Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 3270 ggr
Rödluvan
2015-03-29 21:46

Starka men ändå flyktiga känslor..Hjälp!

Jag har ett väldigt jobbigt problem…eller kanske personlighetsdrag som jag hatar. Jag blir väldigt lätt förälskad. Jag är kär i "A" men när jag träffade "B" så gjorde jag slut med "A" för att jag var säker på att "B" var den rätta. Men när jag var ensam hemma så kändes det inte helt rätt och efter ett par veckor gjorde jag slut med "B" och blev ihop med "A" igen. Två år senare (fortfarande ihop med "A") träffade jag "C" och samma sak hände igen.

Förutom att jag sårar "A" otroligt mycket när jag gör så här så ogillar jag mig själv mer och mer för varje dag.

Mina känslor blossar alltså upp jättemycket när jag är med en person men svalnar när jag är själv och kan blossa upp igen med en annan person.

Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Det här är så FRUSTRERANDE!

Snälla säg att någon känner igen sig i det här och snälla säg att det går över när man mognar mer.

Jag älskar verkligen "A" och vill inte såra honom mer!

Är jag dömd till ett liv med oseriösa och korta förhållanden?

Annons:
Tjeja
2015-03-29 21:52
#1

Du kanske behöver inse att du egentligen är polyamorös och börja vara ärlig med det inför både dig själv och dina partners?

Polyamorös betyder alltså att man kan vara kär i flera personer samtidigt. Bättre att inse och erkänna det för sig själv och berätta det för dem man träffar. Din kärlek för den ena försvinner ju inte bara för att du träffar en annan/till ny. Dem kommer bara lite i skymundan ett tag när det nya är helt nytt och spännande kanske men försvinner verkar dina känslor ju inte göra ändå eftersom du vill tillbaka till dem igen sedan och har så svårt att "välja".

Sluta försöka tvinga dig till val hela tiden och och börja vara ärlig istället!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Rödluvan
2015-03-29 22:10
#2

#1 Tack för att du inte dömer mig. Jag skäms och mår väldigt dåligt över det här så tanken på att acceptera det och prata öppet om är väldigt svår just nu.

Tjeja
2015-03-30 13:05
#3

Förstår att det känns svårt i början att försöka inse och acceptera något hos sig själv som varit helt otänkbart i ens tillvaro innan.

Men börja läsa på om polyamori på nätet och i andra sammanhang. Det finns alla varianter ifrån dem som är "relationsanarkister" och inte tycker att några relationer ska tituleras, till dem som ser sexualitet som något som inte ska begränsas i någon realtion till dem som faktiskt har trogna och fasta förhållanden, bara det att dem älskar flera samtidigt och man är fler personer i den "fasta relationen". Tex var på tv och media för ett tag sedan ett par någonstans i norrland som båda tillsammans blivit kära i en arbetskamrat till mannen och nu lever dem alla 3 ihop som en kärnfamilj på 3 vuxna.

och ännu fler varianter finns.

Grunden är den helt enkelt att man kan ha starka känslor och uppleva att man verkligen älskar flera personer samtidigt. Jag själv är sådan så jag kan verkligen inte dömma någon och jag känner väl igen den situation du beskriver att du upplever. Så hade jag det också i flera år och hade ångest över att vara tvungen att välja.

Idag lever jag en monogam relation, men min nuvarande partner som själv inte är poly vet om att jag är poly. Och jag, i respekt för den jag älskar, har inte någon annan eller mer person utan att jag är helt ärlig och öppen med hur jag känner. Varje gång jag upplever att jag får känslor för någon, får min partner veta allt och en ärlig changs att själv välja om hen vill stanna med mig som jag är… för jag kommer aldrig att lämna hen, jag slutar ju inte älska hen bara för att jag blir kär i någon mer!

Hittills har hen alltid valt att stanna med mig, trots att det är jobbigt för hen med svartsjukekänslor.  Hen har också sett att min kärlek till hen inte någon gång har ändrats sig. Jag finns kvar.. så då har hen valt att stanna med mig också. :)

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Honestyisdead
2015-03-30 16:40
#4

Antingen måste du bestämma dig för att satsa på din partner och inte agera på dina förälskelser eller så borde du lämna honom för hans skull. Om du verkligen älskar honom.

Rödluvan
2015-04-03 15:06
#5

Jag har pratat med "A" om att jag kanske behöver vara ensam ett tag för att bli stabilare i mig själv men han tycker att vi kan lösa det tillsammans. Vi har prövat att ta små pauser på ca en månad i taget och vi saknar varandra så mycket att vi alltid börjar träffas innan månaden är slut.

Maria
2015-04-03 18:59
#6

Kan det inte ha med ålder att göra? Personligen var jag förälskad hela tonårstiden och föremålen växlade ganska häftigt. Jag velade hit och dit och visste egentligen inte vad jag ville förrän jag träffade honom med stort H.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Upp till toppen
Annons: