34. Utanför ämnet

Fortsätta livet?

2017-07-01 23:18 #0 av: Anonym_ifokus

Innan jag skriver hela detta inlägget så har jag två saker:

1) Jag har ingen aning om vart jag ska skriva detta inlägget
2) detta kommer förmodligen bli ett långt inlägg.

Jag är 14 år och för ca 4 årsedan började jag höra röster i mitt huvud. Eller röster och röster, innan var det en röst och nu är det obeskrivliga ljud. Ljuden låter hela tiden, men olika högt.

För nästan 1 årsedan började jag se saker, både "bilder" i mitt huvud och gestalter/gubbar i "verkligheten".
Nu kan jag inte avgöra vilka ljud och "gubbar" som är påriktigt och vilka som inte existerar. (Hoppas ni förstår)

För ca 6 månadersen började jag även typ "känna" saker. Tex jag känner att det står någon mellan dom två träden.. då känner jag typ närvaron av gestalten.

för ett tag sedan såg jag min död vilket skrämmer mig. Inte för att jag är rädd för att dö utan för att jag har sett saker som sedan blivit verklighet. Tex jag såg en gestalt som var en tjej och senare träffade jag henne påriktigt och jag hade aldrig träffat henne innan dess.

Grejen är att allt detta är för mycket för mig nu, jag har skurit upp nästan hela vänsterarmen för att ta ut min inre smärta och all ångest jag har. Jag får ångest utan någon direkt anledning och kan även få ångest för minsta lilla fel.
Jag har även ett antal gånger försökt ta mitt liv genom att ta överdoser av massa sömntabletter mm.

Jag har bara förlorat gnistan helt, jag kan se en framtid men den ligger för långt bort. Jag ser ingen anledning att fortsätta allt jag ser och hör blir bara för mycket.
Det finns en kille som jag kan prata med men varje gång jag pratar med honom om något så får jag bara ångest och skär mig själv. Han har sagt 1000 gånger att jag inte ska ha någon ångest när det gäller honom, men min lilla hjärna säger bara att han ljuger för att inte såra de feta missfostret som jag är. jag menar varför skulle någon och speciellt han vilja mig väl?

Jag håller på att tappa de helt. Bup är hopplösa så jag förväntar mig ingen hjälp från dom. Det ända dom gav mig var sömntabletter.
Det hade bara varit bättre om jag inte fanns, om jag bara somnade och aldrig vaknade igen. Då skulle jag inte ha några röster eller se saker och jag skulle inte kunna störa "han" mer.
Vad ska jag göra?

Anmäl
2017-07-02 00:16 #1 av: lizton

Kan du prata med dina föräldrar? BRIS finns för unga som mår dåligt.

https://www.bris.se/for-barn-och-unga/just-nu/

Anmäl
2017-07-02 00:44 #2 av: Anonym_ifokus

#1 jag har förlorat kontakten med min pappa eftersom han är en idiot rent ut sagt.
Och min mamma tar mig inte på allvar när jag sagt att jag mår dåligt, har dock inte sagt att jag skär mig.

Anmäl
2017-07-02 11:08 #3 av: lizton

#2 Jag tycker att du ska berätta för din mamma att du skär dig, så hon förstår hur allvarligt det är. Hon skulle bli förkrossad om du gör något dumt mot dig själv och hon inte fått veta hur illa det var. Kan du inte visa henne vad du skrivit i den här tråden? Du har skrivit väldigt tydligt och alla som läser förstår att du mår jättedåligt.

Du är jättefin och värdefull. Du är ung och har hela livet framför dig. Det finns så mycket fint som väntar dig i livet. 

Hur är det med dig idag? 

Anmäl
2017-07-02 13:59 #4 av: Anonym_ifokus

#3 jag vet inte hur jag mår, allt är bara fel just nu

Anmäl
2017-07-05 10:54 #5 av: SilverRosen

Du är inget missfoster och du är inte ensam!
Det du har fått är en förmåga, som många andra hade kallat för en sjukdom då de inte förstår bättre.

Ibland händer saker med oss som vi varken förstår eller kan förklara, men du behöver inte vara rädd. Även om du inte förstår det eller känner det är du skyddad och älskad, kanske inte av dem du önskar bli älskad av, men du är djupt älskad. Du är även mycket viktig för mänskligheten och din res i livet kommer säkerligen bevisa det för dig!
Det verkar som att du har fått i uppgift att se och höra saker i denna världen som andra inte kan. Du är här både för att lära och för att lära ut, du är livets elev och lärare på samma gång.

Du behöver inte ha någon konkret plan för livet, jag har erfarenhet av att ta en dag i taget, att bara ta sig genom den och bara vara. Det är svårt för oss människor att bara följa med i livets ström, när vi vill kontrollera den och var den tar  oss.

Den framtiden du såg är möjlig och du behöver inte veta exakt hur du kommer att nå den. Det viktigaste är att du tar dig genom varje dag, babysteg för babysteg. När möjligheter dyker upp, var inte rädd för att följa din magkänsla och intuition, de kommer att styra dig mot din framtid.

Det kommer även bli lättare för dig att förstå dig själv ju äldre du blir, så ha även tålamod med dig själv! Du kommer med tiden råka på sådant som du kommer att känna igen dig i (böcker, artiklar, erfarenheter, samtal mm) och du kommer att träffa människor som du kommer ha djupa relationer till och som kommer bli dina mentorer.

Men du måste bryta din vana att skada din kropp! Du behöver din kropp i detta livet och för att leva länge behöver du ta hand om den, inte hata och misshandla den.
Jag kommer ihåg en gång när jag var 14 eller 15 år, gick i skolans korridor och en tanke slog mig, 'Vem är jag som tittar ut genom dessa ögonen? Har jag tittat ut ur andra ögon förut, har jag varit någon annan?'.
Jag tror du har sett att vi inte bara är kött och blod, utan har en själ också, men för resan här på jorden behövs kroppen. Du behöver alla sina sinnen och alla upplevelser som människa för att leva ett rikt liv och få ut det mesta utav det.

Var inte rädd för dina känslor och din ångest går att hantera. Ge inte upp om hjälpen från sjukvården, du kommer råka på rätt person som kommer ge dig rätt verktyg för att hantera din ångest, du måste bara lita på att saker kommer att lösa sig! Våga lita på din killkompis ord när han säger att du kan tala fritt, du är förmodligen hans mest intressanta vän, han behöver heller inte förstå allt du berättar, det viktigaste är att han lyssnar och er vänskap kan vara din klippa medan du hittar fotfästet!

Du är välkommen att skriva till mig när som helst om du behöver skriva av dig eller vill ha råd. Du är som sagt inte ensam och du är inget missfoster! <3

Anmäl
2017-07-15 13:18 #6 av: MEEG

Kära Anonym i focus
Du är förmodligen mycket medial och i din unga ålder kan det vara svårt att hantera vad som händer och du ser.
Du behöver mycket stöd från någon som kan hjälpa
Dej att förstå och också hur du kan stänga av informationsflödet som strömmar till dej. Be din mamma eller någon som du liter på om hjälp att tex
Ta kontakt med ett seriöst medium som kan förklara och hjälpa dej .
Du har fått en utomordentlig gåva som kan vara
Jobbig och ibland svår att förstå.
Kom ihåg, du är unik och en stark flicka
Som vågar att berätta om dina upplevelser
Och be om hjälp.
Stor kram från en medmänniska.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.