Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
08. Bipolär sjukdom/Manodepression

Min otur i kärlek diagnoser

2016-02-02 18:20 #0 av: katten100

Jag är så fruktansvärt trött på mig själv. Lever med mecinerad adhd och add vilket gör mig till en person mindre lik andra. Men varför ska detta alltid förstöra för mitt kärleksliv? Jag vet inte hur många gånger jag träffat en kille och blivit dumpad av att jag är för på , det känns inte rätt osv. Jag läser om att man ska spela svår osv men jag är ju bara mig själv. Jag sätter alltid ord på det jag tänker och känner. Är impulsiv också. Sist träffade jag en kille ett tag vi hade sex osv och efter det har han alltså hjärrta att säga att det inte känns rätt. Nej fy jag är så trött på att känna att det alltid är mig det är fel på. Bara lust att gräva ner mig någonstans. Folk säger att du har inte träffat rätt än. Jaha men jag börjar mera tro att jag inte är menad för någon. Vad säger ni unga killar hur tänker ni hur ska jag iallafall försöka att bete mig? Mvh misslyckad

Anmäl
2016-02-02 19:12 #1 av: Geru

Alltså, grejen är det att det är svårt att hitta folk. Jag är rätt kräsen med vem jag väljer att vara med, eftersom det är en person som jag kommer spendera en väldigt stor del tid med.

Det är alltså inte så att diagnoserna förstör kärlekslivet. Det är bara inte rätt partner för dig, helt enkelt.

Anmäl
2016-02-03 05:20 #2 av: portera

Jag har hade ett kortare umgänge med en som har ADHD och det ända jag kan säga är att jag aldrig tidigare upplevt mig så trängd. Personen hörde av sig typ allt för ofta fast jag var på jobbet och tålamodet att vänta på mina svår fanns inte där.

Jag kan bara rekommendera övning, att bli bättre på att se den andres behov.
Lika väl som du kan få en impuls att göra något, skulle det kanske även kunna komma en mot-impuls, resulterande i ett annat skeende än som ursprungligen
hade skett.

Det är inte spontanitet som jag tror är för problemet, det är när den tar sig vissa uttryck och tränger andra människor som det blir problem. Personer åt det introverta hållet kan nog lätt uppleva att umgänget snabbt blir allt för krävande.

Med det orden vill jag önska lycka till! Tillslut hittar du den som är rätt för dig.

Anmäl
2016-02-03 18:26 #3 av: Geru

#2 Fast det där är ju något av en personlig preferens. Du behöver inte ha ADHD för att vara otålig och höra av dig massor, även om tålamod är någonting som många med ADHD har problem med. 

Det är ju inte alls säkert att någon annan hade känt sig trängd? Det där är ju helt personkemi :p

Anmäl
2016-02-05 02:28 #4 av: portera

#3 Jag visst är det personlig referens. Det är lite det jag försökte återge.

Fick dock uppfattningen att en eller flertal av hennes partners kanske också varit åt mitt håll i sina upplevelser. Ja och så finns säkert Mr Right där ute någonstans.

#1 
Kanske skulle du fråga mer, hålla dig ajour med den andres upplevelse av det hela.
Känns det här bra?  Går det för fort? Hur upplevde du det där? osv. På detta sätt kanske du på ett tidigt stadium kan få lite mer koll på hur det verkligen går med partnern. Det är ju aldrig fel att stämma av ofta mer med den andre..  särskilt om man vet med sig att det finns en tendens man vill motverka.

Anmäl
2016-02-05 04:06 #5 av: Geru

#4 Jag fick intrycket att det var diagnosen som du syftade på och inte personkemin:p

Absolut borde man hålla koll på det. 

Anmäl
2016-02-05 19:27 #6 av: portera

#4
Mitt förra meddelande till #1 var naturligtvis till #0.. sorry

Jag försöker inte att dra alla med ADHD över en kam, utan återgav min upplevelse med en person som hade diagnosen. Det är klart att det handlar om en personkemi, även om det kan bero på en diagnos. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.