psykiatriska vården är bristande på många plan idag. Om du skulle vilja prata av dig så är det bara att skicka ett PM till mig.

Medarbetare på Psykologi ifokus.
Anmäl
2014-11-23 02:51 #3 av: Zyperior

Jag är 29. Jag har ingen regelbunden kontakt med psykolog men ska försöka lösa det nu i veckan. Tack för ert stöd.  

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Anmäl
2014-11-23 02:56 #4 av: Cindy S

Skicka ett mejl med klagomål till sjukhuset och be dem ringa upp, om du vill. Du ska ju inte behöva få en dålig läkare som inte tar tag i ditt problem utan skickar dig vidare.

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

Anmäl
2014-11-23 03:51 #5 av: [Misanthropist]

Att de lägger ett visst fokus på hur man sover är aldrig fel, för sover man illa är det mycket svårare att orka ta tag i andra problem. Men kommer man in med självmordstankar, ska de definitivt göra mer än så. Mycket mer. Det här låter för mig som att de inte tagit till sig hur du känner. Och eftersom du antyder att du haft sådana tankar tidigare, behöver du ju gå till botten med varför du har dem.

Alla människor känner ibland att det blir för mycket. De flesta kan ändå hantera det, och det klingar av. Det som gör mig oroad här, är din antydan om att det är återkommande.

Du ska inte bli bemött så här. Och du ska inte bli hemskickad med ett recept på piller. Du ska ha hjälp. Det har du rätt till.

Anmäl
2014-11-23 07:54 #6 av: M A N I N A N

Jag tycker att du ska begära ut din journal. Läs igenom och se vad som står. Du kanske får en hint om hur läkarna tänkt kring dig. (Eller snarare hur de inte tänkt). Gjordes det någon självriskbedömning av dig i samband med utskrivning? Gjordes det en vårdplanering i samband med utskrivning där det framgår hur din framtida vård ska se ut? Du verkar behöva en vårdkontakt eftersom du återkommande mår dåligt. Fick du veta vart du ska vända dig om du mår sämre eller om du behöver mera sömnmedicin? Har du någon öppenvårdskontakt?

Vad heter sömnmedicinen du fick utskriven?

Det går alltid att klaga hos IVO, Inspektion för vård och omsorg, som är tillsynsmyndighet för bla vården. Handläggningstiden är dock lång.

Psykiatrin är högst bristfällig. Stor personalbrist. Lågstatusyrke inom vården. Akutpsykiatrin tycks sällan erbjuda vård, utan snarare förvaring och medicinering. Tyvärr är du ännu ett exempel på patienter som erfar detta :(

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.