Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 4513 ggr
91Marran
2017-04-08 19:40

Panikångestattacker

Min katt gick bort i februari 2012. Jag får fortfarande panikångestattacker över att han är borta. Hur ska jag undvika att de kommer? Hade jag vetat att jag fick träffa honom om jag dog hade jag inte suttit här nu. En ny katt hade kanske avhjälpt lite, men får inte ha en för mina föräldrar trots att jag bor själv och är 26. Vill inte bråka med dem om det. Så vad kan jag göra? Jag vet att han vill att jag ska leva mitt liv och bli 187år som jag lovade honom en gång i tiden. Jag vill inte göra honom besviken men jag behöver honom i mitt liv. Mår psykiskt dåligt som det redan är och behöver inte detta också. Tacksam för hjälp.

Mvh
Mig

Annons:
Lia
2017-04-08 20:25
#1

Varför får du inte skaffa en ny katt? Du är ju vuxen och bor själv.

Min hund gick bort i oktober 2012 och jag sörjde henne i princip dagligen och mådde fruktansvärt i 3 år. Sen skaffade vi en ny hund. Hon ersatte självklart inte min förra hund, men hon gjorde det lättare att komma över och bli bättre. Nu är det inte lika jobbigt längre, och jag kan tänka tillbaka på stunder med henne och faktiskt bli glad.

angest
2017-04-08 20:54
#2

Men hur kan dina föräldrar bestämma om du har katt eller inte när du inte ens bor hos dom? Skaffa en ny katt om du vill ha katt.

91Marran
2017-04-08 22:02
#3

Pappa anser att det binder upp mig för mycket. Det spelar ingen roll att jag har två som kan vakta om det behövs. De kan vara "bortresta" när det behövs. Han blir väldigt arg om jag skaffar en så lägger det på is så länge. Kanske kan övertala mamma när antalet hamstrar har minskat, vilket sker snart pga ålder. Tänkte skaffa en katt från ett katthem isåfall. En katt som de inte blir av med. Eller två.

Mvh
Mig

91Marran
2017-04-08 22:03
#4

#1 Vad härligt att det går bra för dig! Jag hoppas hamna i samma sits.

Mvh
Mig

91Marran
2017-04-08 22:05
#5

Hur övertalar jag min far som inte skulle godta att jag fortfarande sörjer min kissekatt? Jag plockade blommor och ställde vid hans urna hos föräldrarna idag.

Mvh
Mig

Lia
2017-04-08 22:18
#6

#5 Helt ärligt hade jag totalt ignorerat mina föräldrar i din situation. De har ingenting med det att göra över huvud taget. Om DU känner att du kan klara det, då är det helt och hållet upp till dig! Bry dig inte om vad andra vill att du gör med DITT liv.

Annons:
angest
2017-04-08 23:36
#7

#5Du behöver inte övertala honom över huvud taget. Du är vuxen och har flyttat hemifrån. Alltså spelar det ingen roll hur arga dina föräldrar blir. Du gör som du vill. Och du sörjer din katt så länge som du behöver. Det kan ingen annan bestämma.

91Marran
2017-04-11 11:48
#8

Tack så mycket! :-)

Mvh
Mig

91Marran
2017-04-25 16:59
#9

Jag har beställt en ljuslyckta med hans namn på. Jag hoppas att det hjälper att tända den, men han lär väl inte komma tillbaka ändå. Varför lurar jag mig för att må bättre ett tag? Jag borde släppa att han är borta, men jag kan inte.

Mvh
Mig

Maria
2017-04-27 12:07
#10

Om du nu mår psykiskt dåligt och är en vuxen kvinna med eget boende och kanske skulle känna dig bättre med en katt så måste du förklara det för din pappa.

Hur kan han ha sådan makt över dig? Du skriver att han blir arg men låt han bli det då.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

SilverRosen
2017-04-27 15:01
#11

Jag känner att du måste på något sätt hitta fotfästet i livet igen.
Du kanske inte har honom fysiskt hos dig, men han finns i ditt hjärta, dina minnen och i din själ, det är det enda avtrycket ett djur kan göra i denna världen efter att de lämnat oss.

Du måste bestämma dig för att leva ditt liv för din egen skull, hitta ett nytt syfte att vakna på morgonen för. Du kommer aldrig kunna älska en ny katt ifall du inte släppt den förra och de förtjänar all kärlek och omtanke vi kan dela med oss av, för katterna är vi deras allt.

Nästa gång du får en panikattack, sätt dig och blunda och försök minnas katten när den låg i din famn och spann. Andas i takt med spinnandet, försök hitta lugnet katten förde med sig i din famn, känslan av frid och närvaro i nuet. Minns detaljer i kattens utseende, de små underbara håren vid nosen, speciella teckningar i pälsen, ögonens färg och intensitet.
Andas djupt och hedra minnet av din älskade vän, tacka honom för tiden ni fick dela och hur djup er relation blev. Istället för att få panik av minnet av honom, omvänd dina tankar till att minnas och sakna honom med kärlek och glädje.

<3 <3< 3

91Marran
2017-04-27 15:21
#12

Tack så mycket för tipsen! Ska försöka det nästa gång. Det kommer nog att hjälpa. :-)

Mvh
Mig

Upp till toppen
Annons: