Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 2620 ggr
[postmortum91]
2016-10-02 01:11

Skitångest

Usch, nu har jag ångest igen. Existentiell dödsångest. Det är en tortyr att vara rädd för det oundvikliga, att sluta existera. Jag får panik när jag kommer in i den djupa medvetenheten om det. Spelar ingen roll om jag dör som 120, jag kommer ändå sluta finnas Någon gång. Som att sova utan drömmar fast för alltid. Som det var innan jag föddes. Hela jag kommer för mig vara bortspolat, alla erfarenheter och minnen borta. Usch vad paniken växer och tillfällena blir tätare då jag har ångest. Jag går och onödigt nog djupt inom mig hoppas på att någon kommer säga "nej, döden är ett påhitt. Du kommer alltid leva". Sedan står logiken mig i huvudet och jag blir uppgiven och börjar gråta

Annons:
[Giiisella]
2016-10-02 05:37
#1

Jag förstår dig precis, jag kan oxå ha liknande tankar, som bara varvas upp mer och mer. Jag tror det enda man kan göra är att försöka bryta tankarna när dom kommer, genom att medvetet göra något annat eller tvinga sig själv att tänka på något annat. Fast det är inte lätt att bryta när man väl börjat i de tankebanorna. Får du nån hjälp hos någon psykolog? Nån sorts terapi för att kunna hantera känslorna när de kommer är nog nädvändig, fast det har du kanske redan? Hoppas det släppte i natt för dig i alla fall!

OnlineCores
2016-10-27 23:37
#2

#0 Du borde läsa boken Äcklet av Sartre. En riktig klassiker från 1900-talets första halva, den handlar om just det.

Whoever is careless with the truth in small matters cannot be trusted with important matters.

Upp till toppen
Annons: