09. Depression/Ångest

Skolan

2015-05-10 23:05 #0 av: Yehet121

Ni som går i skolan och har eller har haft depression, hur gör/gjorde ni med att gå till skolan?  Fanns det en tid då ni inte närvarade i skolan alls? Jag fick just diagnosen och vill kunna fortsätta gå till skolan för varken jag eller min familj vill att jag ska behöva gå om ett år. Jag har depression, sömnlöshet och ångest, vilket påverkar min prestation och närvaro i skolan väldigt mycket. Depressionen har gjort att jag har tappat för allting, och att jag inte kan sova gör allting värre. Det är också i skolan som jag får mest ångest. Jag ligger efter extremt mycket och kan inte koncentrera mig för att göra klart en uppgift. Ibland klarar jag bara att gå till skolan 2-3 dagar i veckan. Jag pratar med skolkuratorn en gång varannan vecka men det har hittills inte hjälpt, det är nog mest bara för att jag ska komma iväg till skolan en dag extra. Har ni några tips på vad jag kan göra?

Anmäl
2015-05-10 23:20 #1 av: Imasy

Jag hade sett till att ha ett möte där dina föräldrar, rektor och de berörda lärarna är med, och du förklarar dina problem.

Kanske kan du göra dina uppgifter i din egen takt hemma? Tror ju alla inblandade är måna om att du får godkänt i alla ämnen, vilket blir svårt om man inte är där alls.

// Jennie - Sajtvärd för Katter, Hamster, Dvärghamster, Brott och Litteratur. 

~Välkommen!~

Anmäl
2015-05-11 19:59 #2 av: 134643

Nu blev det här visst jättelångt och rörigt haha, sorry Skrattar

Jag har klarat  av att gå till skolan med ett undantag vilket var vårterminen i åttan. Då kraschade jag rejält och var borta ett par månader, då hade jag inget annat väl än att ta hand om mig själv först och sätta skolan sist. Men annars så har jag klarat av det då mina lärare varit helt fantastiska! När mina problem "startade", blev ett problem i skolan iaf, tog vi ett snack med min mentor och senare även med min rektor. Vi bestämde att vi skulle ta det i min takt, men att jag ändå skulle klara av alla ämnen. Mina lärare var supersnälla, de kände av när jag hade en dålig dag och då fick jag ha det, annars fanns de där för att stötta, pusha och hjälpa till. 

Så jag skulle verkligen se till att prata med din mentor om du har någon, annars en lärare du trivs bra med. Se till att komma fram till en plan som du känner dig bekväm med. Om du får väldigt mycket ångest i skolan, har du kommit fram till varför? Är det för att det är mycket människor runtomkring, för att det är stressigt med skolarbetet, att du har höga krav på dig själv? Om du kommer på orsaken kan du förhoppningsvis även lägga fram en plan med lösningar på hur det kan bli bättre. Att få jobba mer i grupprum eller hemma t.ex kan vara en lösning. 

Du får inga sömntabletter eller liknande för att få sova? Den tiden jag hade sömnproblem hade jag verkligen supersvårt att koncentrera mig, sömn är så otroligt viktigt! Sen tycker jag också att du får vara lite stolt över dig själv, 2-3 dagar i veckan är inte så pjåkigt alls, det är en verklig bedrift när det är svårt bara att ta sig upp ur sängen på morgonen.  

Kom ihåg också att din hälsa alltid är viktigare än skolan. Det går alltid att ta igen uppgifter, läxor och prov, men ditt liv går inte att ta igen. Ta hand om dig själv först och främst och gör ditt bästa i skolan. 

She needed a hero, so that's what she became. Medarbetare på tonåringarSkrattar
http://letsflyawaytowonderland.tumblr.com/ - Woop woop Regnbåge

Anmäl
2015-05-11 22:38 #3 av: [KEEL]

Jag lider av deppesion, panikångest och socialfobi. Mina största problem som har påverkat skolan är att jag har extremt mycket mardrömmar och sover dåligt, samt att jag 3-4 dagar i veckan inte klarar att ens gå utanför dörren. Jag blir jätte lätt stressad av skolan till den punkten att jag får magsår. 

Det du kan göra är att ha ett möte med din mentor etc. där du säger vad du behöver, hur du mår och reagerar i jobbiga situationer så att de förstår och kan hjälpa dig med det. Kanske är ett reducerat shema något för dig (att man bara läser några kurser i taget). 

Mina problem under gymnasiet har lett till att jag har varit tvungen att byta skola pga. mina höga frånvaro. Det är så att om man har väldigt hög frånvaro och är hemma mycket (oavsätt anledning) så räknas det som att skolan bedriver distans undervisning. Vilket inte alla skolor har rätten att göra och kan då få press från skolverket. Därav sa min förra skola att jag var tvungen att byta skola till en skola som faktiskt får bedriva distansundervisning. 

Hoppas det besvarade någon av dina frågor. 

Anmäl
2015-05-11 22:41 #4 av: Yehet121

Det var inte så rörigt :D 

Min mamma och jag har bokat in en tid för att prata med min mentor som i sin tur ska prata med mina andra lärare. Min mentor är fantastisk, minsta lilla förändring i mitt "beteende" så märkte hon det och sa att jag skulle säga till om jag behövde lite mer tid med en uppgift eller behövde hjälp med något. Ångesten har vi hittat två orsaker till. Att det är stressigt i skolan i både arbete och miljö är en, och den andra är att jag har ett medfött fel på mina ögon vilket gör att jag i e trång eller stressig miljö ibland inte kan avgöra om saker eller personer flyttar på sig eller inte och jag är dessutom kort så jag känner mig väldigt liten i en folksamling. Så att det är trångt och mycket folk runt mig gör att min hjärna blir förvirrad och det i folksamlingar jag känner ångesten komma krypande. Det är en av sakerna vi ska prata med min mentor om. Jag får just nu inga tabletter eller sömnmedel, men vi ska fixa det nästa vecka. De 2-3 dagarna som jag lyckas ta mig till skolan så klarar jag inte av att arbeta alls utan det enda jag får ut av dem skoldagarna är om vi har haft en genomgång på någon lektion eller gjort någonting som inte kräver så mycket koncentration, men det händer inte så ofta, så det gör ju att man börjar ifrågasätta vad man gör där om man känner att man inte kan arbeta. Men då får jag hjälp av mamma för när jag börjar tänka så, så säger hon alltid att det är bättre att jag är där istället för hemma, så att mina kompisar slipper oroa sig för mig och så får jag sällskap hela dagen, så jag fortsätter att gå dit dom dagar jag klarar att dra mig själv ur sängen. Tack så mycket för ett bra svar :)

Anmäl
2015-05-11 22:46 #5 av: Yehet121

#3 Tack för ett bra svar :) 

Att jag bara ska läsa några kurser i taget är också något som vi ska prata om med min mentor, så ska hon föra det vidare till rektorn.

Jag hoppas verkligen att jag inte kommer behöva byta till en annan skola, då jag verkligen älskar den skolan jag går på nu och mina kompisar som jag har i klassen och skolan.

Anmäl
2015-05-19 17:59 #6 av: n00bArtWork

Jag hade sån tur att min mentor, kurator, skolsköterska m.fl gick ihop och fick mig att få en egen planering för min skolgång där jag fick lov att närvara dvs komma på morgonen men blev det för mycket för mig så fick jag gå ifrån klassrummet (det ökade min närvaro då jag ändå visat att jag var där) och jag lämnade in uppgifter i tid med lite hjälp från omgivningen, bäst var att jag fick ingå i alla grupper vi hade för stöd och pepp för elever så jag fick prata med folk om deras projekt och de fick ge mig nya synvinklar på mina arbeten.

Anmäl
2015-05-21 23:56 #7 av: hannaj98

Jag var helt sjukskriven i ca 4 månader pga liknande anledningar. Nu är jag tillbaka men har fortfarande ca hälften av tiden frånvaro pga att jag helt enkelt inte orkar. Men det är okej eftersom mina lärare är väldigt förstående eftersom de vet att jag har det lite jobbigt. 

Det viktigaste är att du har ett ordentligt möte (som jag läste att du ska ha :)) där ni pratar om det så att skolan förstå. Förhoppningsvis kan ni göra upp en rimlig plan om vad du ska göra och inte, för alla uppgifter är faktiskt inte nödvändiga. Jag missade självklart mycket när jag var borta men det betyder inte att jag behöver ta igen alla uppgifter jag missat, bara de som är viktiga för betygen. 

För att "bara" få E, behövs inte alla uppgifter göras. Att "bara" få E i många ämnen har varit svårt för mig att acceptera, men eftersom jag precis som du, inte vill gå om, och min psykolog och även lärare och rektor säger att mitt mående går i första hand har jag accepterat det. 

Jag har också blivit erbjuden extra tid med lärarna för att få hjälp med uppgifter. 

Jag hoppas att dina lärare är lika förstående som mina och att allt blir bra för dig!

Kom ihåg att det viktigaste är att du mår bra! Skolan löser sig på ett eller annat sätt! 

Anmäl
2015-07-22 01:47 #8 av: Intefulltnormal

Jag mådde i och försig som bäst i skolan i och med kompisar, lärare och kuratorn men hade/har extremt höga krav på mig själv. Men jag fick skippa vissa grejer om jag ville (och när jag inte ville också) jag fick i sjuan då men då sa min kurator att det inte gjorde något ifall jag hade lite F eftersom jag ännu inte gick i nian o betygen inte betydde nånting. Men mitt mål var att bara få E lixom så jag gjorde så mycket jag behövde göra för att få ett E. Men sen om du tycker att det t.ex är enklare att göra muntliga prov eller kanske sitta ensam så du inte blir störd så kan du alltid prata med lärare osv så det blir enklare för dig. Men det viktigaste är ju självklart att du mår bra och skolan är nått du kan tänka på sen när du är frisk!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.