34. Utanför ämnet

Byta vårdnadshavare?

2016-05-11 13:09 #0 av: AnonymBert

Någon som vet hur det går till?
Anledningen orkar jag inte skriva om, men försöker leta runt om alla mina alternativ.

Kan man byta vårdnadshavare till någon annan släkting som är 18 eller över?

Anmäl
2016-05-11 13:16 #1 av: IaMiaMaria

Då får du nog gå via socialtjänsten och berätta varför dina nuvarande vårdnadshavare inte är lämpliga.

Anmäl
2016-05-11 13:20 #2 av: Maria

Japp, jag tror också att det är där man ska börja.

/Maria

 

Anmäl
2016-05-11 13:23 #3 av: AnonymBert

Det är socialtjänsten som är problemet, inte mina vårdnadshavare.
Dom tycker dock inte dom är lämpliga vilket kvarhåller mig på ett behandlingshem, men jag har uppnått allt jag ska men mina föräldrar anses olämpliga och undrar därför om man kan byta vårdnadshavare för att få flytta härifrån?

Anmäl
2016-05-15 20:45 #4 av: Ebolaa

Hej igen AnonymBert!

Det börjar bli ett tag sedan vi hördes sist, hur har du det?

Jag har praktik just nu på Socialtjänsten, så jag tror att jag kommer kunna hjälpa dig med frågan :)

Har du fått vårt enligt LVU - är det orsaken till att du placerades på behandlingshem? Eller är det frivillig vård enligt SoL? Om Socialtjänsten gör bedömningen att det inte är bäst för dig att bo med dina föräldrar - och att du nu fullgjort dina mål i vårdplanen genom behandlingshemmet - är det dags att du har ett möte med din socialsekreterare om hur din snaraste framtid ska se ut. När pratade du med henne / honom senast? Ni ska ju göra uppföljningar minst var 6 månad eller oftare beroende på ditt behov.

Man gör sällan "adoptioner" i det sammanhanget som du befinner dig i, utan då ser man till andra lösningar. Man kan göra dessa adoptioner om ett barn under väldigt lång tid har varit placerad i ett familjehem och när det inte finns någon plan att någonsin flytta hem igen, då det liksom inte är troligt att vårdnadshavarna kommer ta sitt ansvar på grund av sin knappa föräldraförmåga.

Alternativen för dig kan kan till exempel handla om ett stödboende - i form av en egen lägenhet, men tillgång till personal olika många timmar i dygnet beroende på vilket stödboende det handlar om. Det kan också vara ett familjehem, så att en "vanlig" enskild individ eller en familj har ett rum åt dig i deras hem. 

Men egentligen är det ju så att insatser ska anpassas till DIG - så hur skulle du vilja bo efter att du flyttar ut från behandlingshemmet? Din inställning till hur du vill ha det är väldigt viktig. Har du någon idé om vad du skulle behöva ha stöd eller hyjälp med inom den närmsta framtiden? Det är ju inget du behöver besvara till mig eller öppet här, men något som du ska fundera kring inför kontakten med din socialsekreterare.

Kram, ciao :)

Kul att se dig här igen! 

Anmäl
2016-05-24 00:13 #5 av: AnonymBert

Hej!

Ja det är ett tag sedan nu, det går upp och ner, men det är bara att vänja sig vid det.

Jag har äntligen fått diagnosen PTSD (så jag kan börja jobba bort det)

Sliter som en dåre för att ha ett "normalt" liv, men det verkar som jag inte riktigt kommer så långt. Jag tänker på självmord varjedag, men jag är bestämd på att inte ge upp. Att fortsätta slåss och visa att dom haft fel om mig.

Jag har blivit väldigt medveten om hur jag beter mig och har inte skadat mig själv på över ett halvår nu.

Jag har LVU och har inte pratat såvärst mycket med min socialtjänst på väldigt länge. Kontakten jag har med dom går igenom min personal så det är lättare för mig att hanskas med mina känslor som kommer upp (Personalen säger saker mycket finare en socialtjänsten som kan sitta och snacka skit om mina föräldrar och mig till mig i telefon, dom försöker få mig att vända mot föräldrarna och försöker få mig att ogilla dom.)

Det jag skulle behöva, ja det är helt klart en paus. Där det bara är jag så jag kan få lugn och ro. Det är allt jag velat ha från dag 1 av detta. Bl.a att flytta ut på landet, där det inte är en massa människor. (jag panikattacker när jag hör polissirener) Och eftersom jag bor så centralt så är det ofta.

Jag är väldigt självständig, och har varit det sedan ung ålder. (Jag tvättar själv, lagar mat själv, diskar, jobben jag haft har jag hittat/ansökt till helt själv m.m)

Men vi har börjat snacka mer och mer om egen tränings lägenhet då åldern börjar närma sig utflyttning ändå.

Anmäl
2016-05-27 15:13 #6 av: Ebolaa

#5 Hej! :)

Ja, du har inte haft det lätt, men du besitter enorma styrkor som har förmåga att blicka framåt, trots att du mår väldigt dåligt. Det är ju bra att du äntligen fått din diagnos eftersom du kanske kommer märka framsteg på ett annat sätt när ni väl vet vad du ska arbeta på. 

Ja, jag kom på i efterhand att alla som är på behandlingshem har en kontaktperson, och de ska ju kontakta socialtjänsten och berätta för dem hur det går för dig - jag menar, din placering fyller ju inte egentligen någon funktion längre om det är så att dina mål i genomförandeplanen är uppfyllda.

Det är dock oroväckande att höra att de socialsekreterare du mött inte visat respekt för dig och dina föräldrars integritet, så ska det inte få vara. Egentligen vore det bra om du och din kontaktperson lämnar in klagomål till IVO eller direkt till kommunen, för det är bara på det viset man kan nå förbättring på sådana områden. Som professionell får man helt enkelt inte värdera, alltså tycka att saker och ting är bra eller dåliga, utan man får prata om "sakfrågor" - men inte säga vad man själv tycker om dem. Så det där gör mig lite arg ärligt talat. De är med andra ord inte professionella, och det ska man som klient kunna kräva av de man möter inom socialtjänsten.

Men du, av din reflektion om det du känner att du skulle vilja ha - alltså bo på landet, få en paus, och bara leva i lugn och ro - så finns det säkert något familjehem som gärna hade tagit emot dig. För att bo på ett stödboende eller trningslägenhet är det ju oftast flera som bor i samma hus, och sen är det ju inte säkert att det finns något sånt på landet. Men det är ju värt att kolla upp om det finns något som skulle passa just det om att få bo mera själv. Sen finns det familjehem som till exempel har ett litet "hus" på gården som en ungdom kan bo i, men tvättar och lagar mat i huset. 

Det finns möjligheter vännen :)

Kram

Anmäl
2016-06-21 23:27 #7 av: AnonymBert

Socialtjänsten där jag bor är kända för att vara dåliga, många som är onöjda men finns tyvärr inte så många andra att byta till. Men det är bara att stå ut med, det är inte lång tid kvar tills jag kommer vara fri från dom ändå.

Familjehem är ingenting jag vill bo hos, känner att jag inte orkar bli utstött igen och att folk tycker jag är konstig eller psykisk sjuk om jag får panik attacker. (Vilket händer väldigt ofta nu för tiden) Det är något jag haft kanske, 3 gånger innan jag började må så dåligt att jag försökte ta livet av mig. Som jag nu har minst en gång i veckan.

Men ändå så börjar allt kännas lättare igen. (Kanske en uppåt månad?) Jobbet flyter på bra, jag orkar mer och så. Men det beror nog mycket på att jag inte behövt prata med soc, Kontakt person eller chefer. Endast mina föräldrar och personalen.

Märks verkligen på mig att jag mår bäst själv. Jag orkar bara stå ut med människor en viss mängd vid detta lag och att alltid ha dom surrande runt mig så kan jag aldrig slappna av och då blir man galen..

Jag kanske kommer få flytta hem iallafall om några månader, helt hux-flux.

Men men, man får nöja sig med framsteg. Föräldrarna funderar då på att hyra en lägenhet åt mig så jag kan få bo själv. En lägenhet själv är bättre en ett boende med andra.. Det är inte lunga-landet, men det kommer väl med tiden.

Kram!

Anmäl
2016-09-25 18:47 #8 av: Ebolaa

Hej igen AnonymBert! 

Det var längesen igen nu. Hur har du det ?

Bor du med dina föräldrar eller i en egen lägenhet nu, eller hur ser det ut på den fronten?

Du kan väl uppdatera om läget, alltså ditt mående, sysselsättning osv. Det är intressant att få följa dig.

Hoppas att du har det bra!

Kram! Blomma

Anmäl
2016-09-28 11:40 #9 av: AnonymBert

Hej! Det går både bra och dåligt. Men bättre iallafall.

Jag bor på HVB hemmet fortfarande men ska snart få flytta till egen lägenhet är det snack om.

Jag har det mycket bättre nu en förut där jag bor, men fortfarande strul med mina föräldrar och mig själv. Jag jobbar 5 dagar i veckan, mellan 06:00-16:00 eller 10:00-20:00 (Räknar med bilvägen dit också) och får väldigt bra med lön så jag sparar till min lägenhet och ensamlivet.

Tack! Detsamma! Kram!

Anmäl
2016-11-03 21:12 #10 av: AnonymBert

Är glad, riktigt glad, det är snack om en egen lägenhet nu. Jag har visat  att jag kan hålla ett jobb nu och att jag är redo. Nu är det bara att hitta en som jag klarar av som inte är för långt ifrån jobbet.

Anmäl
2016-11-05 00:52 #11 av: Ebolaa

Hej Anonymbert :)

Nämen, vad kul att höra att du äntligen börjar få en lägenhet på G!! SOM DU HAR LÄNGTAT, i flera år ju ;)

Det är ju just tålamod här som är grejen tänker jag, att tålamod är det som är något som är så viktigt gällande ens förändring. Det tar sån tid att komma på rätt, men så länge man har viljan (även om det vacklar) så hittar man dit, även om man förstås inte alltid orkar eller ens förmår att tänka positivt under vissa perioder liksom.

Men hur gammal är du nu?Typ 16-17?Har fått för mig att du var 13-14 första gången vi pratade. Kommer ihåg att jag förundrades över hur duktig du va på att formulera dig, trots din unga ålder.

På tal om skrivandet, skriver du låttexter och dikter fortfarande ? :)

Kram på dig!  Shit va stark du är och har varit alltså.

Så jäkla coolt är det...Blomma

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.