Annons:
Etikettakuta-situationer
Läst 4918 ggr
[LeShutDown]
12/26/15, 8:22 PM

Jag vill ta mitt liv.

Jag vill bara skriva av mig lite o så… brukar ju inte göra det men får väl testa.. För dryga 4år sen började jag må väldigt dåligt. Inte sådär lite nedstämd, nä det började redan när jag började skolan. Jag började skolka och sova hela dagarna, sket i allt o ville inte göra något. Jag ville inte dö, jag orkade bara inte vara vaken. Sen har det bara eskalerat för varje år. Mitt första självmords försök var för 3år sen, men mina föräldrar viftade bort det som bullshit efter ett enda besök på BUP då jag vägrade tala (jag litar inte på andra…) ett halvår senare försökte jag igen vilket resulterade i ett tarmvred då jag försökte svälta mig till döds. Hamnade på sjukhus då, där jag stannade i dryga två veckor. Men mina föräldrar vägrade att inse att jag försökte döda mig själv. Trots att jag varit fastande i nästan en månad. Efter detta gick jag inte till skolan alls. Mina föräldrar visste inget, men jag tillbringade dagarna med att träna o skippade nästan all mat. Jag rasade i vikt från dryga 48 kg till 36 kg (är o var ca 160cm vilket är väldigt under viktigt) men de insåg att jag skolkade då jag kom hem en vecka innan betygsättning och hade alla F. De tvingade mig att jobba i kapp HELA terminen på 1vecka. Vilket jag på något mirakulöst sätt lyckades med. Men min psykiska hälsa tog stryk igen för återigen hade jag fått för höga krav (som jag förvisso skaffat på mig själv) under hela sommaren fortsatte jag gå ner i vikt till jag får på BMI 14 (normalt är mellan 19-24) då fick jag återigen tarmvred (i januari 2015 då) när sjukhus personalen såg mina allvarligt uppskurna kropp tvingade de mina föräldrar att inse att jag behövde HJÄLP. 3veckor senare efter operation skickades jag hem o de bar åt till akut möte med BUP. Jag blev diagnoserad med svår depression vilket jag även fick medicin med. Sen blev jag också diagnoserad med EDNOS. (Eating desorder not otherwise specified). Fick medecine för detta och skickades till SCÄ (Stockholm center för ätstörningar). Jag avskydde personalen där o efter ett antal besök avslutades kontakten. Medicinen jag fick funkade inte och jag blev sämre o sämre. Yttligare två självmordsförsök. Vi böt medecin och ökade dosen, la till flertal nya. Men inget funkar. Ändå går jag fortfarande på dessa doser. Självskadandet, panikattackerna och ångesten steg och steg. Jag började spy upp maten mina föräldrar fick i mig och ännu ett akutmöte med BUP. Jag genomgick ett test på blev solklart diagnoserad med asperger. Mina föräldrar försökte väl förstå mer o mer men tröttnade snabbt på mig, jämt nedstämd och sovande som jag är. Mamma har även börjat kommentera mitt vardagliga beteende o säga att jag överdriver bara för att jag fått en diagnos. Nu är det ett år sen jag var i skolan o eftersom jag går i nian är det säkert att jag int kommer in på gymnasium. Vilket gör det mycket bättre (nä) och jag bara.. vet inte vad jag ska göra längre. Jag har lämnat mina vänner o de lämnat mig. Min lillebror försökte döda mig o vi hatar varandra. Jag hatar mig själv. Mina föräldrar är trötta på att jag stjäl all deras energi. Och jag vill dö. Jag vill inte mer.. :( om det går ner trots medeciner då vill jag fan inte se vart de kommer leda …

Annons:
AnnaFagerell
12/26/15, 8:30 PM
#1

Har du någon gång funderat på ett alternativt hem? Det finns ju dom som tar emot ungdomar och man slipper bo hemma. Ett avbrott från den cirkel man befinner sig i. Kan avläsa att du är besviken på din familj som inte tar dig på allvar men du måste nog själv försöka hitta glimtarna i livet. Ett husdjur du kan ta ansvar för? Skaffa ett helgjobb? På gårdar behövs alltid extra folk att ta hand om ex grisar. Du behöver ombyte i din vardag. Lära dig ta ansvar för dig själv och för andra. Fundera över alternativt boende.

Medarbetare på djurskydd.ifokus

VildaVittra
12/26/15, 8:33 PM
#2

Det låter som att ni som familj fastnat i ett destruktivt mönster. Du har ingen annan familjemedlem att bo hos ett tag eller kan du tänka dig att be BUP om hjälp att få bo ett tag i ett familjehem? 

Att medicinen inte hjälper brukar vara vanligt hos personer med Borderline (eller emotionellt instabil personlighetsstörning som det numera heter), men den diagnosen brukar man inte sätta på personer som är så unga som du, men du kan läsa på om den. För oss (jag har den diagnosen) brukar KBT och DBT vara bra behandlingsmetoder istället. 

Häng inte upp dig på skolan nu, den kan du ta igen sedan när du mår bättre. Men försök hitta något att göra på dagarna, som att gå på en kurs på ABF eller liknande. Det är inte bra att sitta och bara lyssna på sina egna tankar.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

[LeShutDown]
12/26/15, 9:06 PM
#3

De har funderat på att ge mig ett "extra hem" men blev inget av det för "mina föräldrar är ju perfekta" som de sa. Har också ett jobb på ett hundpensionat… Gick dit O älskade det i början men nu när det blivit sämre orkar jag inte gå dit. O när jag är där sover jag bort hela lunchen för att ens orka resten av dan. (Jobbar 9 - 15). Har inte direkt hjälpt, snarare stjälpt då jag känner pressen att jag måste vara någonstans O prestera. Och sen så har jag en hund (usch vad bortskämd jag känner mig nu….) men hon är inte direkt min O hon är väl mer förtjust i min mamma ….

VildaVittra
12/26/15, 9:30 PM
#4

#3 Sa du till dom att du ville ha ett extrahem? 

Skriv upp allt i en dagbok som din familj gör som inte är "perfekt", då blir det lättare att visa hur ni faktiskt har det.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Lindb
12/28/15, 6:53 PM
#5

Fy.. måste vara extremt jobbigt att konstant blir motarbetad av sina anhöriga. Snacka om en energislukande situation, särskilt när ditt beteende om och om igen tyder på att du verkligen skriker på hjälp.  Varför lyssnar ingen bättre? Mitt bästa tips kring alla självmordstankar (som jag själv just nu anammar) är att stå ut en dag i taget, hitta småsaker som får dig att ta dig igenom dagen, något att se fram emot. Ovan nämnda tips av andra användare är också kloka.

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

Gollums Fru
1/4/16, 9:46 AM
#6

Hur går det? Har varit i en liknande situation och jag fick komma till jourfamilj.

Jasa nej saja!

Annons:
[LeShutDown]
1/5/16, 12:34 PM
#7

Verkar som dem gett upp nu, mamma anklagade mig senast igår för O fejka så aa…

Upp till toppen
Annons: