05. Anhöriga

Hjälp eller kränkning?

2017-03-31 13:39 #0 av: SilverRosen

Har en närstående som i blind förtvivlan håller på att begå ett mycket stort misstag och jag har lyckats pussla ihop fakta och händelser för att verkligen förstå personens beteende, handlingar och känsloliv.

Det jag nu kommit fram till har hjälpt mig komma över den största aggen, besvikelsen och oförståelsen. Nu känner jag mest att jag vill hjälpa hen att inte begå detta stora misstag, men jag är rädd att det kommer att tas som ett övertramp och en kränkning eftersom hen inte bett om min hjälp.

Ska jag vänta i bakgrunden ifall personen ber om hjälp, försvara personen från alla anklagelser och okunniga kommentarer hen får från övriga familjen?

Vet inte hur stora friheter man får ta när det gäller närstående? Hur stort ansvar har man för en annan vuxen människa? I vissa fall hade jag önskat kunna få denna sortens hjälp, i andra situationer hade jag avskytt det.
Jag vill gärna att människor utvecklas och växer i sin egen takt, men jag kanske fick insikten för personens skull och för att stöttning och förståelse, så att denne inte känner sig ensam och övergiven.

Någon som förstår mitt dilemma? Några bra tips?

Anmäl
2017-03-31 13:43 #1 av: Calcifer

Det är hemskt svårt att svara på utan att veta mer vad det handlar om. Förstår om du inte vill lämna ut det, men blir som sagt svårt att svara på. Ett stort misstag i dina ögon behöver ju inte betyda att det är det. Eller så är det ett misstag men de måste få begå det för att lära sig på egen hand. Eller så vore det bra om någon ingrep. Men utan detaljer eller veta ålder eller nåt så är det nästan omöjligt att säga vad som är bäst.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2017-03-31 14:07 #2 av: SilverRosen

Jag förstår.

Personen har sedan länge påvisat märkliga tendenser som jag nu fått till ett personlighetsdrag som förklaras helt av Anknytningsteorin hos vuxna i relationer.
Och anledningen till att det är känsligt är dels för att personen inte bett mig om att bli "analyserad", dels för att det kan kännas som ett intrång och övertramp i dennes innersta privatliv.

Hen har känt sig oförstådd och vi har aldrig riktigt fått grepp om vad alla deras problem "egentligen" handlat om. Men nu kom insikten till mig och jag dömer verkligen inte personen för agerandet, utan skulle vilja hjälpa hen att förstå sig själv bättre, kanske få professionell hjälp och inte göra något som hen kanske ångrar i framtiden.

Och det är det "kansket" som ställer till det. Personen kanske är fullt medveten om sina problem och sammanhanget, kanske har jag helt fel, kanske är detta exakt vad hen behöver i sitt liv.
Därför jag inte vet vad jag ska göra. =)

Anmäl
2017-03-31 14:15 #3 av: Calcifer

Jag tycker alltid man ska vara extremt försiktig med att själv sätta diagnoser på folk och därefter agera utefter det. Hur bra kontakt har ni annars, kan ni, har ni, pratat om tyngre och mer personliga saker?

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2017-03-31 14:46 #4 av: SilverRosen

Ja vi har pratat om mycket tunga och intima saker förut, jag litar på personen, det var hen som uppmärksammade några av mina personlighetsdrag som jag inte kunde sätta ord på, men som jag alltid haft och levt med.

Men eftersom hen nu inte bett mig om hjälp eller råd, kanske jag ska hålla insikten för mig själv. Vi kanske inte står så nära som jag alltid trott.

Jag ska nog inte dra det till att jag sätter en "diagnos", jag har bara grubblat över tendenser och pusslat ihop en bild av vad jag anser logiskt i personens fall, magkänslan har ofta rätt också. Är alltid både källkritisk och mycket försiktig med "google-diagnoser"  

Anmäl
2017-03-31 14:49 #5 av: Calcifer

Det misstag du nämner i första inlägget, är det något enormt och stort som kan förstöra för dem om det du tror stämmer? Alltså, om det är tidskänsligt är det kanske en annan sak, annars skulle jag ta det väldigt lugnt och försiktigt och stötta mer generellt än att direkt lägga sig i.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2017-04-12 11:52 #6 av: SilverRosen

Wow va tiden rusar förbi.

Min insikt var första steget i att förstå en mycket komplex och känslig situation. Jag ville först och främst få personen att förstå att jag finns där för dem och jag är idel öra, att de kan lita på mig och framför allt att jag älskar hen väldigt mycket.
Personen visade exakt hur stort förtroende hen har för mig och fyllde i alla pusselbitar som jag saknade för att förstå problemets helhet och varför konsekvenserna blev som de är.

Vi samtalade länge  och hen tackade mig för att vara den enda som var angelägen om att lyssna på hen och fråga hur hen mådde.

Min insikt var en mycket liten pusselbit i något som är så stort och komplext och det var inte i närheten av hela förklaringen till situationen. Så jag är glad att jag inte agerade ogenomtänkt, för då hade jag skadat personen förtroende för mig.

Situationen var tidskänslig för tillfället, men när jag fick förståelse för vilka komponenter som låg bakom deras agerande förstod jag att det inte är någon fara med personen. Besluten är inte ogenomtänkta eller panikslagna och de har bara velat hålla saker privat vilket har sina för och nackdelar.
Jag är inte orolig för personen längre och vår vänskap har nog växt sig starkare.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.