06. Behandling/Medicin

Nedtrappning av antidepressiv medicin

2016-08-16 05:37 #0 av: Snurpan83

Jag har ätit antidepressiv medicin i nästan 13 år.

Jag har trappat ut en gång men då bara för att byta till en annan.

Denna gången är det för att sluta helt.

Jag har nu gått från 150 mg Seroquel till 25 mg under en period.

Snart är mina tabletter slut och jag kan inte låta bli att vara skraj över vad som ska hända när jag tagit min sista tablett :/

Nu är det ju ändå så pass liten dos jag äter/har kvar..

Men min fråga till er är om ni själva har trappat ner/ut en antidepressiv medicin och era erfarenheter av det?    

(Alla reagerar ju olika, I know..)

Eller om ni har några tankar, råd osv..

 

Anmäl
2016-08-16 07:05 #1 av: Sagolikt

Jag gjorde samma sak förra sommaren. Det var värst i början men den sista minskningen gick bättre. Jag var väldigt orolig över att inte kunna sova (Seroquel gjorde att jag somnade) men det gick ju det med. Jag har mått bättre under det här året utan Seroquel än vad jag gjorde under de tio åren när jag åt dem. Hoppas att det blir så för dig med. Jag vet ju inte om det har med Seroquel eller något annat att göra, men jag tycker att sinnesupplevelserna är starkare nu, t ex när man stoppar fötterna i havet, går barfota eller känner någon växt som doftar.

Anmäl
2016-08-16 18:59 #2 av: IaMiaMaria

Det är ju lite olika som sagt för alla hur det kan bli, men jag tror att vanligast är att man mår sämre ett tag när man slutat med tabletterna men om man orkar stå ut och kanske får samtalshjälp så mår man bättre tillslut. Hjärnan måst ju vänja sig att vara utan de konstgjorda substanserna och tillverka dom själv, så då blir det en övergångsfast.

När jag slutat med antidepressiva så kan jag ha mått riktigt uselt i ett par veckor med illamående och huvudvärk och yrsel och mer ångest mm. Men sen går det över.

Mår du mycket sämre och det inte går över då kanske du behöver dom för att må bra (om du gjort det med dom).

Anmäl
2016-09-21 21:22 #3 av: Snurpan83

Tack för era svar!

Jag har nu varit utan seroquel i nästan precis 1 månad. Första gången på nästan 13 år jag är utan antidepressiv medicin!

Jag tycker det första 4 veckorna gick.. ok. Psykiskt sett var det ovanligt bra. Fysiskt sätt så klappade magen ihop, sömnen försvann och var illamående, irriterad, ledde och yrslig. Men efter ca 2,5 vecka blev det bättre.

Men... nu känner jag mig nästan deprimerad igen. Mkt mer än jag gjort det senaste typ 2-3 åren.

Tror ni fortf det kan vara utsättningssymptom?
Eller har depressionen kommit tillbaka..?

Så svårt att veta :/

 

Anmäl
2016-09-21 22:09 #4 av: [josten]

Vilken dos hade du när du slutade ? Tror man ska va nere på 5 mg typ innan man avbryter. Å trappa ner mkt långsamt.

Anmäl
2016-09-22 00:11 #5 av: Snurpan83

Jag hade 25 mg innan jag slutade..
min psykiatriker ville först att jag skulle minska med 25 mg i veckan och sen sluta helt. 😏
Jag sa då att det kommer inte funka, men hon lyssnade inte.. så jag sa att jag trappar ned i min takt. Så jag minskade med 25 mg varannan/var tredje månad.

 

Anmäl
2016-09-22 11:31 #6 av: IaMiaMaria

Kroppen är ju som van att ha dessa antidepressiva och nu är den utan. Så att du känner dig mer deprimerad är inte så konstigt. Men om det blir värre och värre och inte går över om några veckor då kanske du behöver dessa tabletter.

Vissa behöver ju äta dom livet ut för att må skapligt bra.

Anmäl
2016-09-29 19:51 #7 av: Sagolikt

Seroquel finns väl inte i lägre dos än 25 mg?

Hur mår du nu, TS? 

Anmäl
2016-10-12 10:35 #8 av: [tk1971]

Hm... används Seroquel som antidepressiv medicin? Jag trodde det var ett neuroleptikum.

Själv har jag trappat ner och slutat med olika antidepressiva, och det som jag tycker är jobbigt är att hur sakta man än trappar ner får jag dessa fruktansvärt jobbiga "brain zaps". Ni som haft dem vet vad jag menar. Så fort man rör det minsta på huvudet eller ögonen så känns det som att medvetandet försvinner under en millisekund, ofta flera zappar efter varandra. Hemskt!

Sajtvärdar: iFokus vore ingenting utan dess medlemmar. Tänk på det.

Anmäl
2016-10-12 19:52 #9 av: IaMiaMaria

#8 Det är ett neuroleptikum, det har du helt rätt i. De är väl främst ett stämmningstabiliserande läkemedel även antipsykotiskt. Men om man har ett varierande stämmningsläge så kan de nog användas som förebyggande för depression. Men det är ju inte ett rent antidepressivt lm.

Anmäl
2016-11-27 23:41 #10 av: Snurpan83

Tack för att ni har svarat och skrivit!

Nu är det liter mer än 3 månade sen jag slutade och jag mår helt ärligt skit..

Jag har jätteproblem med min sömn och har haft i många år och när jag slutade med tabletterna blev det ännu värre.. De hjälpte mig iaf att sova rätt så bra när jag väl lyckats somna men nu är det katastrof..

Jag mår väldigt dåligt psykiskt. Tappat lusten till allt, mkt ångest, panikångest och tårar.

Jag kanske skulle behöva börja med tabletterna igen men jag vill verkligen inte gå tillbaka till min psykiatriker, vilket jag måste göra då min husläkare som jag haft i 8 år vägrar skriva ut mediciner trots att jag haft de förut. Psykiatrikern är nedlåtande,  nedtryckande och rent elak emellanåt..

 

Anmäl
2016-11-28 09:21 #11 av: Annielle

Det kan tyvärr ta lång tid innan det stabiliserar sig, speciellt när man har ätit en medicin så länge som du.

Och nej, det behöver inte alls ha att göra med att du behöver medicinen.

För mig som har ätit SSRI (escitalopram) i över 10 år har det inneburit att jag har blivit som om jag vore döende de första månaderna när jag har klippt bort en liten smula i tabletten. Sängliggande större delen av dagarna, konstant dunkande huvudvärk och yrsel, svag och utmattad i hela kroppen, magen helt åt skogen, knappt någon sömn, svårt att gå ens 500 meter om dagen i jättelångsam takt. m.m. Ett rent helvete!

Men efter ett år har det stabiliserat sig för mig, även om jag är ännu mer hyperkänslig, gråter ofta osv, men det ser jag inte som något man ska medicinera bort typ hela livet, behövs ju bra hjälp via samtal/terapi och liknande oftast.

Efter att ha läst boken Pillerparadoxen och bläddrat en del i den nyare boken Dödlig psykiatri önskar jag verkligen att ingen åt någon psykofarmaka i mer än en kortare period, önskar att jag själv hade vetat mycket mer när jag började med min medicin (motvilligt, men vet inte hur jag hade överlevt då utan heller, hade sedan länge samtalskontakt också) och dragit ner på den och slutat när det inte hade gått mer än tre år åtminstone.

Vet inte om jag någonsin kommer att kunna bli fri ifrån den nu! Ledsen

Det finns ju mycket man kan göra innan man tar piller(men även när man tar piller så klart)

Saker som:

Mindfulness (finns mycket vetenskapligt bevisat att det hjälper vid depression, ångest, sömnbesvär, smärta osv...)

Äta en antiinflammatorisk kost (viktigast är att skippa sockret och äta mycket grönsaker (frukt om man tål det)

Motionera

Testa Johannesört som är vetenskapligt belagt att det ger lika bra effekt vid lätt till medelsvår depression som andidepressiva läkemedel , men bara om man inte äter några andra mediciner samtidigt eftersom det kan vara farligt att kombinera. (har själv ätit Johannesört tidigare, jag fick effekt men var tvungen att sluta eftersom jag är extremt känslig för solen och Johannesört ökar tyvärr känsligheten för solen.

Testa Safframyl (innehåller saffran och vitaminer)har en bekant med långvarig psykisk ohälsa och depressioner som äter det och tycker att det fungerar bra.

Har du någon att prata med? psykolog/terapeut eller liknande? 

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2016-11-28 10:21 #12 av: Jordglob

TS,  som du mår nu ska du inte behöva må och om det fortfarande är utsättningsymptom eller inte är svårt att avgöra. Finns det någon möjlighet att byta psykiater? Att gå som du gör just nu och att det eskalerar är ju inget alternativ och att psykiatern överger dig i det här är inte okej. Efter så läng användning måste ju nedtrappningen göras försiktigt och långsamt och under uppsikt, det är ju de som är själva grejen. 

Anmäl
2016-11-28 15:14 #13 av: Annielle

Håller definitivt med om att nedtrappningen ska ske väldigt långsamt efter en så lång tids medicinering, men jag vet också att läkarna inte brukar ha bra kunskap/förståelse för det och säger åt patienterna att göra det alldeles för snabbt och där med riskerar att jättemånga mår väldigt mycket sämre än vad de skulle behöva må och ofta börjar med medicinen igen eller får någon ny utskriven.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2016-12-02 06:33 #14 av: Aleya

Jag har två erfarenhet. Jag hade först citalopram. Jag slutade med dessa tvärt då läkaren sa att det är bara att sluta. Jag blev knäpp. Jag blev seg och jag fick värre problem med min depression.

Sen har jag haft velafaxin. Jag fick aldrig några problem då jag satte in medicinen och utsättningen var jäkla smärtfri också. Jag fick aldrig några problem alls.

Men jag kände som du. Att det var pirrigt och jobbigt med utsättningen. Men viktigt är att du inte skäms om nedtrappningen behöver fortsätta längre. Kroppen reagerar olika på olika saker för olika människor.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-01-01 23:27 #15 av: Snurpan83

Tack för era svar 💛

En upptadering:

Har nu börjat med medicinen igen. Det gick inte att vara utan helt enkelt..

Min psykiatriker har slutat. Jag hade ingen aning om det då ingen info har gått ut till mig. Och någon ny var det inte tal om..
jag vill egentligen aldrig sätta min fot på en psykologmottagning igen eller hos nån psykiatriker i tanke på hur jag har blivit behandlad under alla dessa år..

Min husläkare som jag skrev om tidigare (han vägrade skriva ut trots att han kan och får) gjorde en helomvändning och skrev till slut ut nytt recept.

Men min medicinering får jag alltså sköta själv. Jag är visserligen van. Har varit inom psykiatrin nu sedan 2004 och inget förvånar mig längre..

Jag började med 25 mg och kände mig lite böttre men svajig.. och ÄNTLIGEN kunde jag sova igen!
Åt den dosen i tre veckor och gick sen upp till 50 mg. Jag vet att kroppen ska vänja sig och att man kan få mer biverkningar när man ökar dosen.. men det känns rätt så nattsvart för min del.
När jag skriver detta rinner tårarna och ångesten gräver i min bröstkorg.

Hoppas verkligen det ska bli bättre och att alla onda tankar bara är tillfälliga och snart försvinner.

Vill bara må bra igen

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.