Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 2272 ggr
Rajmon
2015-02-16 15:55

Skriva av mig..

Hur kan man någonsin hitta tillbaka tilllivet igen? När ens kropp redan har ställt sig in på att försvinna, när ens hjärna bara går åt en riktning. När man varje kväll innan man går till sängs tänker att i morgon blir allt kanske bättre? Jag kanske ska ge det en chans till? Det enda jag ser är ett evigt mörker, vart jag än vänder mig så är jag bara vilse och väldigt, väldigt  ensam. Allt jag gör blir bara fel, jag är en korkad och dum människa. Jag är en börda för alla i min närhet, allt jag vill är att göra andra glada och nöjda men istället så blir det bara fel och gång på gång på gång är jag en stor besvikelse, ett stort misslyckande..

Sedan 6månader tillbaka har jag fått högsta dosen av prozac, ingen förändring, likaväl tänker jag varje dag på att jag ska avsluta mitt liv, jag vet precis hur och var. Det är tack vare min psykolog som jag ger nästkommande dag en ny chans. Hon är en underbar människa, och sorgligt nog ser jag henne som min enda vän. En vän som jag betalar för att få träffa..  Men trots att allt hon säger är så självklart, trots allt låter så vettigt och enkelt så är det inte alls så för mig.. Jag lyssnar, jag förstår men någonting inom mig tillåter inte att ta det till sig, precis som att det redan är bestämt att såhär är det och såhär kommer det att bli, punkt slut. Jag är så rädd för vad folk ska tycka och tänka, jag vill så gärna vara omtyckt men det är inte så lätt.. När man har allting emot sig, ful, tjock, korkad, ett stort skämt i allas ögon. 

Jag är så trött på att inte bli tagen på allvar, så trött på att ingen lyssnar, så trött på att alla driver och gör narr av mig.. Jag är så känslig, jag blir så lätt påverkad och likaså gråter jag varje kväll när jag ensam väntar på att sömnmedlens värkan ska slå till. 

I mitt liv ser jag inga ljus, jag ser ingen framtid alls, det är bara mörkt! Hur ska jag någonsin kunna bygga på det? Hur ska jag någonsin kunna bli bättre? När jag under hela mitt liv bara velat slippa morgondagen och hoppats på att denna kväll blir min sista och att morgondagen blir en början på något nytt, någon annanstans där mörkret inte är lika kallt och lika ensamt.

Om det så är helvetet man kommer till, då har jag iallafall det varmt!

Annons:
jjjosa
2015-02-17 02:06
#1

Skulle nästan tro det är jag själv som skriver. Vet precis hur det är. Alla mediciner som inte funkar. Alla sömntabletter man måste ta för att ens kunna somna. Att vakna på morgonen och känna att denna dagen kommer bli likadan som innan. Eller tanken om att i slutet av veckan tar jag livet av mig. Ingen hade brytt sig ändå. Det ända andra säger till en är att ryck upp dig, eller deprimerad kan du ju inte vara. Ibland har jag lust att bara gå ut och skrika hjälp mig nån gång för jag orkar inte längre. Så jag förstår precis hur du mår och hur du känner. Du får pma mig om du vill prata av dig.

Upp till toppen
Annons: