Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 1253 ggr
jessR
2016-05-11 16:53

Lika barn leka bäst? Eller inte?

Har en fråga angående hur det är för två stycken med liknande diagnoser att leva ihop eller ha en relation. Exempelvis två med ADHD eller en med ADHD och en bipolär eller Borderline

Är det bra eller dåligt för relationen att har liknande problem och då förstår varandra bättre eller påverkar man varandra negativt? 

Tack på förhand!

Att ta det första steget är den viktigaste delen av varje upptäcktsfärd och utan tvekan det mest betydelsefulla” – Platon -

Annons:
Zadeira
2016-05-11 18:05
#1

Det blir nog lite vad man gör det till och hur medveten man är om sina sårbarheter.

Två med liknande problem har ju förståelse och kunskap om diagnosen vilket gör att man vet vad det innebär, vet varför personen beter sig på vissa sätt osv. Det kan även vara en bra pepp att ha någon nära inpå som man kan ventilera med på ett "jämlikt" plan.

Däremot kan man ju också riskera att trigga igång varandra om man har problembeteenden, att man vet vilka knappar man ska trycka på för att göra det jobbigt för den andra osv.

Om det funkar eller inte beror nog på hur man är som personer och hur man själv tacklar sin diagnos. Jag tror att alla förhållanden bygger på kommunikation, så om man bara klarar av att sköta det från båda sidor så spelar det nog ingen roll om både har diagnoser eller inte.

[Klave]
2016-05-12 02:28
#2

Jag har själv PTSD, OCD, panikångest, social fobi, GAD och depression. Min kille har GAD och depression. Vi har varit tillsammans i lite över 4 år nu. Det bra är att man har någon som förstår hur det är att må som man mår. Hur det känns, hur tankarna går etc. Det negativa är ifall båda har det jobbigt samtidigt eftersom man då kan känna sig hjälplös samtidigt som man känner sig kass för att man inte orkar "bära" sin partner. Men jag tror det beror på hur bra man känner sig själv och sin diagnos, hur bra man känner sin partners samt vilka diagnoser man har. 

Två personer kan trigga igång varandra och då är det bra att ha en förbered plan på vad man ska göra när det händer för att man ska göra så lite skada man kan. Jag tror det bästa är att prata och pröva sig fram till ett sätt att hantera livet tillsammans oavsett om man har diagnoser eller inte.

Upp till toppen
Annons: