Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
09. Depression/Ångest

berätta för vänner om depression?

2016-11-22 18:18 #0 av: 1000

hej, jag är 16 och har mått skit ett  långt tag med massa olika symtom osv och nu har jag och min familj äntligen fått tag i vården, jag var på ett lågnt möte igår och fyllde bl.a. i enkäter och psykologen där konstaterade att jag var "säkerligen rätt djupt deprimerad" och att det var akut att jag skulle få hjälp. så har fått en akuttid på bup om en vecka där jag kommer få en ny bedömning och hjälp så fort som möjligt.

vet inte exakt varför jag skriver detta men vill ha lite hjälp kring hur jag ska orka med detta. söker framför allt svar från folk som själva har erfarenheter av psykisk ohälsa/depression. hur var det för er? fick ni hjälp på bup? berättade ni för era vänner att ni var deprimerade? hur funkade det med skolan? hur blev ni friska (om ni blivit det)? osv

jag känner att jag kanske vill berätta/förklara för mina närmsta vänner varför jag kan va så trött/tråkig/nere osv men är rädd att de typ inte ska tro mig/inte förstå mig? berättade för en vän att jag fått en remiss till bup och han ba "VA varför det????" jätteförvånad och hade tydligen aldrig märkt nåt.

tror inte nån av mina vänner märkt så mycket eller oroat sig över mig. vilket är konstigt då mina föräldrar märkt allt väldigt tydligt? 

vet inte hur jag ska säga det riktigt heller.. är rädd att de ska medvetet eller omedvetet ta avstånd från mig för att jag blir för jobbig och en tung börda

Anmäl
2016-11-24 17:25 #1 av: OnlineCores

Hej, jag har några egna erfarenheter, men inte från bup eftersom jag var 23 år när jag sökte. Jag valde att vara öppen med det när jag sökte hjälp och tycker det var ett bra beslut. Dels för att andra fick veta att jag hade begränsningar under en period i livet och att jag kunde få lägre krav under tillfrisknandet. Talar man inte om så får man heller ingen hjälp.

Det har också varit skamfyllt tidigare i samhället med psykisk ohälsa vilket har börjat vända de senaste åren, och samhället är i allmänhet mer öppen kring det nu. 

Troligen kommer du att få delade reaktioner från olika vänner och det kommer troligen inte bero på din ohälsa, utan handla mera om deras egna identifikation med sig själva. Jag antar att dina vänner är runt din egen ålder, då många fortfarande letar efter sina egna identiteter i olika aspekter.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.