2015-03-01 12:00 #0 av: Melod

Jag har tampats med ptsd under det senaste året. Under denna tid har jag arbetat aktivt med den och blivit duktigare och duktigare på att förlåta, att inte ta på mig ansvar för det som inte var mitt fel. (Att förlåta i sammanhanget menar jag inte att man är okej med det som har hänt, utan att man ger sig själv en chans att acceptera det som hänt och gå vidare.)

När det kommer till familjen är det så mycket svårare. När saker händer kraschar jag, får en ångestattack. Jag kan varken lämna eller inte bry mig om de. Det är ju familjen liksom. Samtidigt är det svårt för de att sätta sig in i min situation eftersom de inte var med den händelsen som gjorde att jag utvecklad min depression. Tja, det är mycket man känner som att de borde veta men inte vet.