09. Depression/Ångest

Varför är jag så dålig?

2016-09-12 10:43 #0 av: SuperNaturalBeing

Jag förstår verkligen inte. Varför klarar jag inte av det som de flesta klarar av? Vad är det för fel på mig? Jag har inge ork alls att plugga och har hamnat så långt efter i mina studier att jag får panik. Jag har inga vänner, jag klarar inte av att skaffa körkort, klarar inte av att jobba. Klarar ingenting. Det enda jag klarar av är totalt värdelösa saker, som att öva mitt instrument, ta hand om växter, lära mig saker om växter. Det är det. Och vad ska jag med dessa saker till? De kommer inte ge mig en lön att betala hyran med. Vad fan ska jag göra? Jag är totalt värdelös och jag orkar inte mer. Snart är det fösta tentan på terminen och jag har i princip missat hela kursen och jag har inte alls nån mental ork att ta igen nånting.

Varför? Varför måste jag vara så dålig för? :(

Anmäl
2016-09-12 10:53 #1 av: IaMiaMaria

Jag tror inte att du är dålig, men det låter som att du har väldigt låg självbild och inte tror på dig alls. För att klara av alla de saker som du nämnde så måste man också tro att man klarar av det. Sen kan ju orsaken till att du inte orkar vara nåt annat underliggande?

Har det alltid varit så eller har det blivit så nu, du kan ju ha en depression tex som gör att du inte orkar med att gör något.

Sen tycker jag inte alls att det är värdelösa saker att kunna ett instrument och om växter. Vad pluggar du nu? Du kanske inte har intresset om det, du kanske ska läsa musik eller om just växter ist, finns ju massa bra jobb där man jobbar med växter, för där verkar du ju ha lite intresse och orka att lära dig.

Du kan mer än vad du tror!

Anmäl
2016-09-12 10:53 #2 av: Sommarek

Att inte kunna är inte lika med att vara dålig. Det låter omedelbart som att du kanske har en depression, vilket är precis lika "handikappande" som mera synliga problem. Om du hade suttit i rullstol, hade du klandrat dig själv för att inte kunna springa maraton då?

Har du pratat med någon läkare om detta? Det kan vara allt från akut vitaminbrist till depression som gör att du har det så.

Anmäl
2016-09-12 14:14 #3 av: SuperNaturalBeing

Jag är trött på liknelser "om du suttit i rullstol. Om du haft det eller det besväret" , jag struntar faktiskt helt i teoretiska situationer, för de är just det, teoretiska , och hr inte något med min mycket VERKLIGA situation att göra.

Plugga musik? Nej. Jag är inte i närheten av bra nog att vara musiker och det sger jag inte för att vara blygsam. Det är OTROLIGT hård konkurrens. Jättehård. Endast de bästa av de bästa kan spela instrumet för att försörja sig, och även dessa människor har inte alls en stabil inkomst. Min lärare t.ex. jar tre olika jobb för att kunna försörja sig. Nej tack. Även om jag varit bra nog hade jag inte velat ha det så.

Och växter.. ja. Jag har ett sådant intresse , men känns inte som att det finns något jobb som passar mig inom det heller.

Det har varit såhär sen jag var liten. Att jag känt mig otillräcklig och dålig...Ja...

Anmäl
2016-09-12 15:09 #4 av: Sommarek

#3 Det är alltså bättre att du ger dig själv en massa skit för något du inte ens vet om du kan hjälpa? För all del.

Anmäl
2016-09-12 15:46 #5 av: SuperNaturalBeing

#4 men vad har din teoretiska situation alls med mig att göra? Det är det jag inte förstår. Det är två helt skilda saker.

Anmäl
2016-09-12 19:36 #6 av: IaMiaMaria

Du behöver ju inte bli musiker för att plugga musik. Man kan läsa till musiklärare, bygga instrument, fast då är det väl mer hantverk man ska plugga. Men som sagt kan ju finnas mer och om du gör nåt du är intresserad av så tänkte jag kanske att du skulle gå bättre för dig och du inte kände lika mycket att du var dålig.

Det var tips och antog att du ville ha något råd då du skrev.

Jag började läsa fysik för flera år sedan då jag ville bli byggnadsingenjör. Det gick skitdåligt och jag tappade självförtroende helt och gick typ in i väggen, började sen plugga till sjuksköterska ist och det var mer jag och det var betydligt mer intressant och då gick studierna jättebra, klart det var tufft. Men då jag var intresserad så var det roligt.

Anmäl
2016-09-12 23:36 #7 av: SuperNaturalBeing

#6 jag sa aldrig att tips inte var välkomna ...Gav bara en realistisk bild av situationen. Att bli musiker är det enda jag nånsin velat, men jag är inte bra nog. Varken tekniskt eller teoretiskt (har svårt för att lära mig noter och speciellt att räkna taktslag). Är därför inte heller lämpad att lära ut, vilket jag inte heller är det minstra intresserad av. Har t.o.m gått lärarutbildningen innan , i 3 år, och hoppat av för att bli lärare går verkligen emot hela min personlighet. Är inte en ledartyp och jag vill inte behöva ha ansvar över någon annans utbildning. Vill helst ha så lite att göra med människor ö.h.t om jag nån gång lyckas få ett jobb (vilket inte känns troligt då jag verkligen är helt hopplös).

Vet inte varför jag skrev tråden...Jag kanske låter snäsig eller så, men det är jag inte. Är bara så oerhört ledsen och och ensam och utan hopp. Kan inte sluta gråta. Jag vet inte vad jag ska göra.

Anmäl
2016-09-14 21:53 #8 av: fossingen

#7 Vad ser du fram emot på dagarna?
Kanske dags att försöka skaffa en ny hobby eller plugga något nytt? Något du tycker är fascinerande eller intressant?


Anmäl
2016-09-18 13:24 #9 av: Aleya

Gillar du växter så gå och bli florist eller trädgårdsmästare.
Vad studerar du nu? Tänkte när du är så stressad över att inte hinna ikapp.

Fast det är ju bra att du har intressen iaf. Om än det inte betalar hyran.

Du kan inte bli sjukskriven från skolan då du verkar så deprimerad och stressad?
Du säger att du inte kan jobba heller, är det något någon läkare sagt eller är det någon händelse som hänt så att du fått bekräftat att du inte kan jobba?

Jag hoppas att du kan hitta hjälp för ditt mående iaf. För du verkar klanka ner otroligt mycket på dig själv och må dåligt.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-09-19 11:39 #10 av: SuperNaturalBeing

Jag vill varken bli florist eller trädgårdsmästare :/ Möjligtvi florist , men jag vet inte. Och det känns väldigt läskigt att bara ge upp ett stabilt välbetlt yrke och satsa på något annat som man kanske inte heller känner för, men som då ger mindre lön. Då kan jag ju lika gärna stanna kvar där jag är... (tandläkare).

Jag orkar inte med fler hobbies för ärligt talat orkar jag knappt med de två jag reda har. Växtintresset är dessutom en helt ny hobby ( innan i år hade jag inget intresse av växter alls och dödade alla som hade oturen att hamna i min vård) så nej. Detta handlar knappast om att jag har för lite för mig och skulle behöva nya hobbies att fylla min tid med. Det det handlar om är att jag känner mig så otroligt ledsen och värdelös att det känns som att jag lika gärna kan ge upp för drt kommer ändå inte bli nått av mig. Jag behöver känna att jag klarar av nånting, först då kommer mitt självförtroende att byggas upp och därmed också mitt mående. Men som det är nu känns det som att jag är sämst och misslyckad :/

Jag säger att jag inte kan jobba eftersom mitt mående är som det är. Jag mår just nu så dåligt att jag mest sitter och stirrar framför mig. Vid de ytterst få tillfällen då jag lyckas ta mig till en föreläsning så sitter jag bara där. Orden går in genom ena örat och ut genom andra och jag slutar rätt snabbt föra anteckningar för det känns poänglöst. Det känns typ som att jag inte är där. Som att min kropp befinner sig i klassrummet, men som att mitt psyke är nån helt annanstans så oavsett hur mycket jag försöker så kan jg inte hänga med i vad som sker. Hade detta varit ett jobb hade jag ju blivit sparkad för längesen eller hur? Så även fast jag helst faktiskt vill jobba så känner jag mig väldigt skeptisk till att försöka skaffa ett, dels pga mitt mående och dels för att det ärligt talat känns som att jag inte är bra nog för något jobb alls.

Anmäl
2016-09-19 12:16 #11 av: Aleya

#10 fast du kan ju inte hålla på att läsa till nått om du känner att du ändå inte kan arbeta med när du mår som du mår.

Du borde verkligen söka hjälp

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-09-19 15:08 #12 av: SuperNaturalBeing

#11 fast min poäng var ju att jag är inte tillräckligt lvertygad om att jag vill bli florist , vilket skulle ge mindre i lön, för att ta det steget. För om jag börjar plugga till typ florist och sen visar det sig att jag bara hamnar på samma motivationslösa ställe igen, då hade jag ju lika gärna kunnat stanna kvar där jag är nu. På vilket sätt är det inte logiskt? Jag förstår inte.

Sen avskyr jag när folk säger "skaffa hjälp" hit och skaffa hjälp dit. Som att det är bara så enkelt. Som att det finns något ställe man kan gå till där man kan trycka på en knapp och så är alla ens problem ur vägen.

Vad säger du om jag säger stt jag redan har sökt hjälp? Att jag redan påbörjat medicinering och har någon jag pratar med? För det har jag. Jag har gjort det. Det är fixat. Ja, jag är just nu precis i början av den hjälp som finns att erbjuda,men jag är redan på den vägen. Så
. Vad nu?

Faktiskt så känner jag inte för stt ha kvar den här tråden längre. Skrev den när jag var väldigt ledsen (kunde intr sluta gråta som sagt) och var i stort behov av någon liten sympati och uppmuntran. "You can do it! Du är inte så värdelös som du tror" , typ, men men..

Vem är sajtvärd här? Eller medarbetare? Kan nån av er ta bort den här tråden?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.