Annons:
Etikettbehandling
Läst 5473 ggr
Handikappadmus
2015-03-18 00:57

Blir man hjälpt eller stjälpt av ECT?

Hur ter sig denna behandling i verkligheten? Om det nu ens får kallas för behandling är en fråga jag ofta ställer mig själv, och min mor som också är en av de drabbade.

Jag fick min första ECT som 18-åring, dock trots det att jag hade lovat mig själv att aldrig gå med på denna tortyrliknande behandling men lättmanipulerad o svag som jag var då så blev det en enkel match för läkaren och jag föll som andra offer i min familj, min mamma, som innan jag föddes hade fått behandlingar till och från i flera år med endast en veckas mellarum. När det var som värst så kunde hon  sova i flera dagar utan mat och vatten och ingen gjorde nånting åt det förutom att höja behandlingarna i hopp om att hon då skulle bli piggare. Whaaaaat?!

Jag minns tyvärr inget av den första behandlingen, kanske för att jag var för mycket under isen eller av andra orsaker som inkluderar just det som ämnet handlar om, vad vet jag? Jag vet iallafall att det med stor risk det sämsta beslutet jag har tagit, någonsin. Med biverkningar som begränsat ordförråd,  dåligt närminne och bristande koncentartionsförmåga är jag idag, 25 år gammal, en förtidspensionär utan livskraft och oförmåga att hänga med i arbetslivet, en outsider med andra ord, ofrivilligt förstås.  

Jag vill inte komma som någon satmara då det säkert finns folk som har blivit hjälpa  men som allting annat så är inte allt för alla, borde det inte vara det kan tyckas? Är det ens lagligt att bestämma över en annan som kanske inte ens är kapabel att bestämma själv vid det tillfället. Man vill lita på folk men det är svårt när alla man pratar med säger det motsatta och uttrycker att man är en lögnerska eller hallucinerar. Jag vet  att jag inte hallucinerar dessa biverkningar och jag vet att det finns andra som lider lika svårt så vad är egentligen problemet? Är vi sinnessjuka?! Blev inte inte hjälpa av ECTn, då är det väl ingen bra form av behandling..? Eller?

  Rättvisa!

Eller vad säger man….? 🤪

Annons:
LeJ
2015-03-18 02:16
#1

Jag blev väldigt hjälpt av ECT. Jag har också tappat en del närminne och jag tappade halvåret innan första behandlingen, men depressionen blev verkligen mycket bättre.

Allt oviktigt
2015-03-18 19:09
#2

Ja vårdas man enligt LPT och läkarna inte anser att något som de provat här hjälpt så kan de fatta beslut om ECT. Tror inte att det sker ofta mot patientens vilja men det sker. Jag har aldrig fått ECT men vistats på avdelning där patienter fått ECT. I de flesta fall kunde jag som patient se stora förbättringar på andra patienter efter deras ECT behandling. Då handlade det om patienter som inte kunde kommunicera innan behandling men efter behandling gick det att föra samtal med dem.

Jag ser på ECT på samma sätt som mediciner. Det är inte en magisk lösning som fungerar för alla men om en patient i stort sett är okontaktbar och ingen medicin fungerat så förstår jag att läkarna i en del fall fattar beslut om ECT

Handikappadmus
2015-03-18 23:12
#3

#1 Starkt jobbat utav dig! Depression är ett helvete. Ect dock skall vara en frivillig behandling och att man aldrig skall tvingas till det, hur sjuk man än är, eftersom biverkningar är permanenta oftast för många.

Jag har alltid varit skeptisk till det här med kemikalier, dels för att det inte tillför någon omtanke till patienten, istället för en kram så får man en vit WTF som tydligen är så magisk att man kommer känna sig bättre inom loppet av någon sekund. Men, går inte en kram snabbare in i kroppen och tillför dessutom dagsbehovet av social kompetens man behöver för att känna sig mänsklig? När jag första gången kom till avdelningen så minns jag att ca 2 ggr i veckan så kunde man gå till ett hobbyrum där man kunde måla eller sy. Nu senaste gången jag var inlagd så fanns INGET av det kvar längre, varför? Pengabrist? Hur mycket/lite kostar penna å papper egentligen?

