Annons:
Etikettbehandling
Läst 4572 ggr
Walkingthedog
3/16/16, 9:47 AM

Allvarliga biverkningar?

Hejsan, 
Har skrivit en sammanfattning längre ner ifall dehär blir för mycket eller långt att läsa för vissa.

Väntar samtal från läkaren på psykiatrin, men skulle vilja höra andras råd och/eller erfarenheter.
Jag går på Mirtazapin, Ritalin och sedan två eller tre veckor tillbaka Venlafaxin.
Jag tror att Venlafaxin är boven i dehär dramat, men pågrund av hur jag känner mig i kroppen så blir jag tveksam ibland. I slutet av förra veckan, blev jag onormalt trött. Så trött att det kändes som att jag hade kunnat somna stående.
Under helgen så utvecklades det till total utmattning, muskelryckningar, ledvärk, huvudvärk, känsla att jag ska kräkas, yrsel, svimningskänslor, svaghet i musklerna, svårigheter att kissa (märker också att jag inte behöver kissa mer än 2-3 gånger per dag), är ständigt törstig, balanssinnet är inte med mig.
Det har alltså blivit värre och värre för varje dag, så på söndagen så blev jag rekomenderad att åka in till akuten av 1177, för jag hade oro över serotonergt syndrom. Efter en hel dag på akuten, konstaterades det att jag inte har serotonergt syndrom och att alla prover dom tog såg helt normala ut. Läkaren där sa att det troligen är biverkningar av någon av medicinerna, och att det är troligast att det är Venlafaxinet eftersom det är den jag börja med senast. Så nu har jag i 2 dagar försökt få tag på läkaren på psykiatrin för att prova sätta ut Venlafaxinet och förhoppningsvis må bättre i kroppen av det. 
Men under dom här dagarna har dessa symptom/biverkningar blivit ännu värre. Jag är så svag i musklerna att jag har svårt att gå utan att ramla, och har då svårt att komma upp igen. Benen viker sig, och jag har upprepande gånger slagit i knäskålarna. Det är värst i benen, men igår har armarna också blivit helt svaga.
Det känns i hela kroppen som om jag just har sprungit ett maraton, men allt jag gjort är att gå till diskbänken för att ta något att äta eller dricka. 
Ska prova sätta ut Venlafaxin, och jag har förstått att det kommer ta tid för att inte få utsättningssymptom. 
Men jag har börjat överväga att kanske åka in till akuten igen, med tanke på att jag har svårt att gå och oroar mig över att slå i huvudet när jag ramlar. 

Sammanfattning: Hemska symptom/biverkningar som förmodligen beror på Venlafaxin, inte serotonergt syndrom. Blir sämre för varje dag som går och har nu svårt att gå. Väntar samtal från min läkare på psykiatrin. Ska prova sätta ut Venlafaxin. 

Om detta beror på Venlafaxin, kommer dessa symptom/biverkningar hänga kvar under hela utsättningperioden? 
Finns det någon som trappat ner Venlafaxin förut, är det svårt även om man följer läkarens instruktioner?
Är det vanligt att biverkningar uppkommer efter två veckors tid på en medicin, en vecka efter doshöjning?
Finns det någon som har fått sånna här biverkningar?
Vad skulle du/ni göra? åka in till akuten igen eller avvakta?

Annons:
xirya
3/17/16, 6:29 AM
#1

Nu tar jag inte de medicener du har, så jag har ingen erfarenhet av just dessa, men jag flikar in ändå.

"Är det vanligt att biverkningar uppkommer efter två veckors tid på en medicin, en vecka efter doshöjning?"    Jag har fått lära mig att de oftast uppkommer inom 2 veckor efter insättning eller doshöjning.

Kolla upp telefonnnummer till psykjouren i din kommun/region, med tanke på de biverkningar du fått bör du få en akuttid samma dag eller inom några dagar. 

Jag hoppas att det löser sig för dig snart, oro över allavarliga biverkningar är sjukt påfrestande, serotonergt syndrom och Steven-Johnsons syndrom är de biverkningar som jag, till och från, har gått runt och oroat mig för, så jag känner med dig.

Walkingthedog
3/18/16, 9:52 AM
#2

Har daglig kontakt med psykiatrin nu, pratat med läkaren och min behandlare. Dosen på både mirtazapin och venlafaxin har sänkts, men dessa 'biverkningar' fortsätter att bli värre. Vilket självklart gör mig ännu oroligare, att tänk om det ej är biverkningar utan något annat som är fel. Eller att det kanske är Ritalin som ställer till det. Alla dom här sakerna jag känner står ju som biverkningar på alla tre mediciner, både normala och sällsynta. Men nu när tillståndet blivit värre, med kramper i fötter och höfter, så känns det ju riktigt illa. Har uppstått magont och kräkreflexerna sätts igång såfort jag stoppar något i munnen, samt någon slags svårighet med minne (kan inte ens räkna upp hur många gånger andra sagt till mig: "men det där har jag ju redan sagt till dig" dom senaste två dagarna), men eftersom doserna sänkts på medicinerna så vet jag ju inte vad som är utsättningssymptom och vad som är nya 'biverkningar'. Får ta och prata med läkaren igen idag, och se vad jag borde göra. Kanske det skulle vara bra att prova sänka dosen på Ritalin också, men samtidigt så känns det ju som att man inte riktigt borde sänka allt på en gång, då kanske utsättningssymptom blir riktigt dåliga…

Annielle
3/18/16, 5:57 PM
#3

Usch vad hemskt jobbigt!😕 Jag tycker ju att det låter som vettigast att sätta ut Venlafaxinet eftersom det var det som gjorde att det började bli så här om jag fattat rätt?

Att hålla på att sänka samtidigt med en annan medicin låter inte vettigt i mina öron, inte med mina dåliga erfarenheter av medicinsänkningar/ändringar i allafall.

Hoppas verkligen att det blir bättre snart och absolut inte sämre!

*kram*

Var dig själv, det finns redan så många andra.

xirya
3/19/16, 10:55 AM
#4

Usch vad jobbigt, hoppas att det blir bättre snart. Jag håller med Annielle om att det låter klokast att sätta ut Venlafaxinet, men man ska ta mina ord med en skopa salt då jag inte är läkare.

Det är bra att du har fått tag i läkaren och har daglig kontakt med vården. Problem med minnet är väldigt jobbigt, jag är till och från tvungen att skriva dagbok för att komma ihåg vad som har hänt under veckan, så jag hoppas att minnet börjar klarna inom kort för dig. 

Det finns ibland möjlighet att ligga inlagd vid insättning och doshöjning av mediciner när det finns misstanke om biverkningar, det kan vara en trygghet att redan ligga på sjukhuset om man oroar sig över att det ska bli väldigt allvarligt, och personalen får mer inblick i försämringen och får större möjlighet att ge dig korrekt behandling. Och de är oftast väldigt duktiga på att ge stöd och lindra oron.

Sen kanske det inte känns aktivt för just dig, och då är daglig kontakt med öppenvården helt ok tycker jag. Men om det känns tryggt så ta upp det med din läkare, för möjligheten finns i mån om plats på avdelningarna.

Kram

Walkingthedog
3/20/16, 11:29 PM
#5

Ja jag misstänker ju att det är venlafaxinet, men mina läkare tror också att det kan vara att jag bara inte klarar av att gå på både mirtazapin och venlafaxin samtidigt. Så därför har vi börjat sätta ut mirtazapin, men också sänkt dosen på venlafaxin. Men tillståndet fortsätter att förvärras, och jag är hemskt trött på detta nu. Vanligtvis så har jag ej ork mentalt till att göra saker, men nu har jag varken ork mentalt eller fysiskt till att göra något. Har som tur är boendestöd som kommer och hjälper mig, men det känns så frustrerande att jag just nu helt och hållet måste förlita mig på hjälp ifrån andra för att inte ramla och slå mig. Går nu fram och tillbaka från feber hela dagarna, ena timmen kan tempen ligga på 38-39 och nån timme senare 36-37, och då har jag inte tagit något mot febern. Blir ju orolig att dehär skulle kunna vara något annat än medicinerna. Eller så kanske det är psykiskt, har ju genom åren kännt smärta ibland pågrund av ångest, kan man må såhär dåligt pågrund av ångest/psykiska saker? Det känns så frustrerande och nästan hopplöst. Finns flera olika alternativ på vad dehär kan vara, men det finns inga svar alls, det ser inte ut att luta mer mot något. Uppsökte läkare igen under helgen, och ännu en gång så hittas inga fel på blodprov och undersökningar. Ska träffa mina läkare på psykiatrin igen den här veckan, får prata med dom. Och eventuellt gå till vårdcentralen, och kanske ta mer prover och/eller få någon remiss någonstanns för undersöka dehär mer. Att bli inlagd är inte riktigt aktuellt, har en kanin som jag inte klarar mig utan, och han behöver ju mat o skötas om dagligen. Men med tanke på att jag är helt utmattad och inte kan gå ordentligt, så försöker jag mitt bästa men behöver ju hjälp med även det. Så det blir ju lite av en balansgång, mellan vad jag vill och vad jag skulle behöva tyvärr… Fy vad jag är trött på dehär. Om det är psykiskt så tänkte jag att det skulle hjälpa att 'bestämma mig för att bli bättre' men det har ju inte hjälpt, har ju bara lett till att jag ramlat lite extra mycket idag.

Upp till toppen
Annons: