Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 1304 ggr
Rickard77
12/13/14, 9:15 PM

Psykiska problem - för mycket fritid?

Idag har vi ju mer tid en någonsin att tänka och reflektera över oss själva och vilka vi är. Kan de ökade psykiska problemen bland människor idag ha att göra med just detta? Att vi tänker och känner för mycket och lever för lite? Förr när man hade mer självbevarelsedrift var man ju mer inriktad på att överleva för dagen. Kan det vara så att ökat välstånd och trygghet ger oss större utrymme att tänka och grubbla?

Annons:
Calcifer
12/13/14, 9:17 PM
#1

Ibland måste man grubbla och ta itu med sina demoner utan andra tvång för att kunna överleva på lång sikt.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

n00bArtWork
12/13/14, 9:56 PM
#2

Vi har ju existentiell kris i våra välfärdssamhällen på grund av att vi inte behöver kämpa för våran överlevnad och därav har mer tid för självförverkligande, det är grund till ökad depression ja, dock säger jag ej att folk i utvecklingsländer ej är deprimerade o.s.v. utan man har konstaterat ökningen.

[Yllhilda]
12/13/14, 10:34 PM
#3

Jag och flera jag känner har någon gång upplevt en period i livet där man rentav blir hypokondrisk för att man är arbetslös, har inga vänner där man bor eller allt på samma gång. Understimulans och känsla av att ens liv inte har någon mening.. sånt tär på en. Sen finns det säkert en massa andra faktorer som spelar in också.

Ebolaa
12/15/14, 6:27 PM
#4

#0 Jag tror att orsaken till att "psykiatriska besvär" ökar har att göra med dels arr vi utvecklats, inte för att vi har för mycket tid att tänka. Om man läser flera tusen år gammal poesi märker man att folk tänkte och upplevde saker på samma sätt. Texter från antikens Grekland visar på att till exempel äldre även då ansåg att ungdomarna var värre än dom själva som ungdomar.

Idag är det också mycket av "fel" ideal, det materiella går före det "andliga". Sen tror jag också att man idag uppmärksammar psykiatriska besvär på ett annat sätt, den psykologiska vetenskapen har ju exploderat under de senaste hundra åren och man ser de psykiska besvären som något som kan förklaras men också behandlas.

Psykiska problem var förr i tiden något man inte alls ville kännas vid, det var tabu och ansågs som något förkastligt på grund av de sjukas avvikande beteende och att de förmodligen inte klarade av att arbeta lika hårt som andra. Det är ju fortfarande en känslig punkt för den som lider av det och även deras nära. 

Forskning har visat att vi har mindre tid idag än förut tack vare vår strävan om "självförverkligande". Förr gjorde man det mesta under dagtid, idag har vi hobbyer och intressen som tar upp vår fritid. Förut skulle man göra allt för andra - så som det är i dagens u-länder där barnen arbetar för att öka standarden i familjen. Samtidigt levde många på den tiden väldigt isolerade, speciellt globalt sett. Något som innebar att folk inte visste lika mycket, de var alltså inte lika "världsvana", man visste helt enkelt ingenting om någonting som pågick i andra hem, byar eller städer och vad som är normalt eller avvikande… Jag antar att folk "hade hört"en hel del på den tiden men upplevt desto mindre..

Dom flesta har någon gång träffat en psykolog vid något tillfälle under sin livstid.. Att man idag är snabb på att diagnosticera människor kan förstås ha någonting med läkemedelsföretagen att göra - man tror sig veta att deras läkemedel kan bota eller lindra människors besvär. Som en legitimering till att skriva ut mediciner för att hjälpa människor. De medicinerna som hjälper pekar ju på vilken diagnos det kan handla om i vissa fall.. För de flesta är en diagnosticering något efterlängtat, den fungerar också som en lättnad genom att det besvarar många frågor..

blabla :P måste sluta skriva nu.. Nåja, finns många orsaker till att psykiska sjukdomar är vanligare idag än förr ^_^

Ciiao

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Calcifer
12/15/14, 7:08 PM
#5

Jag tror att det är skillnad lite på vad som är bäst för en beroende på hur dåligt man mår. Ibland tror jag det är bra att vara ensam, att kunna gråta, agera ut (då menar jag såklart inte slänga möbler genom föntrena utan att man kanske stampar foten i golvet, gör en lång svärramsa för sig själv, eller dylikt) och ibland mår man sämre av det. Jag mår bra ensam så länge jag får stimulans. Just nu mår jag så psykiskt dåligt att det t:ex inte finns på kartan att gå med i någon grupp, att vara på praktik, att studera, etc, däremot finns det på kartan att få ordentlig hjälp och vid sidan om det ha noll krav på mig. Sätter någon krav på mig nu då jag gått igenom ett helvete i 26 år (t:ex jobb, skola, praktik, och dylikt) så går jag in i väggen och gör jag det tror jag inte att det går att rädda mig. Men det gäller ju att man fyller sin fritid med saker som får en att må bättre. Intressen, hobbies, osv, vad de nu råkar vara, för att man inte bara ska ligga i sängen och stirra upp i taket.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Upp till toppen
Annons: