02. Allmän psykiatri

Ingen respekt av psykiatrin

2015-03-03 15:35 #0 av: [lillalollo]

Det senaste året har jag fått genomlida ett och annat. Har alltid haft lätt att hamna i psykos, vanföreställningar paranoia m.m. sist fick jag antipsykotiska abilify och var rädd att dö utav skräck. blir lätt stressad. utreds för borderline. Orkar inte skriva allt men det jag vill komma till är hur man blir behandlad. Har en läkare som aldrig är där och han hoppar hit och dit med vad som ska fixas med mig. Dock vågar jag inte byta. för han vet det mesta om mig sedan 5 år tillbaka. Men så har jag skickats till en psykolog som sedan skickade mig till en person som skulle prata med mig om ätstörningar och sen kom jag till en behandlare som sket i mig och sedan skickades jag till en annan läkare som skulle bedöma om jag led av skitsofreni vilket jag visste redan att jag inte hade och sedan kommer jag till en socionom som var bra men hon skulle endast se över mina kontakter jag hade runt omkring och sedan kom jag till en samtalskontakt som inte tyckte jag skulle till honom och därefter skickades jag till en sjuksköterska som satt och sa att jag var fullt frisk och inte hade några problem alls och han har hand om patienter med ADHD som medicineras och därefter så får jag en psykolog som vill prata med de andra jag haft kontakt med fast jag har bara haft kontakt med dom en gång eller 3 av varje och så får jag ett medelande idag att jag ska tillbaka till sjuksköterskan som satt och sa att jag var frisk. Har ingen ny tid hos min läkare för att förlänga sjukskrivningen fast jag ansökt om aktivitetsersättning som skall vara på 1 år. Så får stå i kö och hoppas jag får en tid.

Har flertal ggr varit rädd för mitt liv pga hallusinationer och paranoia men ej blivit beviljad akutvård utan fått sitta instängd i lägenheten med nerdragna rullgardiner och gråtit och sökt på sätt att ta livet av mig. Jag kunde under en period inte ens stänga ögonen för då såg jag bara hemska bilder. Nu har jag blivit av med alla mediciner och mår lite bättre men detta kommer och går endå. Bara för att man kan duscha och kan gå utanför dörren och sminkar sig så prioriteras man inte. Känner mig frustrerad och hjälplös.

Anmäl
2015-05-20 19:45 #1 av: redsteinedrose

Jag förstår hur du känner, men hur illa det än går just nu kommer det bli bättre. Det kan jag lova,  att det inte bara kommer vara så uselt som det är nu. När du får ångest attacker ska du andas djupa andetag och räkna till 10 så sakta som möjligt, glöm inte att man inte kan vara på en skala av 10/10 konstant. så när det är jobbigt tänk på att det går i vågor, det kommer att bli bättre, det kommer att lugna sig. Om tex te hjälper dig kan du testa camomille då det har en lugnande effekt. Om du fortfarande är rädd eller känner att det är obehagligt kan du värma en värme kudde eller lägga dig på en värme dyna och andas djupa andetag och övertyga dig själv att det kommer bli bättre.

Och angående läkare, det är tyvärr svårt för läkare att sätta diagnos på saker man inte kan se. Och en vanlig tex vårdcentral eller annan personal har ingen aning om hur man identifierar psykisk ohälsa på samma sätt som dom på psykiatrin .Jag förstår att du blir ricktigt arg på läkare och vårdpersonal som inte förstår att du behöver hjälp.  Tappa dock inte hoppet! om dom inte kan hjälpa dig får du själv försöka ta itu med så mycket som möjligt, var rent utsagt jävligt på och ös på med alla bekymmer du har och att du blir självmordsbenägen osv. Önskar dig all lycka i världen.  tyvärr så kan jag ju inte själv skriva ut tabletter o dyligt åt dig så du får några tips i jallafall. hoppas de lättar dina problem :D

häljsningar:

En med kronisk stress och deprission :)

Anmäl
2015-05-20 20:48 #2 av: [KEEL]

Tyvärr är det lite så det har blivit med psykvården. De som faktiskt är bra orkar inte med att stanna kvar och då blir det tyvärr bara de som inte bryr sig kvar. 

Jag har själv haft väldigt dåliga erfarenheter inom psykvården men också helt fantastiska. Min första läkare jag hade på BUP när jag var 15 var hemsk. Jag var hos honom med mina föräldrar och då hade mina föräldrar aldrig sätt mig få en panikattack innan. Han sa lite för tunga saker för en 15 som mår riktigt dåligt ska kunna ta och jag fick en riktig panikattack där jag skrek, skakade osv. Då tar han in mina föräldrar och säger framför mig att det är fejk och att jag hittar på och står och skriker på mig att sluta. Mina föräldrar kunde ju självklart inte veta och trodde ju på läkaren. 

Sedan dess har jag träffat folk som har varit lika dåliga och folk som har hjälpt mig få ihop mitt liv. Tyvärr så är det svårt att hitta bra kontakter inom vården och man kan få hoppa runt väldigt länge innan man hittar någon man är nöjd med. 

Anmäl
2015-05-25 07:07 #3 av: [lillalollo]

Tack för tips och tankar. Jag tycker dock inte jag eller någon annan ska behöva gå och vara rädd för sig själv och sin läkare. När jag skrev var jag i ett depressivt läge just nu är det stabilt. Det är så, varannan eller var 3 e månad swischar jag mellan psykos och depression till att må hur bra som helst. Jag har dock lärt mig på vägen att förebygga så gott jag kan de perioder jag mår bra. Jag tar itu med allting då som att tvätta, storstäda och umgås med vänner och försöker fixa det mesta. För sen kommer perioderna då man måste överleva sig själv. Försöka att inte göra något dumt eller impulsivt och försöka ta sig från lägenheten. Men hur som helst så tycker jag att den läkare man haft i flera år ska ha några ideer.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.