Annons:
Etikettakuta-situationer
Läst 5932 ggr
silvertrana
2015-04-16 07:51

Jag tror jag dör.

Hej!

Jag blev medlem nyss för att jag hopas på att kanske få nått slag stöd…

Jag är helt slut och det känns som att jag bara vill dö just nu. Jag är 34 år och har varit mer eller mindre deprimerad och full av ångest i hela mitt liv. Har tidigare fått lite terapi och ätit mediciner. Som barn blev jag bla. seksuellt utnyttjad av en alkoholiserad och manipulativ pappa. 

Jag har haft ett par längre förhållanden i mitt liv som inte kanske var så nyttiga för mig. Det senaste tog jag mig ur för ca 8 mån sen, av vilka vi bodde ihop 4 mån innan jag fick ny bostad. Till saken hör att jag under denna tid också har haft nån slags hormonal störning (jag har blödit konstant i ett är nu) som jag började äta p-piller för. Det gör att mitt humor svänger ännu mer än av bara deppen och ångesten.Jag har haft det väldigt svårt och har varit sjukskriven från jobbet emellanåt. Nu för några dagar sen vaknade jag med panik: vad har jag gjort, varför skilldes jag?! Hjälp, vilket misstag! Jag tänkte på detta i nägra timmar och sen ringde jag mitt ex (vi  har haft kontakt för vi vill uppehålla vänskap) och vi träffades. Jag sa att jag vill börja om. Hen fick ju shock, men sa att hen vill ha mig tillbaka, att jag är livets kärlek. Det gick inte längre än att vi diskuterade saken länge och båda vill försöka, känslorna drog iväg helt med mig, total känslolavin. Igär fattade jag att jag INTE vill tillbaka, att jag bara fick panik inför ett nytt liv och är ptroligt rädd för att bli helt ensam och övergiven. Jag tror faktiskt både jag och exet  är medberoende (?), alltså i behov av andra människor och inte kan vara ensammen.  Nu är situationen alltså den att mitt ex som är väldigt ostabil har fått upp hoppet och jag måste krossa deras hjärta igen. Det känns som att jag ska gå helt sönder. Ska till läkaren idag igen, tänkte nu börja depp. medicin igen… Jag står inte ut, jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. Känns som att jag försör mitt ex helt, att jag är totalt galen.  Jag vill inte ha det såhär längre, jag orkar inte med att mitt liv är så dramatiskt och kaotiskt och att jag har noll självförtroende och självständighet.

Annons:
Therese
2015-04-16 08:00
#1

Vilken svår situation. Jag tycker att du borde gå och prata med någon om det, en psykolog till exempel. Då kan du få hjälp med att lägga ihop två och två, och få fram vad du egentligen vill och behöver. Jag tror att du har rätt dock, i början känner man sig väldigt ensam. Man är ju van att vara två. Försök hitta på något med vänner och familj :)

silvertrana
2015-04-16 08:33
#2

Jag har pratat lite med en psykiatrisk sköterska på hälsovårdscentralen, men inte om mitt fd förhållande faktiskt. Hade inget att säga om det, trodde jag haha. Jag är ju så stark och klarar mig själv. Men, jag ska försöka få ordentlig hjälp.

Jag är rädd för att mitt ex ska ta livet av sig eller något annat hemskt. Hen har försökt tidigare också och har svåra mentala problem.

Jag bor i en annan stad än min familj och mina vänner, men försöker få till en flytt, vilket inte alls är lätt :(  Kanske jag flyttar in med mamma ett tag… suck

Candela
2015-04-16 09:08
#3

Jag tycker det låter som att du kan behöva en stämningsstabiliserande medicin som gör att du inte pendlar så kraftigt mellan att må dåligt och må bra. 

Jag började med lamotrigin för 5 år sen och den medicinen förändrade bokstavligt talat mitt liv. Tidigare åt jag en vanlig antidepressiv som förhöjde sinnesstämningen så att jag inte var konstant deprimerad, men när jag började med lamotrigin slapp jag även de snabba svängningarna. Antidepp-medicinen har jag också kvar, utan den får jag ett konstant dåligt mående som den andra medicinen inte täcker upp (testade att sluta med medicinen för ett år sen).

I kombination med detta låter det som att du behöver bearbeta din barndom? Det beror väl lite på hur mycket dina minnen jagar dig och hur mycket du redan har jobbat med det, om du känner att det behövs mer terapi.

Upp till toppen
Annons: