Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 3776 ggr
sugarland
2015-01-15 20:24

Förstör alltid för mig själv

Alltid när något går bra för mig så förstör jag alltid för mig själv. Jag vet att jag gör det men jag gör det ändå..

Jag är troligtvis bipolär ifall det spelar någon roll. Alltid efter en riktigt "bra" period, när jag lyckats få ordning på en hel del och startat nya projekt och nya vänskaper och hypomanin börjar avta, så märker jag hur bra det går för mig, och då måste jag typ förstöra det? Eller jag gör alltid det.. då får jag för mig att jag inte alls klarar av något av det jag påbörjat och så bara struntar jag i allting, blir otroligt dryg mot vänner så jag förlorar allt och alla istället.

Tex nu: fick en bra period för några veckor sen, fick 2 nya vänskaper, började träffa en kille, sökte in till att plugga.. och nu när humöret börjat avta så funderar jag på att skita i plugget för varför ska jag.. och funderar på att bli riktigt jobbig så att killen slutar träffa mig. Varför gör jag alltid såhär? Varför kan inte det bara stanna när det är så bra..

Är det någon som ens känner igen sig? Hela mitt liv går i den här cirkeln, går bra - jag förstör det så går det dåligt igen. Känns som jag inte riktigt har alla hästar hemma..

Annons:
Andorr
2015-01-15 20:46
#1

Har du i din uppväxt fått veta att "du ska inte tro att du är något", kan detta, i vissa fall, göra att man kan hamna i en liknande cirkel du skriver om. (En teori jag har.)

sugarland
2015-01-15 20:50
#2

#1 Nej inte vad jag minns.. mina föräldrar (om du syftade på det) har alltid varit väldigt stöttande och uppmuntrat mina beslut osv..  får bara alltid denna starka känsla av att förstöra allt som går bra ..

Jocke177
2015-01-21 23:52
#3

Vad händer om du försöker göra tvärt emot känslan som säger att du ska förstöra allt?

sugarland
2015-01-23 20:12
#4

#3 Jag försöker göra det just nu! Gör i princip helt emot vad min hjärna säger åt mig att göra nu. Jag hamnade på akutpsyk förra helgen av ett enormt sammanbrott pga detta men annars går det bra hittills.. Ska verkligen försöka den här gången. Det känns så fel men det har ju ändå gått "hyfsat" bra.

blackfriday
2015-01-23 21:23
#5

Det verkar som om dom har jävligt svårt att skilja bipolär från Borderline och adhd. Sist jag pratade läkaren fick jag ett flummigt försök till förklaring om att diagnoserna "går in i varandra" Eh jaha?

Jocke177
2015-01-24 00:04
#6

#4 Fortsätt kämpa på! :)

Annons:
sugarland
2015-01-24 22:22
#7

#5 Det verkar som att dom har det. Först blev jag utredd för adhd, vilket det visade sig att jag inte har.. nu verkar det stå mellan borderline/bipolär. Vilket är konstigt för jag har visat klara symtom på hypomani… men jag vet inte hur dom tänker. Fast jag är försig rätt impulsiv med, det kanske tyder på Borderline. Jag vet inte..

#6 Tack!

blackfriday
2015-01-24 23:27
#8

#7 Jag tror inte de vet själva ens..

Om du går till 5 olika läkare, så hade jag kunnat sätta pengar på att du fått olika diagnoser.

Lina Strindlund
2015-02-06 17:38
#9

Man bör väl gå till psykolog också. :)

jag känner igen mig! Inte lika extrem som du tror jag, men ändå. jag har fått höra att jag inte ska satsa för högt, att andra gör sånt där storartat , men vi är inte som dem. Ta det lugnt, sikta inte för högt osv… av mina föräldrar… Men de har varit stödjande och snälla, men i tonåren och senare behöver man ju mer peppning. :/

Det kan också vara passiv aggressivitet, vilket jag har haft  en hel del av! Men numera är det mera "aktiv" aggressivitet, dvs. jag säger ifrån på riktigt. :) … jag såg ett klipp på youtube som jag tycker var bra ang detta.  Ska bifoga…


Medarbetare på Rexkanin iFokus och Omplacering iFokus.

Mina största intressen är Hälsosam livsstil, Djurens välfärd och Kristen tro. 

Upp till toppen
Annons: