09. Depression/Ångest

självförakt

2015-08-16 13:41 #0 av: SuperNaturalBeing

Ja, vad gör man när självföraktet blir för stort? Har aldrig haft något vidare självförtroende eller tyckt att jag var värt något, men den senaste tiden har det varit extra tufft. Jag försöker vara glad och positiv och inte tänka för mycket på hur jag känner, men den senaste tiden har det blivit för jobbigt. Jag kan knappt fokusera på nånting längre för det enda jag kan tänka på är hur dålig jag känner att jag är... Rent logiskt vet jag ju att jag inte är så dålig, men ändå känner jag så. Vet inte vad jag ska göra längre.

Anmäl
2015-08-27 13:46 #1 av: Rickard77

Självförakt kommer ofta av hur man blir behandlad av andra.  Det är inte helt lätt att ändra sin självbild när folk behandlar en som luft eller är allmänt nedlåtande mot en. Naturligtvis har vi alla inneboende kapaciteter och förmågor. Jag tror det gäller att vi visar andra vad vi duger till.  Sen ska man alltid välja sina vänner. Folk som trycker ner en, är avundsjuka eller på annat sätt oävna ska man undvika, för de kan sänka ens självkänsla ganska rejält. Man ska välja bra vänner som visar omtanke, som bryr sig och som inte sticker så fort man får problem.

Men sådana kan vara svåra att hitta idag.

Anmäl
2015-08-27 18:42 #2 av: myrelina

Försök sök dig till bra sammanhang där du trivs och mår bra. Det brukar smitta av sig på subjektiva sanningar. Det är guld värt med människor som motbevisar det man tror om sig själv.  

Det kan också vara bra att ta upp det med andra. Kan vara riktigt läskigt, jag själv är inte där än, men vet många som det hjälper att man vågar prata om det och berätta det man känner om sig själv. För att den uppfattningen inte brukar delas av andra. Kram. Hjärta

Anmäl
2015-09-09 14:35 #3 av: [Silverräv69]

Den enda som kan ändra din bild av dig är du och det krävs mycket jobb att bygga upp något som tagit hela ditt liv att bryta ner. =)

Hur du lär dig att älska dig själv igen är jätteenkelt i teorin, men så otroligt svårt i verkligheten, främst för att man alltid jämför sig med alla andra runtomkring. Men det kan man egentligen inte, därför att precis som alla smöflingor på håll ser likadana ut är alla helt olika när du tittar närmre-

Bara för att du går under kategorin människa, betyder det inte att du är lik någon annan. =)
Tyvärr har samhället en förmåga att forma alla efter samma form, sätta en i ett fack där du sedan ska höra hemma. Men precis som jag passar du inte i ditt fack och pga det har du börjat hata dig själv, känner att du inte är tillräcklig och önskar att du vore någon annan. Jag har samma krig inom mig flera ggr i veckan. =)

Jag har efter många års sökande hittat mitt nya "fack" som jag känner tillhörighet till. Jag fick ord på mina pesonlighetsdrag och började uppskatta dem mer, eftersom de definierade mig och gjorde mig ännu mer unik.

Det finns en intressant bok som heter "älska dig själv, en bok för högsensitiva", den var mitt i prick för mig. Fler boktips har jag inte, är inte så frälst i själv-hjälp-böcker.

Vad du kan göra redan idag för att ta ett babysteg i rätt riktigt igen är att bara säga tyst för dig själv; "Tack för att jag får vara jag", "Hjälp mig att älska mig själv igen".
Busenkelt! =D
Sedan kan du ställa dig vid spegeln och beundra något du tycker om med dig själv, vad som helst, ögonens färg eller form, läpparna, ögonbrynen, kindben, näsa eller något på resten av din kropp. Om du är frisk, var tacksam för det, om du är begränsad av sjukdom/diagnos, var då istället tacksam för det du kan göra trots motgångar.
Tänk ut något du älskar att göra och gör det, allt som lättar på ditt hjärta. Gör något du älskar varje dag, så blir det till en vana och du blir gladare, piggare och kanske tom ser fram emot nästa dag. =)

När du byggt upp lite av kärleken för dig själv igen, är det dags att utmana sådant som du undvikit och varit rädd för. För mig var det telefonsamtal, konversationer och bilkörning, de fick mig att må illa och kallsvettas, superjobbigt!
Babysteg där med, inte för stora utmaningar, för du ska inte bli alltför besviken på dig själv om rädslan och osäkerheten tar över igen. I såna fall ska du vara tacksam för att du ens övervägde att försöka.

Oj, va långt detta blev!
Du kan alltid skriva ett PM till mig om du vill ha fler tips, men börja med de som jag nämnde, du behöver inte ens tro på dem i början, låt resultatet övertyga dig! =D

Kramar!

¤HjärtaDu är aldrig ensam eller oälskad Hjärta¤

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.