Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 1165 ggr
GiraffTunga
12/11/14, 10:14 PM

ny, är jag välkommen?

Hej. Jag tänkte berätta lite om mig själv. Jag är ny här och hoppas att jag kommer kunna trivas här. Jag är 13 och jag har ibland självmordstankar och jag biter av min hud och skär mig själv med kniv. Jag bor i Småland och jag tror jag lider av depression lite. Jag brukar gråta till söms och gråta och skära och lyssna på musik. Jag skär mig för jag orkar inte ha smärta inom mig. Jag har blivit kallad tjock, ful, emo, kort, dvärg, cp, häst (av min eng lärare.. ) blev kallad häst av min lärare för jag skrattade åt ett skämt. Min mamma vet inte om självmordstankarna eller att jag skär mig hon vet bara att jag biter av huden och naglarna. Jag har haft hallucinationer men inte längre. Jag har tagit massa alvedon och ipren och ätit det för ett år sen och tagit min mormor och morfars medicin och ätit det för jag vill dö. Jag vill dö nu med. Världen är mitt helvete. Jag ville bara säga att jag är ny och berättar lite om mig så ni vet. Jag ska försöka hjälpa er alla som möjligt. Har du fråga skicka ett PM. Ha det bra! :)

You can not judge me unless you know me.

Annons:
Otroulig
12/11/14, 10:36 PM
#1

Snälla fina du, jag halkade bara in här. Men blev så tagen av ditt inlägg.  Du kommer säkert att få hjälp från folk här som vet mer om detta än jag vet. 

Har du bett om hjälp? Från skolsyster eller någon. Ingen ska behöva må så dåligt som du gör. Det finns hjälp att få. 

För, vet du, världen behöver inte vara ett helvete. Det är inte meningen. 

Du är värd att må bra, känna dig trygg och harmonisk. 

Jag hoppas att du får lite guidning av alla här.  

Kram till dig 🤗❤️

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

[Yllhilda]
12/11/14, 11:06 PM
#2

Självklart är du välkommen!

När började du må dåligt? Var det en specifik händelse eller vad det något som sakta kom smygande?

GiraffTunga
12/12/14, 6:43 AM
#3

#1 Tack fina du, tyvärr är skolsystern aldrig här.. Även om det står tider.. :/ och med kuraton har jag ingen bra relation med.. hon säger allt till alla lärare vad man säger. #2 jag började må dåligt för 2 år sen.. jag vet inte det började med att jag var mobbad i 4an av killar i min klass och hade inte mycket tjejvänner.. jag minns att alla tjejer i min klass o några i andra stog i rad på den vägen jag går hem och dom väntade på att slå ner mig. Jag var ensam och vågade inte gå ut så stannade i skolan max 2 timmar.. sen gav dem upp. Det var så det börja.. jag hade bara självmordstankar då. Sen så blev det värre. Sen i 6an hatade alla i 6A 6B 6C mig.. Jag hade bara 2 vänner som stog upp för mig. Nu har jag börjat annan skola och en av dom blev min bästa vän o den andra försvann i annan klass men vi går i samma klass och hon är där för mig och jag för henne.. utan henne skulle jag.. gråta sönder av sorg.

You can not judge me unless you know me.

[Yllhilda]
12/12/14, 11:06 AM
#4

#3 Då kan ja förstå att du inte mår så bra. Vad bra att du berättar om det. :) Vågar du prata med någon vuxen om detta? Skulle du kunna prata med din mamma?

GiraffTunga
12/12/14, 2:35 PM
#5

Nej det tror jag inte 😕 Jag hade rivit min hand engång och hon såg det så hon kallade mig " emo " och det sårar mig.. Så jag vågar inte.

You can not judge me unless you know me.

[Yllhilda]
12/12/14, 5:34 PM
#6

#5 Det tycker jag var ett dåligt ordval av henne. Även om vissa vuxna säger sånt "på skoj" eller för att verka som en cool ungdom så kan det verkligen göra en ledsen. Hur är det med pappa? Har du något äldre syskon?

Annons:
GiraffTunga
12/12/14, 5:38 PM
#7

Jag vet.. Nej tyvärr mina föräldrar är skilda och pappa är i fängelset.

You can not judge me unless you know me.

[Yllhilda]
12/12/14, 6:30 PM
#8

#7 Ah, ja då är det lite knivigare. Det är ju alltid skönt om man kan prata om svåra saker med någon man redan känner. Om du känner att du verkligen inte vågar prata med din mamma kan du kontakta bup (barn och ungdomspsykiatrin) där du får en handläggare som kommer försöka hjälpa dig. :) Det är helt frivilligt, du behöver inte ta med din mamma, och vill du inte gå dit igen så behöver du inte. Finns det något som du verkligen gillar? Något som du ser riktigt fram emot?

[Kathja]1
12/13/14, 9:29 PM
#9

Vännen, att du skriver här är stort av dig! Det är inte alltid lätt att be om hjälp. Jag har själv jobbat som skolkurator så jag vet att du är inte ensam om att känna som du gör . Om det nu hjälper dig något. Jag kan inte annat än hålla med om att du skulle behöva hitta en vuxen som lyssnar på dig och kan vägleda dig i detta. Skolsköterskan var inte där sa du, men kanske kuratorn? Kanske har du någon vettig släkting om du nu känner att mamma inte lyssnar (mamma-dotter relationer är inte alltid så enkla)? Eller prova att ringa till BRIS så hjälper de dig vidare. 🤔

Den tiden du befinner dig i nu, att bli vuxen och skapa sitt jag, är inte helt lätt. Vi söker och provar oss fram för att hitta vem vi är, får vi så dåligt med stöd i detta så gör det resan svårare såklart. Allt vi vill är att få höra hemma någon stans och känna att vi är bra som vi är, får vi inte det så går vi sönder inombords. Som tur är så kan vi alltid laga oss igen, men det vore ju bra om du kunde stoppa dina destruktiva tankar och handlingar innan det går för långt. 🤗

[Yllhilda]
12/14/14, 11:57 AM
#10

Bara så du vet, om du har lust att prata kan du pm:a. :)

GiraffTunga
12/14/14, 2:05 PM
#11

Tack för allt. Jag brukar mest må dåligt mån-fre. :)

You can not judge me unless you know me.

[Yllhilda]
12/14/14, 2:37 PM
#12

#11 Under skoldagar? Det känner jag igen. När killarna i min skola var som värst satte jag mig och grät för att jag inte ville gå till skolan, och lyckligtvis fanns då någon som såg hur dåligt jag mådde och kom för att hjälpa mig. 🙂

Finns det något i ditt liv som du verkligen gillar, något som gör dig glad?

GiraffTunga
12/14/14, 3:09 PM
#13

Oj jag vet hur det känns.. :( Hmm.. egentligen vet jag inte.. har inget intresse för sport eller nått.. jag är mer och känner mig mer bekväm ensam. Annars vet jag inte vad exakt gör mig glad. :/

You can not judge me unless you know me.

Annons:
[Yllhilda]
12/14/14, 3:39 PM
#14

#13 Den jag fick hjälp från var någon som vanligtvis var sträng mot mig, och det var när han krävde att få veta varför jag grät som jag berättade. Det var otroligt jobbigt att berätta om det, för när skolan och det hemska var över ville jag bara glömma bort det och låtsas som att allt var bra.

Det finns massa saker man kan göra på egen hand också. Som att rita, sjunga, samla på bokmärken, lära dig ett nytt språk, läsa böcker, skriva böcker, göra egna filmer, sy kläder, virka, ta hand om ett husdjur, skriva dikter. Det viktiga är att det är något du tycker om.🙂

Upp till toppen
Annons: