Annons:
Etikettdagens-fråga
Läst 5453 ggr
Jagifokus
3/30/15, 6:43 PM

Någon mer?

Jag vet inte vart jag ska börja. On the other hand, så vet jag inte vart jag ska vända mig. Jag är så trött på detta nu, att leva med detta mående. Att aldrig våga uttrycka sig eller delge och förklara hur situationen ser ut. Jag gjorde det som barn, men fick förklarat att "det går över", och "det är bara en ungdomsfas". Jag var 8 år då. Idag är jag 23. 15 år är självförakt jag aldrig får tillbaka. Jag undrar nog om andra också har det såhär. Om det är vanligt. För som sagt, så pratar jag aldrig om detta. Jag försöker dölja det; de plötsliga ångestattackerna, den oprovocerade gråten, huvudvärken, nedstämdheten och det låga självförtroendet och självkänslan. För det är inte alltid såhär. Det kan gå månader i ren lycka. Eufori. Jag är en aktiv, framgångsrik och positivt inställd person som älskar att arbeta och träna på en lagom och hälsosam nivå. Men sedan kommer detta i perioder, helt utan orsak och framförallt utan rason. Det kan hålla i sig i något som känns som en evighet. Jag gråter mig kraftlös och motivationen existerar inte. Jag har förflyttat mig 10 meter på 7 timmar idag här i lägenheten. Jag hade så mycket planerat, planer jag fått ställa in. Jag orkar inte. Jag vill inte. Hade det inte varit för jobbet hade jag förfallit helt. Ett av få jag jag faktiskt lyckats behålla. Jag vet hur det låter. Som en lat, värdelös snorunge utan någon som helst form av konsekvenstänkande. Jag förstår det, för precis så känner jag själv. Min fråga kvarstår; finns det fler som känner såhär? Är det vanligt? Jag vågar helt enkelt inte ta tag i det. Jag känner mig förbannat löjlig. I vägen och tidskrävande. Men jag börjar känna att det är värt det.

Annons:
cattastroph
4/2/15, 12:07 PM
#1

Bipolär sjukdom? Har du läst på om det?

Är ingen expert och vill inte "diagnosticera" dig.  Men då jag själv plötsligt på "gamla dar" fick diagnos (adhd) som förklarade mitt mående, beteende och allt knas jag gått igenom, så var det sååå skönt.

Jag kan absolut känna igen mig i din beskrivning. Toppar och djupa dalar. Men jag har kortare mellanrum. Har PMDD och får enorma svägningar ca 2 v innan mens. Dock är symtomen inte lika hemska varje månad, men det "känns" definitivt, varje månad.

www.cattastroph.blogg.se

Upp till toppen
Annons: