Annons:
Etikettoff-topic
Läst 6372 ggr
P4go
2015-07-20 14:40

Kan inte behålla ett jobb..

Visste inte riktigt vilken grupp jag skulle lägga mig i.. Någon admin får gärna flytta den till rätt! 

Jag har sedan jag slutade skolan haft många olika jobb. Aldrig blivit sparkad men efter ca 4-5 (ibland mindre) börjar jag bli sjuk om och om igen. Jag orkar inte gå upp ur sängen och liksom fastnar i det mönstret och tillslut måste jag säga upp mig.. 

Detta ställer till det något extremt för både mig och sambon. Får jag ingen inkomst får ju han lägga ut för mig och det börjar tära på vårat förhållande. Känns som det liksom inte finns ork till att göra något alls.. Hur mycket jag än vill så kan jag inte. 
Har även svårt att hjälpa till med saker hemma. Även om jag försöker och kan få panik för att jag blir distraherad hela tiden på allt annat. 

Såna saker förstår inte folk som inte varit i samma sits utan får bara höra att jag får stå ut eller anstränga mig mer.. Men jag anstränger mig alltid, så mycket jag bara orkar..
I högstadiet och gymnasiet var det samma, mamma kunde komma hem och hitta mig i panik för att jag inte kommit iväg till skolan trots att jag ville verkligen. 
Blev mobbad på högstadiet om det hör hit och har svårt att prata med folk som inte riktigt anstränger sig att försöka prata med mig så ibland blir det svårt att prata med arbetskamrater..

Det som överhuvudtaget är värt att göras, är värt att göras bra.

Annons:
tlover
2015-07-20 15:01
#1

Kan du helt enkelt vara för stresskänslig för att kunna jobba heltid? För mig var det liknande fast "mer extremt" efter bara några veckor så klarar jag inte mer. Jag fick däremot en diagnos (Asperger) ganska snart efter gymnasiet så jag fick en förklaring tidigt och behövde inte försöka om och om och om igen och slita ut mig på så sätt.

Jag själv fick aktivitetsersättning beviljat till 100% så jag kunde bryta det beteendet. Nu har jag (ca 8 år senare) kunnat gå ner till 50% aktivitetsersättning och 50% enskild firma och föräldrapenning så det går framåt om än långsamt.

Nu säger jag inte att du har asperger eller att du måste ha aktivitetsersättning till 100% men jag tänker att kanske ska du testa ett deltidsjobb. Du kanske inte passar med ett heltidsjobb.

l'm back

vallhund
2015-07-20 15:56
#2

Låter snarare som du behöver söka dig till en öppenpsykiatrisk mottagning.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

P4go
2015-07-20 18:03
#3

#2 gick hos psykolog i 5 år när jag var yngre. 

#1 tack för ditt svar. Gått typ 1 månad på det jobbet jag hade nyss sen orkade jag inte mer och har nu varit sjuk i ca 1 månad me försök att gå tillbaka och blivit sjuk igen direkt.

Det som överhuvudtaget är värt att göras, är värt att göras bra.

vallhund
2015-07-20 18:24
#4

Uppenbarligen behöver du psykiatrisk vård.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

vallhund
2015-07-20 18:27
#5

Uppenbarligen behöver du psykiatrisk vård.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

vallhund
2015-07-20 18:28
#6

Uppenbarligen behöver du psykiatrisk vård.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Annons:
P4go
2015-07-20 19:48
#7

Blev sämre av det då så inget jag kommer göra i första hand igen

Det som överhuvudtaget är värt att göras, är värt att göras bra.

Ebolaa
2015-07-20 19:51
#8

Hej hej, P4Go!

Jag blir att fundera i banor om du möjligtvis kanske har en depression eller någon annan diagnos, som social fobi, som du inte har tagit itu med på riktigt än ? 

Jag vet av egna erfarenheter att det är så himla lätt att man tar ut sig för mycket när man går med en depression eller någon annan diagnos. Liksom, de dagar man känner sig piggare och kryare gör att man vill göra mer eller försöker vara mer social, men med ett resultat att du är helt slut när du kommer hem, och dagen efter är det superjobbigt att ta sig upp. Det blir en ond cirkel där du bara sliter mer och mer på din kropp och själ..

Du behöver lyssna på att din kropp säger ifrån, gå till hälsocentralen imorgon så fort du kan :) Där kan de ge dig en remiss vidare för provtagningar, ifall du har någon form av näringsbrist, eller till psykiatrin för en utredning. Det här mönstret, att du alltid blir tvungen att säga upp dig på grund av att du blir för trött för att jobba, tyder ju på att saker och ting inte är i balans i ditt system. Och #1 har en rätt bra idé, om att du kunde försöka hitta en halvtids- eller deltidstjänst nästa gång, så att du får mer tid till vila som du tydligen behöver..

Ciao ciao!!

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

[Silverräv69]
2015-07-22 11:20
#9

Sluta inte kämpa vännen! Jag känner igen mig och har varit i sitsen du är i!

Mitt sista gymnasieår var fruktansvärd, jag orkade ingenting, slutade bry mig om skolan och orkade inte ens ha ett privatliv, jag bara sov och tjurade. Arbetslivet blev ännu värre för mig pga depression, högkänslighet, överstimulans och utmattning på en heeelt ny nivå. Jag hetsade med träning och flera fritidsaktiviteter, för att bygga upp kropp, uthållighet och de uteblivna "endorfinkickarna" efter gympassen.
Jag kämpade med arbetslöshet, 4 olika arbetsplatser och mobbing på arbetsplatsen under loppet av 6-7 år innan kroppen kollapsade och jag hamnade på sjukhus med 2 blodproppar i lillhjärnan (helt oförklarligt och de fann aldrig orsaken). 

Jag gick från ett otroligt aktivt liv i 110km/h till sängliggandes och sovandes 20 timmar om dygnet.

Nu vet jag att jag varit överstuminerad, i ständig överlevnads-mode, kroppen sprängfylld av adrenalin, noradrenalin, dopamin och andra ämnen jag är överkänslig mot. 

Ingen lyssnade på mig eller tog mig på allvar förrän jag kollapsade på en parkeringsplats. Min resa tillbaka tog 8 månader innan jag blev en fullt fungerande människa igen.
Men det ska inte behöva gå så långt för dig!

Lyssna på din kropp, leta efter ditt drömjobb och börja på 50%, 6,5h 3 dagar i veckan kan få dig att känna efter om du verkligen orkar jobba och du får 4 dagar hemma att vila upp och ladda batterierna. Var i nära kontakt med en vettig läkare som förstår dig och journalför allt om dig!
Du kommer ta dig genom det, var bara tålmodig och låt din kropp läka ut, vila ut och samla sig igen. Ät rätt, mycket varierat så att kroppen kan spara ihop alla viktiga ämnen igen. Motionera mycket måttligt, du ska bygga upp kroppen igen, inte slita på den, cykla lite, promenera, simma..sådant som gör dig innerligt glad.

Prata också mycket med din sambo ,så att han förstår din resa, tankegångar och uppsatta mål. Om du inte gillar att prata, så skriv ner det och låt han läsa det och följa din resa på det viset. Se möjligheter och lösningar..inte bara problem. Allt går att lösa!

STORT LYCKA TILL!!

P4go
2015-07-22 11:51
#10

Tyvärr lämnade min sambo mig igårkväll :/

Det som överhuvudtaget är värt att göras, är värt att göras bra.

[Silverräv69]
2015-07-22 12:00
#11

OJ! Är det 100% säkert att han inte kommer tillbaka eller ångra sig? Duvet, omogna utbrott och sedan komma tillbaka ångra sig och vill gå vidare?

I sådana fall får vi komma på en ny strategi för dig, men du är fortfarande prio 1 och ditt mående ditt främsta mål. Du komer klara det! =)

VildaVittra
2015-07-23 10:35
#12

#7 Man blir sämre innan man blir bättre, men det går över. Jag tycker du skulle utredas för bokstavsdiagnoser, det är flera års väntetid på det, så du kanske i alla fall kan ställa dig i kö? Så kanske tanken mognat när det väl är dags? 

Jag beklagar att din sambo gjorde slut, om ni nu inte återförenas, så kanske du kan vända det lite positivt genom att använda den energi som gick åt vid bråk, till att må bättre?

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

P4go
2015-07-23 21:29
#13

#12 vi bråkade aldrig. 
Nu är det dock 90% säkert att jag ska åka och jobba med hästar i England ett år :)

Det som överhuvudtaget är värt att göras, är värt att göras bra.

Annons:
Calcifer
2015-07-30 05:08
#14

#13 Kom ihåg att du tar med dig själv vart du än åker. Det inkluderar alla dina problem. Jag levde länge med tanken att bara jag bodde någon annanstans så skulle jag må bättre. Och det stämde. Ett tag. Sen kom jag ifatt mig själv och då hände samma sak igen. Om detta med att inte kunna hålla fast jobb etc. har pågått länge så sitter det förmodligen inom dig och kommer följa med dig oavsett vart du flyttar. Säger inte att du inte ska åka, för all del, åk om det känns rätt. Men kom ihåg att samma sak kan repeteras där och var beredd på att tackla det om det händer.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

P4go
2015-07-30 13:05
#15

Är det något jag gillar och trivs med så kan jag i princip jobba ihjäl mig utan att jag märker något. Tyvärr har alla såna jobb jag haft bara varit över sommaren och såna saker. :)

Det som överhuvudtaget är värt att göras, är värt att göras bra.

Upp till toppen
Annons: