12. Personlighetsstörningar

Pinsamma psykiska besvär....

2017-06-04 23:06 #0 av: Blue_Lugia

Jag känner igen mig i en viss "störning" eller vad man ska kalla det. Jag behöver verkligen prata med någon om det, för det är först nu jag inser att mina tankar ka. nske är ett tecken på att nå, got inte är som det ska i skallen på mig.....
Samtidigt känner jag sån skam för jag kan höra mig själv förklara mina tankar och fantasier för exempelvis en psykolog.

Jag hade nog begärt en utredning eller något om jag varit "hen".....
Är rädd att bli dömd och stämplad med diverse diagnoser, men å andra sidan sitter jag hemma och gråter för att jag känner mig så pass "sjuk" och skäms över mig själv... Trodde jag kunde gråta ut skammen men det tar liksom aldrig slut....

Hur ska jag göra för att ta steget och öppna mig för någon om det här??

I try to make you hate me. But no matter what I do, you still think I'm your friend.
Anmäl
2017-06-04 23:22 #1 av: Katarina97

Något att komma ihåg är att psykologer jobbar med sånt hela tiden och oavsett hur konstiga man tycker ens tankar är så har dom med största sannolikhet hört någon med liknande tankar och känslor förut. 

Om det känns jobbigt att prata om det kanske du kan skriva det i ett mail eller liknande och det kan då vara enklare att prata om det sen när de redan vet grunden. 

Anmäl
2017-06-04 23:51 #2 av: Blue_Lugia

#2 Jag går egentligen hos en kurator, så tänkte först om det är en bra början
att prata ur mig skiten där.
Men inte ens för henne vågar jag tala om det, och då är det ändå en person
jag gått på samtal hos i snart tio års tid. (För andra saker) :(

I try to make you hate me. But no matter what I do, you still think I'm your friend.
Anmäl
2017-06-05 18:47 #3 av: Shilon

Vill du dela med dig här vad det är för tankar du har genom exempel och får jag fråga vad du menar med "om jag varit hen" ? Låter inte så kul att vara hemma och känna sig ledsen :(/

Anmäl
2017-06-05 20:34 #4 av: Blue_Lugia

#3 "Hen" är den eventuella psykologen.
Om jag varit psykolog hade jag, blivit orolig och velat utreda patienten (mig) om jag fått höra vad min patient fantiserat ihop för något skit.

Nej det är inte kul, men just därför är jag ledsen för att jag liksom "vaknat uop"
ur min låtsasvärld och inser att mina hittepå tankar kanske inte är helt normala för
en vuxen människa...
Det skrämmer mig också för jag är livrädd för att jag är psykiskt sjuk...

I try to make you hate me. But no matter what I do, you still think I'm your friend.
Anmäl
2017-06-05 23:03 #5 av: Shilon

#4 åh då förstår jag! :) om jag var en psykolog så skulle jag försöka vara så mentalt förberedd som jag skulle varit kapabel till, för att lyssna på vad personen som anförtror sig till mig har att säga. Medveten om den tillit som ges, så skulle jag bära ansvar av att lyssna till punkt och sedan utvärdera utifrån det jag hört. Huvudsyftet för mig hade varit att komma på den bästa lösningen eller de bästa tipsen jag skulle kunna komma på för just den personen, där och då. För man är ju psykolog för att man vill hjälpa andra :) 

Men alla personer är olika och får olika lösningar, så det blir upp till dig hur du känner innerst inne vad som passar bäst för just dig. Vägledning kan dock alltid vara bra. 

Jag vet inte vad du har för tankar som cirkulerar i ditt huvud och kan tyvärr inte komma med några tips. Jag känner hur min text blir lite osammanhängande och kaos-aktig, ber om ursäkt för det. :) Det jag tänker är väl att du kanske kan försöka "komma på dig själv" när du får tankar som känns fel, och styra din tankekraft åt ett annat håll. Kanske öppna alla dina sinnen för just den stunden, andas och slappna av. 

Hmm. Jag hoppas det löser sig för dig och att du kan komma över denna tröskel, stort lycka till och du har det här!! :D Blomma 

Anmäl
2017-06-05 23:26 #6 av: OnlineCores

#4 Om anser att du fått insikt i att du är sjuk, då har du all möjlighet i världen att bli friskare. Det är insikten som kan förändra en människa, och om du har kontakt med professionella, så låt de hjälpa dig. Ingen kommer låsa in dig eller döma dig. De som jobbar inom det yrket brukar vara väldigt öppensinnade, samt att det kanske är den arbetsgrupp som dömer minst. Man kan inte förändra något man inte erkänner.

#5 "Det jag tänker är väl att du kanske kan försöka "komma på dig själv" när du får tankar som känns fel, och styra din tankekraft åt ett annat håll." 

Man ska aldrig fly från tankar. 

Anmäl
2017-06-06 00:18 #7 av: Blue_Lugia

#4 Sa inte att jag är sjuk, men tanken slog mig för ett tag sen...,. Dum som jag var började jag googla och hittade symptom på en viss diagnos och självklart kände jag igen mig precis!
Vilket gjorde mig rädd över hur jag kunde vara en så läskig person, jag som alltid
försökt vara/setts som en snäll och rar människa......
Misstänker att det grundar sig i att jag lever helt ensam (självvalt).Börjar förstå folks varningar för att isolera sig för mycket nu....

I try to make you hate me. But no matter what I do, you still think I'm your friend.
Anmäl
2017-06-06 00:20 #8 av: Blue_Lugia

Tankar är bra,men bygger man upp en inre värld där man intalar sig att vissa tankar/fantasier är sanna, ja då har det gått överstyr.....

I try to make you hate me. But no matter what I do, you still think I'm your friend.
Anmäl
2017-06-06 10:53 #9 av: Shilon

#6 det har du rätt i.

#7 Jag tror det grundar sig i att vi är flockdjur(?). Jag tycker t.ex. om att vara ensam men efter en viss tid mår jag sämre och sämre, känner mig allmänt nedstämd och tappar ork och lust. Blir lite tillbakadragen och känner mig inte så motiverad att träffa andra då heller. Så det blir nästan som en ond cirkel men där räddar skolan mig, för där träffar man ju andra. :) Och google är en otroligt bra informationskälla men ack kan den likväl vara missvisande. :) 

#8 Ja, det låter lite som det. I mitt fall försöker jag vara öppen för konspirationsteorier men samtidigt inte tro på dessa fullständigt utan endast vara misstänksam med ett öppet sinne.

Anmäl
2017-06-06 12:28 #10 av: Blue_Lugia

#9 Nja har ingenting med paranoia att göra.
Jag har snarare varit väldigt naiv....

I try to make you hate me. But no matter what I do, you still think I'm your friend.
Anmäl
2017-06-07 11:02 #11 av: Shilon

#10 åh okej, jag hoppas det löser sig för dig. Du har det här :D

Anmäl
2017-06-22 21:22 #12 av: Blue_Lugia

Det satt långt inne, men jag lyckades ta modet till mig och berätta för
min kurator.
Jag vill försöka ta mig ur min "låtsasvärld nu. Kanske får jag RIKTIGA vänner en dag...... Kanske....
Jag börjar hitta en förklaring till mina tankar. :(

I try to make you hate me. But no matter what I do, you still think I'm your friend.
Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.