Jag hde ett samtal med en personal på avdelningen som hade jobbat där sedan 70-talet och han berättade att det aldrig har gjorts så mycket ECT som idag. På 70-talet ville man att patienten skulle sysselsätta sig så mycket som möjligt för att kunna bli behandlad, man tog vara på patientes talanger och lät patienten få uttrycka sig på papper om han nu inte ville kommunicera verbalt , vilket alltid är jobbigt när man inte mår bra utan bara vill att alla håller käft så man kan få dö ifred.  Varför gör vi inte såhär längre? Det verkar som om vårdarna har tröttnat på att samma gamla lort kommer in å ut, ni vet, "stammisarna", men är det ett skäl till att helt ge upp hoppet om dom? Många terapeuter håller med om att naturen är den bästa medicinen mot ohälsa men varför stänger vi då ute den? Som längst var jag inlagd i 12 månader i en period och inte en enda gång fick man var ute i solen i mer än en haltimme varje dag… Herregud! Vart är vi påväg..? 

Dom har också kommit fram till att enda anledningen att man känner sig bättre direkt efteråt har att göra med en hjärnskada, när man får en hjärnskada så kan man känna en tillfällig eufori-känsla som kanske håller i sig i några dagar/en vecka, detta utnyttjar läkaren förstås utav eftersom patienten blir bättre, men kanske efter en månad kommer tillbaka med samma depression som tidigare, får en ny behandling och hela visa om igen.

Jag säger inte att alla känner såhär som jag men jag vet att det finns offer därute som har blivit utsatta och inte ska man skita i att dom lever (eller inte lever) heller?

Dessutom har det bevisat sina brister i dagens uppdrag granskning så jag är noll överaskad att detta fortsätter. Tyvärr.

LeJ
2015-03-19 23:12
#4

Du skriver inte så mycket resultatet av ECTn, förutom om biverkningarna, hade det någon effekt?

På mig hjälpte inte en kram, inte heller terapi eller medicinering, och det är nu ungefär 5 år sedan jag gjorde sista behandlingen, och det håller fortfarande. Sedan är det självklart ingen magisk lösning som fixar allt, det finns inte, och det är verkligen jättetråkigt att det gick så fel för dig, det är det verkligen, men för mig och många andra så hjälper det otroligt mycket. Ja, jag har tappat minne, (dock har korttidsminnet blivit bättre igen,) jag är mycket känsligare för intryck från omgivningen och jag får ofta hjärnsläpp, men jag tog mig upp ur sängen, jag har skaffat 2 hästar och tagit körkort.

Handikappadmus
2015-03-20 23:25
#5

#4 Starkt jobbat!

Om jag ska skriva något "positivt" om Ect så blev faktiskt min ångest bättre, har inte haft svår ångest sedan dess men eftersom biverkningarna är så många så kan jag tyvärr inte säga att det var värt det. Jag har blivit totalt sinnes-lam, gråter lätt utan anledning vid fel tillfällen och inte alls när man skall göra det så att säga, jag är inte lika alert som jag var förut och sover minst 12 timmar numera, är arbetslös och kan inte tänka mig tt jobb i min situation. På dator går det bra att skriva men ska jag skriva för hand så krampar jag lätt vilket har förfulat min skrivstil och det är ju inte bara pinsamt utan helt åt helvete sinnesjukt!!!

Vad jag tidigare skrev, en behandling skall passa individens och aldrig på tvång!!!
 Minnet kommer ALDRIG tillbaka och det är det vi får leva med för resten av livet.

Upp till toppen
Annons: