03. Allmän psykologi

Underliga självmordsfantasier

2017-02-22 02:03 #0 av: Boho.Madness

Hej!

Jag har nu i flera år haft många underliga fantasier där jag blir räddad från självmord och jag förstår inte vad det här handlar om .

Det började för ungefär 3 år sedan när jag var som djupast nere i en depression och verkligen inte ville vara vid liv i sommarens slut. Jag hade inga vänner, ingen energi alls, min dygnsrytm existerade inte ens och självskadebeteende var min vardag. Jag misslyckades med ett seriöst självmordsförsök och hade inga tankar alls på att bli "räddad" omkring den tidsperioden.
Livet förändras dock och jag överlevde sommaren med doser av antidepressiva långt över det rekommenderade dagsintaget. Min doktor tyckte uppenbarligen att leverriskerna var mindre än de mentala. När hösten kom hade jag sett till att byta ut min vardagsmiljö och studerade istället en lite mer estetisk inriktad utbildning ute på vischan och fann därmed nya vänner som gav mig hopp nog att faktiskt vilja fortsätta leva, trots självmordstankarna som alltid verkade ligga ett steg före.

När min dödsönskan minskade men inte mängden självmordstankar ändrade sig självmordstankarna så att istället för att jag funderade på praktiska delar som om det t.ex. är möjligt att överdosera på benzo spelades fantasier i form av små kort filmer upp i mitt huvud där jag ofta ofrivilligt blev hindrad från självmord.
Det kunde vara att polisen höll fast mig trots att jag gjorde ett starkt motstånd eller att ett smart geni genomskådade mina självmordsplaner och lyckades hålla mig inlåst i ett rum tills jag kom på andra tankar. Jag var alltid underlägsen fysiskt eller mentalt men oftast både och samtidigt.
Jag tyckte genast att de här fantasierna var bekväma. Det var så skönt att kunna lägga sitt liv i någon annans händer, att det fanns någon som "visste bättre" och som ville lägga sin tid och kraft på att visa mig att det fanns hopp. Jag kände mig läkt inombords vid varje tanke precis som när man gråtit när man var yngre och fick en lång kärleksfull kram. Jag blev mer avslappnad och tryggare helt enkelt.
Det här stannade självklart inte bara som en tankeform. Nej, jag var ju tvungen att uppleva det också. Efter att ha upptäckt en tillfredsställelse i att titta på Youtube-klipp där människor räddats från självmord kunde jag spendera timmar med att titta på dessa videor och när videorna började ta slut nöjde jag mig med vanliga takedowns, oftast på kriminella av poliser och liknande. Men takedown? Med lite fantasi var det perfekt för att få känna den där helande ansvarslösa känslan. Så gissa vad jag gjorde? Jag sökte mig till min lokala judoklubb utan att ens lägga märka till att det började gå lite för långt.

Åren har gått sedan dess men fantasierna är kvar. De blir oftast mer och starkare när jag mår sämre men jag lyckas inte hitta någon särskilt logisk förklaring till detta. Känns ibland som att mina ansträngningar inte räcker till och att jag måste låtsas försöka ta livet av mig bara dör att bli "räddad" även om jag vet att det inte är värt det och att chansen att jag faktiskt skulle genomföra det är liten. Har också funderat på rollspel och liknande men jag skäms såklart över det här och är inte redo att dela med mig av dessa tankar till någon i min omgivning.

Visst finns det fördelar; jag har nu 5 KYU i judo, jag har ett sätt att återbehålla mitt inre lugn och får ständig träning av min föreställningsförmågan men börjar fundera på om det finns något bakomliggande fel jag aldrig tänkt på någonstans i min lilla hjärna.
Så vad säger ni? Vad är det här? Är det normalt? Hur skulle du gå till väga i min situation? Tack på förhand!

Anmäl
2017-02-22 12:42 #1 av: OnlineCores

Dr. Phil sa i ett avsnitt att han trodde att 50% av alla självmord är av misstag. Det han menade var att när en person gör ett försök så beror det på att personen vill ha uppmärksamhet från omgivningen, en desperat handling. Och att det inte handlar om att personen egentligen vill dö. Han påpekade att när någon har gjort ett försök så ångrar de sig när det är för sent, precis innan de dör, för då sätts allting på spets.

När du beskriver att du blir räddad från det, så blir jag påmind om vad han sa. Kan det ligga något i det? 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.