Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 1353 ggr
Snake666
2015-12-04 16:31

Snälla.. Hjälp

Jag pallar inte mer snälla…

Blev misshandlad som barn.. Min pappa lämna mig när jag va 3 och han är så kriminell så socialen säger att jag inte ens kan ha hans nr eller va vän med han på t.ex Facebook.  Jag och min " mamma" bråkar nästan varje vecka.. Jag vet att hon hatar mig. Hon slog mig nästan för jag skärde mig en gång pågrund av pappa. Hon kallar mig efterbliven, dum i huvudet, trög, luffare och allt.. När jag försöker berätta att jag mår dåligt så blir hon bara arg och säger " du vill verkligen inte bli frisk, du vill vara psykopat " det är inte sant… mår skit.. Varje gång jag blir deprimerad har jag såklart den svåraste depressionen… :( Har blivit sjuk exakt 4-5 gånger och börjar bli igen för jag pallar inte me livet mer.. Börjar få svårt att somna som inte brukar hända alls och får alltid torra läppar, ont i huvudet, hjärtat. gråter max 1 gång efter skolan 1 gång i smyg i skolan på toan och 1 gång innan jag äntligen somnar så 3 gånger.  Var inlagd 1 gång kändes bra..  Lärarna ringde igår o sa att jag börjar bli den personen som innan.. ( när jag va sjuk ) Har inte ens sagt till mamma " Jag älskar dig " sen jag va 6 år.. inte förlåtit henne sen jag va 6 år… Deprimerad utan att jag visste det sen jag va 11.. Vill inte prata me henne om detta.. Ska till bup utan henne för första gången 28/12 men tänker ej säga va mamma har sagt o gjort för kan ej hantera detta.. Vad ska jag göra, kan ej hantera detta mer… för jag tror att jag börjar bli sjuk igen.

Ave Satanas

Annons:
Ebolaa
2015-12-04 21:32
#1

Hej kära du! Jag beklagar innerligt att du mår så här dåligt, och att din relation till dina föräldrar är på det här viset. Det är ju inte alls konstigt att det blir kaos i ditt huvud, men jag lovar att det kan bli bättre! Du är så himla stark, även om bägaren hur runnit över. Klanka inte ner på dig själv för det, det är inte konstigt när du inte haft speciellt starkt "nätverk" omkring dig. 

Det är bra att du får komma och prata med de på bup helt på egen hand, och du behöver inte berätta alla tunga sakerna direkt men jag tror att bara du får lite mer förtroende för den här psykologen så kommer ni komma in på de här bitarna om din relation till din mamma ändå. För det är inte konstigt att dina känslor skaver inuti dig när hon säger så himla elaka saker till dig, och inte är så bra stöd som hon borde vara - om jag förstått det rätt? 

Jag kan säga att jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver om hur du mår. Jag mådde riktigt dåligt som barn och har en väldigt elak mamma, och min pappa jobbade långa perioder på sjön, så jag var väldigt ensam som barn. Det är jättetungt, och ibland så undrar man bara varför man har det som man har det. Jag är så glad att jag pratade lite med psykologer som lyfte upp hur stark jag var så jag kunde ta mig igenom det. Det har gjort att jag nu när jag är vuxen har fått skapa mitt eget liv, som jag kan göra precis vad jag vill med, och umgås hur lite eller hur mycket jag vill med mina föräldrar.

Du är som sagt en väldigt stark person, att man är deprimerad eller att man mår dåligt tyder inte på att man är svag, utan det är ett tecken på att man har fått stå ut med för mycket under en för lång tid. Men det blir bättre, det kan ta ett tag innan det vänder, men det gör det bara man fortsätter att leta efter vägar som passar för en själv. Kram kram kram!

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Upp till toppen
Annons: